Den franska
judeenheten är en av de största diasporajudeenheterna i världen samt har
omkring 600 000 medlemmar, inklusive ärkebiskopen i Paris, som således är en
konverterad jude. Bara få franska judar talar ett judespråk som funnits i
landet under en längre historisk tid och som nämnts ovan. Många tillhör judar
som flyttat in i Frankrike, bland annat från Östeuropa, Balkan eller Nordafrika
- ungefär 80 % av de algeriska judarna flyttade exempelvis till Frankrike efter
landets frigörelse och man kan ju hoppas att alla dessa nya judegrupperingar i
Frankrike lyckas bibehålla sina språk bättre än vad föregångarna gjort, men
förverkligandet utav denna förhoppning ligger nog som en dimma över Seines
bankar. Judarna från Nordafrika var många gånger redan franskspråkiga och en
vidare förfranskning i språksammanhang har varit ständigt pågående hos denna
gruppering i Frankrike som annars av hävd främst talat det afroasiatisk-semitisk-sydvästsemitisk-arabisk-högarabisk-västarabiska
språket judeoarabiska, men även element av det västladinska / haketia
språket kan vara befintligt i mindre grad genom denna invandring, då en del av
de nordligaste nordafrikanska judeelementen av tradition talade judeospanska
efter utvisningen från Spanien 1492. Judeoarabiska undervisas i viss mån på,
genom judeofranska föreningars försorg. De iberoromanska samt nordafrikanska
judarna haver en tidigare og längre befintlig historia i landet, men den
befolkningsgrupp som åsyftas och nedan kommer genomgås har förfranskats;
tidigare förekommen fransk ladino försvann troligtvis redan under 1700-talet
bland den judiska befolkningen i Bordeaux. Förutöver dessa judiska språk finnes
måhänt judeohelleniska og östjiddisch genom sentida invandring
och de mer hävdansspunna franska judeospråken judeoalsaciska, shuaditiska
/ provense, zarphatiska samt judeonormandiska, hvilkas
situation nämnts ovan. Även om det oftast rör sig om helt olika judiska
befolkningsgrupper med olik geografisk hemvist så förs nedan en samlad
berättelse kring dem med viss distinktion när så krävs. I det stora hela rör
det sig om en historia för de sydöstra judarna, en för de sydvästra, en för de
alsaciska samt en något avsnoppad för de nordliga, framtills franska
revolutionen när en gemensam historia tas vid för första gången, till detta
skall ehuru även olika invandringsgrupperingar tilläggas distinkt.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento