Framstegstänkande, linjär tidsuppfattning samt skriftsystem - Postmodernisme premillénaire CXII

Framstegstänkandet anses, i modern litteratur, ytterligare ofta kräva en linjär tidsuppfattning, denna linjära tidsuppfattning finnes som vi havom sett i både judendomen såsom efterföljaren kristendomen, många menar felaktigt att linjarismen har sin grund i kristendomen,¹ men både framstegs- samt framtidstänkandet finnes som vi sågom även i Gilgameshtexten hvilket givetvis gör att den icke kan kopplas enbart till det kristna tycket, dumt vore så. Davies menar att den linjära tidsuppfattningen är någonting som skapats av makten, till skillnad från rundgångstänkandet som då skulle härröra från exempelvis bönderna samt deras beroende av årstiderna som går runt og runt i likhet med till exempel vår icke-digitala klocka, hon menar også att linjarismen i tidsuppfattningen antagligen skulle kunna knytas till vårt linjära skriftsystem.² Nu är det så att det finns många olika skriftsystem i världen och har så även funnits i historisk tid, historisk tid anses förövrigt börja när skriften uppfanns - allt därinnan anses vara förhistoria, därmed icke sagt förmodern. För några näraliggande exempel, som alla äro besläktade, så kan man åberopa att exempelvis semitisk skrift går från höger till vänster, den grekiska utvecklingen utav den semitiska skriften blev att man från början skrev från höger till vänster samt ibland i arkaisk tid använde man sig av metoden boustrophēdón eller som oxen plöjer, först åt det ena sedan det andra hållet, för att sist gå över till vänster-högersystemet som vi även havom efter latinets inflytande. Etruskerna, som togo sitt alfabet från grekerna, använde osså de trenne olika systemen men övergick till det sist­nämnda genom, antagligen, latinarnas inflytande; runorna, som antagligen kommo från de av etruskerna besläktade folket räterna skrevos vanligtvis også från vänster till höger men i arka­iska skrifter finnes likväl inslag av höger-vänster; samt slutligen så haver sanskriten en ganska intressant skriftordning, dels så skriver man vänster-höger som latinets skrift men man skriver osså ihop vissa ord som ofta skall läsas uppifrån og ned, detta hoppiga system sker i ett och samma ord, ock kan illustreras såsom med hjälp av linjer där en linje får representera en stavelse kunnandes se ut så här: ---º--- där man alltså läser först vänster-höger, sedan uppifrån-ned, för att återigen byta till vänster-höger, dessa uppifrån og ned kan vara varsom helst i ordet samt ävenleda vara efter varandra, så det kan bli riktigt hoppigt. I medelminoisk tid, omkring 1500 f.kr., skrevs även en skrift på Kreta med en spiraliserande skrift hvilket kan vara intressant ur denna synvinkel,³ om vi gangom ännu längre bak, till tidig sumeriska, så var det inte förrän runt år 2470 f.kr. som man gingo över till att skriva orden i den ordning som de även skulle läsas. Som påpekades så skrivs semitiska från höger till vänster hvilket givetvis är precis lika linjärt som det här använda systemet fast det är från andra hållet og det bör väl ingen betydelse ha gällande den framförda linjära tidsuppfattningen, men frågan blifvandes då kring de som användo sig av de diversiata systemen, exempelvis greker, etrusker, og som använt olika i olika tider - har de ändrat och sammanblandat olika tidsuppfattningssystem under några futtiga år samt även stundom använt sig utav olika tidsuppfattningar om man då utgår från skriftsystemet? Och sedan havom vi sanskriten medels sin devanagariskrift - hvilken tidsuppfattning havo de? Hur kaosaktig tid var det när gammelsumererna pluttrade ner sina oordnade skrivtecken? Att ha ett tvådelat system som sanskriten torde i så fall vara kanske den bästa lösningen för tiden är sannolikt två­delad og jag tror att detta har stått klart för de flesta civilisationer i historien, att man ser tiden som linjär visar exempelvis redan Gilgamesh, og att tiden går runt veta alla bönder men även till exempel jägare, samt alla människor som lever - om man skall ägna sig åt generalisering lite. Tiden går dels runt, dygnen går runt i oändlighet även om vissa modifikationer skes på vägen, årstiderna går likaledes runt - båda dessa systemen gango runt, d.v.s. de återkommo, men gör det på lite olika sätt på olika delar av jorden, de levende norr om polcirklen kan ju ha talat om den ljusa årstiden samt den mörka, og mellantingen, där tiden ej alltid är densamma som på övrig plats, d.v.s. dygnet kan vara ljust dygnet runt hvilket gör att den naturliga dygnsrundgången icke klart är gällande under dessa tu årstider men däremot så gäller den andra rundgången - d.v.s. årstids­rundgången; att dygn og årstiders rundgång hava sina naturliga förklaringar havom vi i senare tider kunnat påvisa med hjälp utav jordens rörelser. Tiden går också framåt i ett linjaristiskt system, eller cirkellinjaristiskt system, detta visste Gilgamesh og han ville fortsätta gå framåt även om den naturliga livscyklen sade annat, han äskade bända tiden. De fornindiska termerna för öst samt väst betyder samtidigt ‘framför’ og ‘bakom’ pekandes på en linjarism, nordmännens Hel samt hellasernas Hades lågo båð i nord, det germanska ordet för ‘nord’ är kognat med umbriskans nertru ‘vänster(hand)’ og till hellasiskans nérteros ‘tillhörande undrevärlden’.⁴ Buddhismen, bland annat, kan tas i anspråk av vissa för att man menar att man ser livet som en cyklisk företeelse, till exempel reinkarnation, men om man vidgar det så är det ej frågan om ett slutet cykliskt system utan mer utav ett linjaristiskt, eller hellre ett cirkellinjaristiskt, då man gör rundgången genom olika liv men meningen med detta är att man skall gå framåt og inte runt, ock absolut icke bakåt, för att slutligen hamna där man icke behöver alls gå runt mer, d.v.s. slutmålet som ligger enligt linjärismens lag i ändan på cirkellinjen. Den protoindoeurope­iska roten *bheu- ‘To be, exist, grow’ anspelar även på detta linjaristiska system, det växande systemet, og antagligen så havom vi genom den suffixerade formen *bhu-tu- erhålligt genom latinet ordet futūrus⁵ - i den zoroastriska demoninnevärlden fanns exempelvis en Būšyanstā, ‘Framtiden’ d.v.s. ‘Vad som sker sker’ som fördärvade det vardagliga framsteget genom att se till att folk sov för länge, og så vidare⁶ - c’est la vie.

Fotnoter

1) Se t.ex. Kumar, 1999:69.

2) Davies, “Tid och genusrelationer”, Föreläsning, 25 Feb 1999.

3) Barnett, “The sea peoples”, i The Cambridge ancient history, Vol. II:2, 1975:362.

4) Puhvel, 1989:41 n. 1.

5) Watkins (ed.), 1985:bheu-; ser-¹, betyder ‘to line up’.

6) Puhvel, 1989:61.

~

= Postmodernisme premillénaire