Picenerna, som bodde norr om messapierna, slöto redan 299 f.kr. avtal med Rom, ehuru gjordes olika uppviglingar senare i tiden. Picenierna talade inte ett tungomål utan tvänne i var sin sort, nord- og sydpicenska - sydpicenskan kallas ibland dessutom medeladriatiska. Man haver lätt kunnat tyda inskriptionerna av båda språken, men inte kunnat översätta dem ordentligt, sydpicenskan är den som man lyckats bäst med, eller rättare sagt, det är den man överhuvudtaget har lyckats med. Även det oövade ögat ser de uppenbara likheterna med exemplet matereif patereif, hvilket på latin blir matribus patribus, emedan man med nordpicenskan har mer svårigheter.
Sydpicenskan ligger nära umbriskan samt varandes kronologiskt före denna i dokumentationen og anses med anledning utav detta ibland vara preumbriska och till og med protosabinska, vi återkommom till sabinskan sen, i hvilken grund man kan nämna att detta etniska namn först uppkommer i sydpicenska inskriptioner. Sedan 1985 haver stora framsteg gjorts med översättningsarbetet och man bedömmer nu oftast att språket är tillhörigt de sabelliska tungomålen men varken oskiska eller umbriska. Man nyttjar även en distinkt form av det fordomsdagsliga italiska alfabetet, innehållandes några tecken som inte finnes på andra håll. Ungefär 50 sydpicenska inskriptioner har funnits, skrivna emellan sjätte och fjärde århundradet f.kr.
~
Axat, samt moddat, från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, italiska, Italien, pikenska, sydpikenska, Marche, Picenium, språk, forntiden, antiken, sabelliska, int
~~~Ett år sedan~~~
~
