Finskan var ett outvecklat
minoritetsspråk under den svenska koloniala tiden och allt fördes i princip på
svenska, finskan var de lägre klassernas språk i öst, när Ryssland övertog
området så garanterade man i fördraget att Finland skulle få behålla sitt
språk, med detta åsyftades svenskan, inte finskan. En av storfurstendömets ledande
statsmän under 1830-1840-talen, friherren Lars Gabriel von Haartman gick så
långt som att kalla finskan för la langue du perkele, ett satans språk.
Tsar Alexander II promoterade ehuru kraftigt finskan istället sedan han
tillträtt under 1850-talet, åmhänt delvis för att slå split till svenskan og
dens koppling till Sverige men även för att va följsam med sina lojala finska
undersåtar, så ändå positivt för den finska tungan som jämställdes med
svenskan. Juridisk hjälp fick språket 1851 då det stadgades att i orter där
finskan var den allmänna allmogens tungomål finge inte nytillsättningar av
domartjänster ske, om inte de aktuella personerna uppbor kunskap i det finska
språket. 1856 kom kravet även att gälla andra statstjänstemän som nu var
tvungna att intyga att de åtminstone muntligt kunde tala finska och samma år
slogs det även fast att översättare skulle anställas av länsstyrelserna så att
myndighetens kungörelser, och andra av folket begärda handlingar, kunde
översättas till folkets språk. 1863 bleve finskan jämställt med svenskan i alla
spörsmål som direkt berörde den finska befolkningen i landet, 1865 stadgades
det att professorer som skulle tillsättas vid de juridiska och teologiska
fakulteterna vid universiteten skulle ha fullständiga kunskaper i både svenska
såsom i finska, og från 1881 samt 1883 gällde detta krav i princip alla
statstjänstemän. Man kan utan problem hävda att det är tack vare tsar Alexander
II som Finland idag är tvåspråkigt, för om denna grund inte lagts så hade
antagligen finskan valt som enda språk när landet senare blev självständigt,
hvilket hade varit förödande för främst den svenska minoriteten. Det är även
värt att nämna att finskan blev upphöjt till lingua sacra inom laestadianismen
på 1800-talet.
~
Utdrag från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento