Fransk fascism drabbar Bretagne - Europas tungomål DCVII

Ett folkligt uppror bröt ut i provinsen, hvilket den franska staten svarade på med terror, hvilket ehuru ej hindrade att den nationella hedern slog rot under 1800-talet og ett litterärt uppsving kallat emsaw, ‘återuppvaknande’, växte fram. Bland annat publicerades bretonska folkvisor og ballader, en grammatika kodifierades med grundbas i tre av de fyra större geospråkliga varianterna och ett flertal kulturella föreningar bildades. Under mellankrigstiden kommo så en växande nationalistisk rörelse ock den katolska kyrkan anammade den folkliga viljan samt förespråkade nyttjandet utav bretonska både oralt såsom litterärt. Redan under 1910-talet skapades en organisation som förespråkade autonomi för regionen, men den upphörde att fungera efter det årtiondets krigs slut, ett krig som propotionellt sätt dödade dubbelt så många bretagnska soldater än franska. 1918 grundades tidningen Breiz Atao, ‘Bretagne för alltid’, och kring denna samlades några bretoner som bildade partiet Parti National Breton som från 1928 förespråkade ett federalt Europa, menades att det endast var dymedelst ett sådant europeiskt styrelseskick som minoriteters rättigheter kunde tillgodoses. Vi finge se om denna federativa lösning blir verklighet eller ej, men om den blir det så får man hoppas, för minoriteternas skull, att subsidiaritetsprincipen blir strikt gällande så att de centrala regimerna blir tvingade att släppa sin hegemoniska makt. Hursomhelst så ogillade regimen i Paris partiets proklamering och allt starkare position i Bretagne, varvid massarrestering togs vid år 1938 eftersom Frankrikes enhet sågs vara hotad. Partiets båda ledare, som var hängivna sina mål, men ej så nogräknade hur man skulle nå dem, reste till Tyskland och försökte där övertyga tyskarna om viktigheten av att Bretagne skulle vara självständigt. Ledarna dömdes in absentia till döden av en fransk militärdomstol, men straffet kunde aldrig verkställas då en av dem dog i sotdöden, i Tyskland 1944, emedan den andra flydde till Argentina. Det franska straffet innebar även att hela den bretagnska nationaliströrelsen utdömdes som quislingar, trots att majoriteten inom det aktuella partiet samt inom övriga rörelser snabbt tog avstånd från kohandeln med Tyskland, en kollektiv orättfärdig bestraffning således. Även sådana som hade varit och dansat i en keltisk förening, och till og med sådana som varit med i motståndsarméen, betraktades som statsfiender, tillikt fick många intellektuella sätta livet till av maquis. Frankrike sysslade med etnisk rensning i ganska stor skala. Den bretonska rörelsen skamfläckades för detta och det dröjde länge innan nästa rörelse satte i gång på riktigt. En liten del av denna uppfragmentariserade vänsterrörelse ansåg att våld var lösningen på problemen och man lyckades exempelvis detonera en bomb i självaste Versailles den 26 juni 1978 med stor förstörelse som följd. Idag finns bara några undanskymda politiska rörelser med autonomi på agendan, till exempel Comité d’Étude et de Liaison des Intérets Bretons eller det mer radikala Strolard ar Vro, emedans Union Démocratique Bretonne klarar sig bättre och verkar inom dagens politiska system. Den revolutionära bretonska armén som tillskrevs runt 250 attentat under 1970-talet gör sig ibland till känna även idag, 1999 placerades en bomb utanför socialistpartiets högkvarter i Lionel Jospins valkrets och i april 2000 detonerades en bomb utanför en McDonald’s. Den bretonska armén har samröre med det baskiska ETA, hvilket kanske tog sin början när den franska regeringen från 1938 och framåt placerade baskiska aktivister som flytt Francoregimen i Bretagne, en i sig underlig placering. Under 1980-talet sökte sig även många baskiska aktivister till just Bretagne för att undkomma den spanska regimens likvideringspolicy, minst 27 basker mördades av den spanska staten i Bretagne emellan åren 1983-87. Emgann, ‘kampen’, som sägs vara gruppens politiska, har genom antikapitalistisk retorik funnit populära budskap som givit frukt genom allmänhetens vältyckande och de förespråkar Bretagnes fullständiga frigörelse från Frankrike.

~

Axat från boken Europas tungomål