venerdì 11 marzo 2016

Postmodern vetenskapsmetod - Postmodernisme premillénaire XLVIII


Att vara öppen för många olika metodologier dragandes olika strån från de olika för att anpassa metoden/erna till studiens karaktär är enligt Layder karaktäristiskt för postmodernismen - d.v.s. denna studie använder sig utav en postmodernistisk metodologisk framtoning om vi skolom tro Layder,1 personligen tycker jag mer det rör sig om sunt förnuft, samt ordinär framkomlighet i dylika spörjandemål. Den idéanalytiska agendan är likväl metodologiskt flexibel, någon idéanalytisk explicit metod kan man esomoftast ej tala om, bokstavstolkning får blandas med systematik samt intention, og vad avser materialet kan även strödda uttalanden ha stor betydelse.2 Om postmodernism är pluralistisk et tolerant för olika idéer så är detta i synnerligaste mening en postmodern studie - och därmed så kan man kanske utlysa vad som kan tänkas vara kontradiktärt, d.v.s. enfaldens metoder. Men å andra sidan så skulle denna post­modernistiska metodologiska definition icke betyda så speciellt mycket då de flesta använder sig av kreola me­toder3 - detta göro dem ändock icke till postmodernister. Vi låtom oss helt enkelt följa ett av Mills råd: “Var och en sin egen metodolog!”.4















~


Fotnoter:
1) Layder, Understanding social theory, 1995:222-223.
2) Dahlgren ø Florén, 1996:200-201.
3) Lundquist, 1993:43.
4) Mills, 1985:136; återigen användes ehuru smörgåsbordsmetoden genom utplock av det som passar studiens syfte, i detta fallet så åtlydes exempelvis icke Mills andra råd på samma sida, d.v.s.: “Metodologer! Ut på fältet!”.


Nessun commento:

Posta un commento