Bretonska språkets situation - Europas tungomål DCIX

I hela den ovanliggande texten om bretonska så utmålas en ganska dyster bild, men den är inte helt sanningsenlig, då språket på senare tid har upplevt en renässans. Inte mycket av detta stöds ehuru från officiellt håll och det ryktas till og med om franska tjänstemän som vägrar registrera vissa bretonska namn i födelsebevisen. Bretonska talas nu i västraste Bretagne där provinsen delas av en språklinje som går från Plouha vid nordkusten över Pontivy till Vannes vid sydkusten och detta område kallas Breizh Izel, eller Bas-Bretagne, och omfattar runt 600 byar samt småstäder. Öster om detta ligger Breizhh Uhel, eller Haute Bretagne, och där pratas uteslutande franska. Även i dessa bretansktalande västra delar är det ehuru allena 1 % utav de som är under 20 år som säger sig behärska språket emedans det ävenledes endast var 45 % av de över 75 år som sade sig kunna tala språket flytande. Av de 400 000 som sade sig förstå bretonska var det bara 5,5 procent som talade det dagligdags. Bortsett från detta, så undervisas språket i vissa skolor ock på universitetet i Brest, kvällskurser finns och en rad publikationer utkommer, såväl helt bretonskskriftliga såsom franskspråkiga tidningar som har dagliga kolumner på ‘rotvälskan’, tretton radiostationer sänder dagligen bretonska program och en bretonskspråkig TV-station finnes genom Tele Breizh. Det verkligen revolutionerande är att språksystemet i vissa skolor reorganiserats efter baskisk eller walesisk manér. Man har numera ett system som kallas Diwan, som går ut på att bretonska är det enda språket på vissa dagis og förskolor och sedan tillkommer inte franskan förrän barnen är tio år gamla, varvid även engelska påläggs plus ytterligare språk vid senare stadium. Dessa Diwanskolor finns över hela Bretagne, d.v.s. även i områden där språket ej varit i bruk under lång tid, och målet är att utbudet skall kunna efterfölja efterfrågan. Än så länge har ehuru efterfrågan varit något skral, 1,4 % av alla studenter i Bretagne, men antalet är i ständigt ökande och man har förhoppningen om att den kommer att öka markant och man planerar för ett bretonskspråkigt universitet. Den intellektuella eliten i samhället har sedan slutet av 1000-talet hållit sig med franska som tungomål, men nu under de senaste decennierna så har ehuruväl en förändring skett och eliten har börjat tala och skriva på sitt eget hävdaspunna språk. Man får ju bara hoppas att detta sprids ännu längre ned i folklagren och om Diwanprojektet går i lås, kan så mycket väl bli fallet, varvid Bretagne kan vara ett av de få exemplen i världen som är värda att följa för andra utsatta språkgrupperingar. I andra fall kan man se att bretoner bara pratar bretonska när de pratar med djur eller i andra monostylistiska situationer. Man får ju hoppas att ordstävet Hep Brezhoney, Breizh ebet, ‘utan bretonska, inget Bretagne’, får genomslag och att bretonerna inser att de håller på att förlora sin kulturella identitet till fördel för franska, hvilket är en stor nackdel, nämnt väl att utvecklingen ännu är hoppingivande.

~

Axat från boken Europas tungomål