Om vi återgangom till Layders anmärkningar ovan så
kunne man med fördel föra in den berättigade frågan som Alvesson ø Sköldberg
også gör, i metodsammanhang, om betydelse:
“[ä]r det inte så att L. [Lyotard]
själv försöker lansera en generalförklaring till vad som är god och dålig kunskap?
Och är den i så fall inte lika totaliserande som de vetenskapliga
katedralbyggen han kritiserar: en ny “stor berättelse”, men denna gång av
verkligt superformat, eftersom den omfattar all kunskap generellt”.1
För att kort gå i svaromål utifrån den hitentillsvarande undersökningen så jo
vars, visst är det så. För att något ironiskt men också verklighetsnära göra en
metafor till politiska förhållanden så är detta klart jämförbart med
liberaldemokratin som system. Demokrati är en hjärtesak för de flesta
liberaler även om det går teoretiskt sätt att vara liberal utan att vara
demokrat - en liberal men enväldig ledare skulle då erkänna varje individ såsom
denna är, hänfalla åt ekonomisk liberalism, mänskliga rättigheter samt andra
mänskliga frihetliga rättigheter utan den politiska, men detta skulle enligt
ledaren icke ha någon som helst betydelse då ledarens egen makt är så beskuren,
kanske till og med utav sig själv genom
politisk övertygelse, så att denne ej behar någon som helst makt över
individen og därmed icke kan hota dennes individuella eller andra rättigheter
- således ett icke-demokratiskt men ändock liberalt samhälle där makten över
tillvaron ändock ej ligger hos den politiska ledaren utan hos den enskilda
individen - men man bör vid ett sådant här system tillkännage att systemet
enbart i artificiell mening är liberalt, ty det är upp till ledaren och denna
kan således när som helst ändra inställning utan att någon annan havandes något
legalistiskt att säga till om i frågan - d.v.s. högeligen antiliberalt och
därmed ett despotiskt styre. Problemet är att samma problematik är gällande hos
dagens ‘demokratiska’ styrelseskick, demokratin som system måste försvaras
gentemot odemokratiska utvecklingar som kan ankomma demokratiskt, för att göra
detta tillgriper man odemokratiska skyddsmekanismer, en demokratisk despoti.
Fotnot
1) Alvesson ø Sköldberg, 1994:245, se också s. 258-259.
~
Nessun commento:
Posta un commento