Lappalainen kör en relativt god blandning av anekdoter, egna
erfarenheter samt mer faktabaserade narrationer men man får nog ändå anse att
det är lite väl mycket utav litteraturrecensioner som förtråkigar läsningen
utav den eljes välintressanta samt välinsatta bokens förmedling, extra bra og
intresseväckande är framställningen om dödskallekulten, skallmystiken, samt de
ideliga spåren som dras bak till antiken i en narration longue durée.
Inte minst den genomborrande Gudinnedyrkan som lever alltjämt,
förutom då, att alla, precis alla, äro gudar.
det är ju inte alla som vet, att hela staden är byggd på lik,
över åtta miljoner människors efterlämningar finns i grottorna under staden, där
kulten är att dessa aktivt skall vördnas og omskötas, då de anses befinna sig i
Skärselden behövandes hjälp att ta sig till himmelsriket, hur vissa bedömes ha
kontakt med dessa osaliga själar havandes insikt i våra världsliga ting, både
framåt og bakåt i vår tid, inte minst rörandes lottoraderna.
Att Napoli är en av världens ärligaste städer, totalt emotsatt
den allmänna samt ofta felaktiga bilden om de tjuvaktiga neapolitanarna, så
visst att dem äro, ärliga i sina strövartåg, huru allting är normalt, huru
allting tolereras, huru allting accepteras - allt från transexualism et
homosexualism, som båda finns inkorporerat i stadens allmänna kultur, eller
förekomsten utav alla möjliga religioner som kommit in i stadens historik, till
barnprostitution, mord og alltsom annat, i en gemytlig kvarterskänsla av
solidaritet, i staden där alla sköter sig själv, men där allting ändå fungerar,
förutom då, när staten lägger sig i.
Hur döden ligger ständigt hotandes, varför livet känns extra rakt
ock levande i Europas enda riktigt virila, ännu antika, stad, där allt kan
hända, og där allt även sker, långt mer fascinerande än Paris, Madrid, Berlin,
London, eller för den delen New York, eller halvt avdagade Stockholm i norr,
för att icke nämna dess vackerhet, både till dess energiska charmfulla folk,
outsineliga stad, som eldfängda natur, slutandes i fagert hafv.
hur man knullar på kyrkogårdarna
som för att ge de döda, något trevligt att se på
i respekt av de döda
~
Nessun commento:
Posta un commento