De
flesta talarna av språket nyöstsyriska tillhör, eller har tillhört, den Nestorianska
kyrkan / Assyriska kyrkan, eller den traditionalistiska utbrytaren därav,
hvilka har klassisk syriska som liturgitunga. Inom de nyöstsyriska språken så
är det varianten som är baserad på tal pratat i Urmia som kommit att bli
skriftspråksbildande varhän denna variant som erhållit extra prestige. Det var
en amerikansk missionär som 1836 såg till att urmiskan hamnade i skrift, samt
anförde den i de skolor denne satte upp, samt översattes Biblen 1852 med denna
neoarameiska form, jämnsides den klassiska syrianskan funnen i Peshittan,
den syrianska biblen. Man har främst använt sig av en modifierad form utav det
syriska alfabetet, även om andra system florerar likväl.
De
assyrisktalande neoarameiska folken som bodde i Turkiet blev i de flesta fallen
bortschasade eller mördade under första världskriget varav många kommit att
istället bo i Irak, många av de ursprungliga varianterna har överlevt där men
har influerats av sitt nya hem och utvecklat en slags koineartad irakisk
nyöstsyrianska, irakisk koine. Det är ett tjogtal diversata varianter
som finns uppdelade på macrogrupperingar utav urmiska, nordnyöstsyriska,
centralnyöstsyriska og västnyöstsyriska. De centrala och västra
varianterna sammanfogas ibland till att bli kallade ashiret och är mer
närstående den kaldaiska arameiskan än med den stilbildande urmiskan, bland
annat har den ett frekvent nyttjande utav frikativer. Ashiret har beblandats
med urmiska i den nya irakiska koinen som i sig själv ofta inte karaktäriseras
som en fullutvecklad egen variant utan snarare en inkomplett samelsarium utav
de ursprungliga varianterna men ursprunglig ashiretska kan fortfarande höras
men numera alltmer sällan og främst hos äldre talare. De i Iran numera boendes
nyöstsyrianerna har utvecklat en egen iransk koine som mycket mer
påminner om urmiskan.
~
Nessun commento:
Posta un commento