Den demokratiskt odemokratiska demokratin - Postmodernisme premillénaire CXIII

Om vi återgangom till Layders anmärkningar ovan så kunne man med fördel föra in den berättigade frågan som Alvesson ø Sköldberg også gör, i metodsammanhang, om betydelse: “[ä]r det inte så att L. [Lyotard] själv försöker lansera en generalförklaring till vad som är god och dålig kun­skap? Och är den i så fall inte lika totaliserande som de vetenskapliga katedralbyggen han kriti­serar: en ny “stor berättelse”, men denna gång av verkligt superformat, eftersom den omfattar all kunskap generellt”.¹ För att kort gå i svaromål utifrån den hitentillsvarande undersökningen så jo vars, visst är det så. För att något ironiskt men också verklighetsnära göra en metafor till politiska förhållanden så är detta klart jämförbart med liberaldemokratin som system. Demokrati är en hjärte­sak för de flesta liberaler även om det går teoretiskt sätt att vara liberal utan att vara demokrat - en liberal men enväldig ledare skulle då erkänna varje individ såsom denna är, hän­falla åt eko­nomisk liberalism, mänskliga rättigheter samt andra mänskliga frihetliga rättigheter utan den politiska, men detta skulle enligt ledaren icke ha någon som helst betydelse då ledarens egen makt är så beskuren, kanske till og med utav sig själv genom politisk övertygelse, så att denne ej behar någon som helst makt över individen og därmed icke kan hota dennes individuella eller andra rättig­heter - således ett icke-demokratiskt men ändock liberalt samhälle där makten över tillvaron ändock ej ligger hos den politiska ledaren utan hos den enskilda individen - men man bör vid ett sådant här system tillkännage att systemet enbart i artificiell mening är liberalt, ty det är upp till ledaren och denna kan således när som helst ändra inställning utan att någon annan havandes något legalistiskt att säga till om i frågan - d.v.s. högeligen antiliberalt och därmed ett despotiskt styre. Problemet är att samma problematik är gällande hos dagens ‘demokratiska’ styrelseskick, demokratin som system måste försvaras gentemot odemokratiska utvecklingar som kan ankomma demokratiskt, för att göra detta tillgriper man odemokratiska skyddsmekanismer, en demokratisk despoti.

Fotnot

1) Alvesson ø Sköldberg, 1994:245, se också s. 258-259.

~

= Postmodernisme premillénaire