Fransmännens
misstänksamhet vad gällde bretonsk protyskhet var direkt löjeväckande,
exempelvis som när bretonsktalande barn misshandlades i skolorna för att de
hade svarat ‘ja’ med det bretonska ordet ya, hvilket i fransmännens
patetiskt infekterade öron lät alldeles för tyskt. En annan företeelse i
skolorna, som ehuruväl ej hade någonting med nazisympatier att göra, var det
som kallades symbole. Det var ett tungt föremål, företrädesevis en
träkloss, som man fäste runt halsen på de barn som i skolan ertappades uttala
ett ord på bretonska, detta barn fick sedan bära detta ting fram tills dess att
hen ertappat ytterligare ett barn med samma försyndelse, och det barn som hade
den tunga och högst reella symbolen vid skoldagens slut blev bestraffad
ytterligare. Detta var i bruk från 1880-talet, användes regelbundet under
mellankrigstiden och slutligen även sporadiskt på sina håll ända fram till
1960-talet. I de skottska högländerna og på Hebriderna nyttjades ett liknande
system/verktyg, verktyget kallades här maide-chrochaidh, emot de
gälisktalande barnen. Skillnaden är inte så stor över kanalen, förtrycket
förenar.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento