Finlandssvenskarna i Åboland og Österbotten - Europas tungomål DFVI

Den fastlandsankomna finlandsvenskan talas i två separata områden i Finland om vi bortser från Åland, det är i Åbolands södra skärgård från Nyland till öster om Lovisa och på vägen korsar man Helsingfors, samt i norr så är det längs Österbottens kust emellan Karleby samt Kristinestad, kommunen Korsnäs har över 98 % svenskspråkiga, fast där bor även bara strax över 2000 människor. Finlandssvenskarna på fastlandet är ättlingar till de som kom för att kristna ock underkuva landet, alltså under 1100-1200-talen och sedan dess så har fler och fler sipprat in i princip fram till Rysslands maktövertagande, någon teori säger dock att de fastlandsfinska svenskarna kom ungefär samtidigt som åländarna. Men att det ej rör sig om samma befolkningselement vid den eventuella invandringen visar dock olikheterna i ortsnamnen på, då de österbottniska ortsnamnen avskiljer kraftigt från de åländska. Det råder motstridiga uppgifter om ehuru de svenskspråkiga områdena var bebodda eller ej, och hvilka det i så fall var som då bodde där. Det finns ortsnamn som ibland anknyts till en finsk, eller rättare sagt en tavestisk befolkning, men som också kan knytas till estniskan - cirka 25 % av de äldsta ortnamnen i östra Nyland, området emellan Helsingfors ock Kotka, anses vara av icke-svenskt ursprung. Många dialektala förekomster i östnyländskan har också sin härstamning i estniskan, hvilket givetvis styrker teorin att det var ester och icke finsktalande som bebodde det aktuella området när svensktalande anlände och att estländskan absorberades in i det svenska målet. Alternativt att det åtminstone var ester från främst Ösel og Västestland som nyttjade området i fiskehänsyn, men det är ehuru troligt att vissa ester stannade i området för ett mer långvarigt nyttjande i form av bosättning. Det finns även likheter emellan finlandssvenskan och estlandssvenskan som ehuru är lite svårare att förklara.

~

Utdrag från boken Europas tungomål.