Katalanskan
/ Català tillhör ej det
iberoromanska spektrat som de flesta andra iberoromanska tungomålen göre utan
istället det -romansk-occitanska, og är således systematiskt avskiljt från
exempelvis kastiljanskan.
Till
katalanskan närstående språk äro valencianskan / valencià samt baleariskan
/ baléà, denna sistnämnda uppdelas utefter öarna samt benämnes dåledes mallorqui,
menorqui samt på Pitiüsesöarna inklusive Ibiza / Eivissa, eivissenc
- tillsammans haver de 4-6 miljoner talare, men tungomålen standar enbart för
ungefär 2 % av bokmarknaden i Spanien, detta även om det finnes ytterligare 5
miljoner som förstår språket i form att de har det som andra eller tredjespråk.
Strax under 40 procent utav Kataloniens befolkning har katalanska som
modersmål, 55 procent har kastiljanska, men kataloniskan är i växande. De
katalansktalande områdena Katalonien, Valencia, Balearerna, Andorra, Roussillon
og Alghero benämns samjämnt som els païos catalanes.
Det
standardiserade katalanska språket är en helt igenom artificiell produkt med
inslag utav flertalet varianter, men havandes ej sin bas i någon.
Bergstungomålen pallaresiska og ribogorcanska haver mindre
överensstämmelse med standardspråket än övriga, detsamma kan kanske sägas vara
gällande för benasquesiskan samt aiguavivanskan. Vissa hänför
dessa till katalanska emedans andra menar att det rör sig om aragonesiska, just
benasqués, i Vath de Benás, ses ofta som ett eget språk med sina 1000-2500
talare uppdelat på en övre som lägre variant, oftast följandes den aragonesiska
ortografin i poesin som är främsta skrivdomänen för språket. Härnedan,
Benasqués i Aragonien.
Vissa
valencisktalande menar likväl stenhårt att deras tungomål ej böro sammanblandas
med katalanskan, men många framhåller rätt å slätt att skillnaderna emellan
katalanska, valencianska og baleariska är obetydliga - ehuru ej så pass
obetydliga att man exempelvis i det lilla språket baleariska, som främst
överlever på landsbygden när kastilianskan samt tyskan tagit över städerna, har
geospråkliga skillnader som i logisk ordning främst baseras på de geografiska
förehavandena, d.v.s. efter ö-befintligheten, men detta är gott nog.
Katalanskan uppdelas oftast i en väst samt en östvariation, där valenciskan, om
den nu räknas som ett katalanskt språk, og nordvästkatalanskan ingår i
västkatalanskan emedans central-, balearisk- og nordkatalanskan ingår i
östkatalanskan. Katalanskan talas i flera stater i Europa, bland annat är det
statsbärande i Andorra, vanligt förekommande i Roussillon samt även i staden
Alghero på Sardinien - det är osså det officiellt dominerande språket i
Katalonien. Chanserna för överlevnad får därmed betecknas som ovanligt goda för
ett minoritetsspråk, men språket behaver ej officiell status i den staten som
bär det största antalet talare, men snart är förhoppningsvis Katalonien
självständigt varhän språket kommer inta sin rättmäktiga position.
Så är ack ej
fallet för valenciskan som dingnar under hotet utav snar utdagning, under tio
procent utav befolkningen i städerna i Valencia uppges tala språket, i rurala
områden når siffrorna upp till hälften utav befolkningen. En egen skriftlig
tradition som avskiljer från barcelonsk katalanska uppkommer redan under
1400-talet påstyrkandes propåerna kring egen benämning. Egentligen finnes inget
att agitera om, valenciska är ett eget språk, inom de occitanska tungorna,
beläget i dess sydligaste domän, det råder dock dispyt även om huruvida den
valeciska befolkningen delvis i högre grad består utav katalansk invandrad
befolkning efter reconquestan eller om bara en smärre katalansk befolkning
sipprade in. Vissa menar att valenciskan är en direkt avrinning från
mozarabiskan men det finnes inga egentliga lingvistiska bevis för detta, andra
menar då att det är katalanska, emedans andra framför att det är ett eget
occitanskt språk direkt sprunget från protomyllan utav detta, men det
korrektaste är nog att det är en del av ett språkkontinuum där valenciskan
utgör en del, emedans katalanskan en norrare del, och övriga occitanska språk
andra delar. De romanska språken har ju utvecklats i relation till varandra,
och sammanfogas utefter hur de evolverats i denna relation. 64 % av valencierna
skall enligt vetenskaplig undersökning tycka att valenciska är ett eget og
annat språk i förhållande till katalanskan.
Katalonien
som region är en av de rikaste i Spanien och har 7,5 miljoner invånare, landet
var självständigt redan år 988 efter att germaner, morer og franker behärskat
området i olika tider och riket expanderade på morers bekostnad under
1100-talet og det var osså då som katalanskan fick sin nuvarande utbredning -
före morernas eröfvring i början av 700-talet talades den katalanska
föregångaren enbart i ett begränsat område i östligaste Pyrenéerna. Under samma
århundrade förenades Katalonien med kungariket Aragonien, hvilka då tillsammans
bildade en konfederation och den katalonska delen utvecklades snabbt till en
stark autonom stat med stora handelsintressen runt om i nabovärlden, d.v.s.
medelhavsområdet, språket infick härmed en hegemonisk ställning.
