Var Kalle Marx nyliberal? - Principen om Självägarskapet

~

Marx, en av föregångarna till några av dagens ideologier, var väldigt tvetydig i sin framhållning, särledes då hans teoretiska skapelse bygger på klasslig kollektivism men med en trojansk häst kring klar individualism inskjuten i fabriken. Kan det möjligen vara så att dagens vänstervridna teoretiker missförstått hans resonemang, åtminstone på en basal, essentiell samt enastående viktig punkt?

Enkelt uttryck kan man påpeka att Marxs teori angående mervärde samt exploatering går ut på att kapitalisten köper arbetskraft av säljaren, d.v.s. arbetaren. Arbetaren utför sedan ett arbete, og det är bara denna arbetsprestation som skapar ett värde enligt Marx; arbetaren producerar alltså en produkt. Denna produkt tar sedan kapitalisten hand om, vidaresäljandes den för ett högre värde än vad arbetaren erhöll för sin arbetskraftsförsäljning plus de materialkostnader som uppstod vid produktionen. Kapitalisten säljer alltså för ett högre pris, han tager en bit av kakan utan att hava utfört något egentligt arbete; han tar således ut ett mervärde.

Detta mervärde som kapitalisten tar ut under försäljningen av varan som arbetaren har producerat är enligt Marx en exploatering utav arbetaren från kapitalistens sida. Tanken var alltså från Marx sida att arbetaren självfallet skulle få behålla hela kakan själv, efter materialkostnaderna förstås, då arbetet är utfört av honom og ej utav exploatören. Kontentan av detta blivandes således att man av arbetarens hårda arbete icke skall ta ut mer i värde än vad arbetaren får, og ge de pengarna till de som icke skapar något värde, alltså de som icke arbetar.

Enligt Marx så äger varje person sig själv och det han producerar. Om någon sätter ett högre värde på den varan avplockandes arbetaren på detta mervärde så utföres en exploateringshandling, ock logiskt tänkt så skulle exploateringen bli större ju mer mervärde som påläggs, detta berör naturligtvis ej allena mervärdeskatter utan tillikt allehanda skatter, primärt måhända då inkomstskatten som ju förtar arbetarens förvärvade inkomst. Man kan ju tänka att en viss exploatering kunde accepteras då det gynnar det allmännas bästa, till exempel åtgärder för att få fast kriminella samt hålla utomterritoriella fiender utanför territoriet, men åtgärder för att gynna enskilda individer som ej utför något värdeskapande, som till exempel sjuka, arbetslösa, hemlösa, alkoholister, ensamma mödrar/fädrer som äro hemma med barnen samt åldringar, måste vara en alienerande tanke hos Marx då det enligt Marx “enbart äro arbete som skapar värde”, liksom han tycker att kapitalisten är en profitör. Social intervenering av ekonomisk typ är en omöjlighet om man följer Marxs tes kring mervärdet.

Dessa arbetslösa og andra icke-arbetande utför en belastande exploatering av arbetaren då det krävs ett stort kapital som ju måste tas någonstans ifrån. Och detta kapital går ju bara att införskaffa genom att sätta ett mervärde på den produkten, eller på självaste producerandet samt de inkomster detta giver, som är skapad av de som producerar värde. Alltså blir det en exploatering av arbetaren, detta får ehuruväl ej ske då arbetaren äger hela värdet utav sin värdeskapande sysselsättning.

Det är helt emot Marxs teori om exploatering att genom makt ta medel från de som skapar värde för att ge det till dem som inte skapar värde, det är ren o skär exploatering. Frivilligt givande, d.v.s. äkta solidaritet, är en helt annan sak, men detta kan ju allena beslutas av den som äger värdet, allt annat vore exploatering.

Marxismen kan heller ej överge tanken kring självägarskapet för i så fall faller hela tanken om exploatering, självägarskapet är så att säga den bärande principen för marxistisk teoribildning.

Man skall så tillvida hava så små skattesatser, om några alls, som möjligt i en marxistisk-socialistisk mönsterstat för att exploateringen av arbetaren skall minimeras och för att arbetaren ska få en så stor del som möjligt av den kakan som han producerar. Att det är staten och inte kapitalisten som bör utmålas till exploateringsprofitör ter sig självklart, då det är staten som påyvlar det absolut högsta mervärdet på individen samt dess produkter eller tjänster. Den som arbetar äger helt enkelt sig själv samt det denne producerar i formen utav produkter eller tjänster och alla externa krafter som försöker dra nytta utav arbetarens värdeproducerande sysselsättning äro exploatörer.

Dessa framförda tankegångar ligger som man kan se väldigt nära exempelvis libertarianen Nozicks resonemang om att man äger sig själv samt fritt skall ha bestämmanderätt över denna ägodel, teorin om självägarskap.

I en nyliberalt styrd stat så kan inte skattesatserna vara höga, men vissa skatter krävs för att hålla utomterritoriella fiender utanför territoriet, om sådana finnes, samt för att få bukt med kriminaliteten, d.v.s. sådana som våldför sig på andras självägarskap. Man vill inte ha för höga skatter då det anses kränka individens rätt till sig själv och det den skapar. Man äger sig själv samt det man skapar, om det ej vore så, så hade det inneburit att man hade varit en träl under kollektivet.

Men Nozicks libertarianska tes är mer human än marx arbetsvärdeteori, för man framför att det är inte själva värdeskapandet som är det primära utan självägarskapet, d.v.s. varje individs suveräna status. En såkallad nattväktarstat sysslar ej allena med rättsstaten, med polis, brandskydd, og så vidare, utan även tillhandahållandes mer humant inriktade interveneringar såsom att förhindra svältdöd samt bekostnandet utav akutvård, eller annan vård, där liv står på spel. Vid sådana tillfällen haver även en libertariansk stat rätt att uttaga skatt, i syfte att skydda äganderätten, ägandet av det primära, d.v.s. rätten till livet.

I en libertariansk stat så har dock individen givetvis full rätt att även sälja sin arbetsinsats till behövande, då det är individen som äger denna och ingen stat kan besluta över detta eftersom det är en individuell mänsklig rättighet att få arbeta. Till vilket pris individen säljer arbetskraften är upp till de berörda parterna att framförhandla - och inte upp till staten att varken reglera eller exploatera, då det skulle vara ett direkt förtryck av denna personliga ägodel.

I en libertariansk-marxistisk stat så får den som äger sig själv, samt det den gör, själv bestämma vad denna vill nyttja sina medel till, vad den vill nyttja sig själv till. Allt övertag av skatt är att se som förtryck ock exploatering utav individen, vars arbete blir att beteckna som slavarbete.

~

Marxistisk samt libertariansk skattefilosofi, samt människors identitet og självägarskap, diskuteras i min nyutkomna bok Postmodernisme premillénaire, samt annat berörandes dessa filosofier.

+ Taxation, Skillnader i sociokultur, Riddarsjäl