Extremaduriska i Extremadura

 

Norr om Andalusien talas extremaduriska / estremeñu av 200 000 aktiva talare och kanske upptill en halv miljon har passiva kunskaper i språket, främst i Extremadura.

Extremaduriskan är uppdelat på nordlig extremaduriska / artu estremeñu, central / meyu estremeñu og sydlig / baju estremeñu, detta sista främst i Andalusien, där flertalet parlörer befinner sig inom det norra området för tungomålet, og det är även detta som kommit att bli den ‘höga’ formen av språket, de övriga har alltmer kastiljiserats efterhand sedan 1700- eller 1800-talen. Det var även under slutet utav 1800-talet som mer gedigna skribentiska alstringar gjordes på extremaduriska i formen utav poesi.

Estremeñu har inget skydd överhuvudtaget och även många av befolkningen i regionen ser ner på språkformen änskönt det numer åfinns en organisation som arbetar för språkets överlevnad. Språket höre ursprungligen till de asturleonesiska språken, även om många kastilofiler äskar framföra annat.

Språket har ehuru uttunnats alltmer sedan år 1230 när kastiljanskan blev officiellt tungomål och alltmer övertog språkdomänen efter det förutvarande latinet, samt inrättande det kastiliskframförandes universitetet i Salamanca.

Salamancas variant palra d’El Rebollal är numer nästintill utdött.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.