Under
1800-talsyran då fennomanerna ivrade för finskheten, så skapades en
motrörelse av finlandssvenska nationalister som då kallades svekomaner,
speciellt under 1880-talet. Svenskan fick nationell status i och med 1919 års
regeringsform. 6 % av Finlands befolkning tillhör denna språkgrupp och hälften
av dessa talar genuina varianter. Dock har vissa spörsmål förekommit i landet
emellan svensk- og finskspråkiga, speciellt före 1930-talet, men efter att
dessa har avslutats så har det varit relativt vanligt förekommande att
finlandssvenskar har röstat med fötterna, d.v.s. emigrerat, och flyttat till
landet i väster. Finland är nu välkänt världen över för sin påkallat liberala
språklagstiftning - varje individ får föra sig på sitt eget språk inför
kontakterna med myndigheterna, ehuruledes med en stor illiberal inskränkning då
detta enbart gäller svenska ock finska, det är alltså inget liberalt med den.
En annan ehuru relativt bra finurlighet är att en kommun icke får kalla sig
enspråkig om det finns en minoritet av smärst 8 % eller färstligare än 3000
individer av en viss minoritet. Dessa två minoritetsskydd har dock visat sig
vara svåra att upprätthålla rent administrativt, då det är svårt att få tag på
kompetent folk på båda språken istället för att enbart behöva få det på det ena
- hvilket givetvis är lätt att lösa. Det som torde ha betydelse är att
individerna får tala sitt eget mål och om de som är i behov av att kommunicera
med varandra, exempelvis åtalad og domare eller kommunaltjänsteman samt
medborgare behöver ju icke tala samma språk, det enda som är av betydelse är
att de har rätt att föra sig på sitt eget språk och om dessa icke överensstämmer
så får man ju ta in extern hjälp i form av tolkar och översättare - huvudsaken
är att båda parternas språkrättigheter tillgodoses och att man inte tummar på
kompetens ock kvalitet. Det är bättre att ha en bra finsk domare än en sämre
svensk - det är ju så det går till om man särbehandlar människor utifrån
etnicitet, språk eller kön. Kompetensen blir förvisso icke direkt lidande utav
särbehandling, men risken är stor att effekten blir denna på grund utav att
valunderlaget för arbetsgivaren och konkurrensen emellan arbetstagarna blir
mindre.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento