Det finns
även en jonisk minoritet i Albanien då talandes det helleniska
tungomålet, dessa skall uppskattningsvis vara allt från 40 000-60 000 i antal,
främst befunna i södra delarna utav landet, siffrorna är osäkra samt i
avtagande då många efter diktaturens fall valt att flytta till det land som de
betänker som sitt fosterland. Enligt officiella albanska siffror från 1989 så
fanns det nära 59 000 greker i Albanien, hvilket antagligen betyder att det
åtminstone ej finnes färre än detta antal. Grekland å sin sida menar att det
finns runt 100 000-400 000 hellener i Albanien, men återigen är detta inte en
realistisk siffra angående varken antalet talare eller de som betecknar sig som
greker. Nära 200 000 verkar bo och arbeta i Grekland sedan kommunismen
avfälldes i Albanien, måhänt antalt förändras i og med den ekonomiska krisen
som Grekland genomlever.
Den högre
siffran har troligen dessutom sin grund i antalet som definieras som
tillhörande den grekisk-ortodoxa kyrkan, hvilket inte i detta fallet kan tas
som en erkännelse om grekisk etnicitet, varken i nutid eller i hävd, då den
stora aromunska minoriteten ävenledes äro till stor majoritet tillhörandes
denna kyrkoform, därtill skall läggas att en del albaner hava sin konfession i
ortodox flavör. Om man räknar antalet ortodoxt tillhöriga som samtidigt bor i
ett grekiskdominerande område så visar det sig att den albanska beräkningen
kanske inte är så felaktig, men man tager då ej hänsyn till de hellener som ej
bor i grekiskdominerade områden samtidigt som de är grekisk-ortodoxa. Grekerna
själva, åtminstone de längst norrut, hävdar att de äro ättlingar till de
eporitiska stammarna som bebodde området under antiken, emedans albanerna
istället menar att de eporitiska stammarna som grekerna åsyftar egentligen varo
illyriska stammar, hvilka ehuru till viss del övergick till att prata
hellasiska med anledning utav den grekiska kolonisering som skedde i
kustområdena, men man menar samtidigt att dagens hellener ej hava sin
härstamning härifrån utan hitkom under den osmanska tiden.
Norra
Epirus
De
grekdominerade sydalbanska områdena ställde tidigt krav om att få ingå i ett
Stor-Grekland och våldsam konflikt uppstod 1911-13 och år 1914 proklamerade
staden Gjirokastër / Αργυρόκαστρον
med omnejd sig som tillhörigt Hellas samt erkändes även som sådant
internationellt genom Korfuprotokollets undertecknande år 1914 samt den
därefter grekiska ockupationen utav området. Den grekiska statstillhörigheten
var dock kortvarig och avslutades genom att italienska trupper invaderade
området 1915 og norra Epirus återfördes till Albanien, hvilket erkändes
internationellt 1921. Under perioden 1924-39 förtrycktes grekerna som bland
annat fick sina grekiska skolor stängda.
Under den
stalinistiska politikens epok förtrycktes hellenerna i likhet med alla övriga
albanska invånare varvid en del härefter tagit sin tillflykt till Hellas,
hvilket blivit en accelererande utveckling, kanske inte främst på grund utav
något speciellt albanskt minoritetsförtryck, utan snarare på grund utav den
sorgliga ekonomiska utveckling Albanien hade från början. Grekerna har hela
tiden under den stalinistiska eran haft tillgång till skolgång på sitt eget
språk i åtminstone de lägre klasserna, hvilket härefter även har fortsatt, men
grekiska förhoppningar om att den hellasiska skolgången skulle utökas till de
högre graderna har ej infriats enligt regimen av beskyllda ekonomiska skäl, en
överenskommelse om en inrättning utav ett grekisktalandes universitet har ehuru
skett år 2006. Minoritetserkännandet har även allena varit figurerande i vissa
utnämnda minoritetsområden.
Hellaserna är
heller ej diskriminerade i samhällsstratan, utan når ofta de högsta nivåerna i
de aktuella regionerna inom alla områden, privata såsom offentliga. Grekerna är
ehuru ej nöjda med sin priviligerade position, de har det oftast bättre ställt
än albanerna i området, utan har hela tiden höjt ribban på agitationen. När
kommunismen gick i graven så grundades organisationen OMONIA i syfte att skydda
de mänskliga rättigheterna för den hellasiska minoriteten i Albanien, men då
detta snabbt var avklarat så utvecklades organisationen till ett politiskt
parti som kommit att bestå utav falangerna tu, en moderat som arbetar för
minoritetens intressen inom staten samt en mer radikal falang som arbetar för enosis,
uniering med Hellas. Mäktiga kyrkoledare i Hellas har stött denna enosiska
falang emedans inflytelserika ortodoxa ledare i Albanien istället hänfört sig
till moderatism.
1993
eskalerade situationen och den albanska regimen började begå övertramp mot
grekiska ledare i regionen, till exempel så dömdes en borgmästare till sex
månaders fängelse för att han hissat den grekiska flaggan på den grekiska
nationaldagen, och den albanska säkerhetstjänstens övervakning i området har
ökat. Under 1994 angrep även grekiska paramilitära styrkor arméposteringar,
hvilket resulterade i ett större militärt tryck på regionen.
~
Nessun commento:
Posta un commento