Universalistisk antiuniversalism - Postmodernisme premillénaire CXV

Andra tänkesätt haver ehuru ej demokratin som hjärtesak, de förespråkade tidigare, samt i vissa fall ännu, sina egna system. Till exempel ett renodlat socialistiskt sys­tem på universiell-totalistisk basis tillåter inga andra system att konkurrera med sig, den tillåter enbart sitt eget system, däremot så tillåter ett demokratiskt system alla andra system att fungera i samhället även om demokratin är ett universiellt system - det är icke totalt. Liberaldemokratin som sådan är universiellt i sak men icke i göromål - hade demokratin genomsyrat allt og alla i sam­hällets micronivåer så skulle systemet vara totalt, ekonomisk demokrati samt andra liknande fast på andra områden rör sig åt, eller befinner sig inom,¹ detta hållet. En socialistisk förankrad demokrati är något helt avskiljt en liberaldemokratisk demokrati. Demokratin är som nämnts universiell havandes även accepterats og i flera fall inlemmats i de egna rörelserna, varken reformert socialism eller normal konservatism hänfaller åt totalismen eller auktorianismen utan tillåter demokratispelets regler att någon annan idériktning mycket väl kan vinna spelet för stunden - så även föredetta totalitärer eller auktoritärer, föredetta på idéstadium, personerna som har dessa reformerta idéer behöver absolut icke vara föredetta någonting, kan erkänna pluralismen som system, hvilket självklart komplicerar till saken. På samma sätt förefaller det vara hos postmodernismen, man liknar en liberaldemokratistisk rörelse, universiell men ej totalitär utan pluralistisk samt tolerant gentemot detta. Postmodernismen har, om vi skolom använda oss utav Alvessons ø Sköldbergs ironikapitel, auktoritetsproblem, “skräcken för att själv vara auktoritet [är] ... lika framträdande som fruktan för andra auktoriteter”² - överfört i demokratidiskussionen, en demokrat förespråkar esomoftast ej att de demokratiska spelreglerna skall gälla alla områden i samhället utan enbart de politiska - detta är således lösningen på problematiken för demokraterna. Skulle demokratin omfånga alla områden i samhället så är det ej en liberaldemokratisk demokrati, utan en totalistisk sådan. En sådan överenskommelse måhända åfinnes hos postmodern­ismen, men i såfall så borde överenskommelsen röra sig kring en generell förklaring till de värden som frambringas av de allra flesta, till exempel den inneboende pluralismen samt neutralism, Gibbens skriver exempelvis “[p]ostmodernists are people who share little, except a refusal to sub­scribe to universal truths or even a commitment to foundational beliefs, facts or methods. All truths to them are relative to something, most centrally languages or discourses”³ - viss uni­versalism kan således skönjas men denna universalism är en generalförklaring kring icke-universalism eller kanske mer rätteligt icketotalism, hvilket återigen går att jämföra med demokratibegreppet - hur olika de än äro så förespråkar ju till exempel reformerta socialister, liberaler samt nor­malt konservativa samma sak, d.v.s. demokrati.

 

Fotnoter

1) Inom är ett intressant ord, både inne som omslutande, d.v.s. totalt.

2) Alvesson ø Sköldberg, 1994:315.

3) Gibbins, 1998:34.

~

= Postmodernisme premillénaire