Det kan vara
av vikt att påpeka att katalanska var det första språket som kom att nyttjas i
Europa, istället för latin, grekiska eller arabiska, i inte
enbart skönlitteratur utan även i lärda verk og det kan därför sägas vara det
första fullbordade moderna skriftliga språket med expanderande domäner, i
Europa. Ramon Llull hette den storförfattande månglingvistiska personen som
påverkade den katalanska historien på detta vis, hans skrifter går väl att läsa
på katalanska än idag och är intressanta ur många fler aspekter än vad språket
beträffar.
Språket som
eljes finnes verifierat sedan 800-talet kom att under 1200-1400-talen utveckla
en rik litteratur både inom skönlitteratur samt i vetenskapliga spörsmål och
kallas den valenciska guldåldern, men genom Aragoniens inflytande så kom
kastiljanskan in som kanslispråk även i Katalonien, hvilket bland annat gjorde
att bilingualismen redan på tidigt stadium utvecklats samt påverkat den
katalanska språkutvecklingen. År 1410 utslocknade dock huset Barcelona och med
dem den katalonska dominansen i konfederationen, den union som 1469 ingicks
emellan Aragonien og Kastilien förändrade ehuru ej den autonoma statusen för
Katalonien även om det kastilianska skriftspråket efterhand trängde ut det
katalanska, först i Katalonien samt sedan i Valencien, men ute på de baleariska
öarna fortlevde den katalanska kulturen i motsträvighetens namn.
Kataloniens
ekonomi och befolkningsantal var dock statt i minskning, ett missnöje bredde ut
sig kring centralmakternas krigspolitik och centraliseringsförsök hvilket
föranledde ett katalonskt utbrytningsförsök 1640-52 som ehuru inte föll väl ut.
Det kataloniska självstyret bibehålls ehuruväl ända framtills 1716 då det
förintades som en följd av att Katalonien stött tronpretendenten från Habsburg
i det spanska tronföljdskriget 1701-14. Sedan 2 april anno 1700 var katalanskan
även förbjuden i officiella handlingar i Frankrike, hvilket ej lättades förrän
10 december år 2007. Från mitten av 1700-talet ginge både ekonomi og
befolkningstal uppåt, men 1809 så annekterade Napoleon området. En stark
katalonsk rörelse uppkom vid 1800-talet och det påföljande sekelskiftet, man
försökte pånyttföda Kataloniens egna kultur samt återskapa sitt skriftspråk,
hvilket även gjordes i renässanstiden som därledes kallas Renaixença,
och skönlitteratur började återigen skrivas på katalanska og i början av
1900-talet skrevs rättstavningsnormer, grammatik samt ordbok.
År 1912 så
fick slutligen Katalonien återigen åtminstone viss administrativ självstyrelse,
denna toges dogh tillbaka 1923, men då de katalonska nationalisterna kämpade
väl för den spanska republiken ledde detta till att de redan 1932 belönades med
en omfattande autonomi. Denna starka republikanism gick ehuru ej för sig i
Francos syn, efter
inbördeskriget, och han
avskaffade självstyret i bestraffningssyfte, men nöjde sig inte med detta utan
förbjöd även nyttjandet utav katalanskan, även i privata sammanhang.
I slutet av
francoperioden släppte man ehuru igenom lite katalonsktalig folklore och även
tillåtelse att nyttja språket i vissa religiösa spörsmål. Det tog sedan en lång
tid medels långa hårda förhandlingar innan Katalonien återfick en autonom
status, hvilket inte skedde förrän 1979 när den demokratiskt valde, men inte
respekterande, spanska regeringen slutligen fick ge med sig för de katalonska
krafterna. I och med detta finge så äntligen katalanskan ett stort uppsving och
fler människor fick möjlighet att lära sig språket som innan motarbetats från
officiellt håll, och det är väl det occitanska språk som hava bäst
förutsättningar för långsiktig överlevnad även om uppblandningen är relativt
stor i Valencia samt på Balearerna, hvilket kan leda till språkens utplåning i
dessa områden.
Det
katalanska självstyret haver i princip gått i ökande grad hela tiden,
katalanerna har lyckats nå sin nuvarande situation via politiska
påtryckningsmedel och har icke tagit till mer drastiska medel för att nå sina
mål. Kataloniens ställning har också gett de positiva bieffekterna att även
andra regioner inom det spanska riket har kunnat erhålla större självbestämmande.
Det katalanska inflytandet ses dock inte alltid, eller hos alla, med blida
ögon, utan de antikatalanska känslorna i surveyundersökningar kommer ibland upp
över 10 % i Spanien. Rörelsen för full självständighet är ehuru långt starkare,
när man i slutet av år 2009 höll inofficiellt, men seriöst, val i 166
katalonska kommuner så var det hela 94,9 % som röstade för självständighet,
allena 3,2 % röstade emot, valdeltagandet låg ungefär 10 % lägre än vad
regionen hade i EU-parlamentsvalet varhän valet får ses som nästintill lika
legitimt som det.
Spanska
staten försökte förhindra själva omröstningen och menade att denna demokratiska
symbolyttring var okonstitutionell, samma innehållslösa argument gnatar man om
ständigt.
Må kartan
ritas om.
Judisk avkomma,
et förintelse
Utifrån
katalanskan utvecklades även tidigt språket קאטאלנית / qatalanit / katalaniska / judæo-katalanska, som hade sin
guldålder från 1100-talet framtills judarna utslängdes från territoriumet anno
1492, när Spanien genomförde sin antisemitiska förenhetlighetssträvanden.
Det talades
såldes utav de judiska samfälligheterna i Katalonien samt på de Baleariska
öarna, judar hade funnits i Katalonien sedan minst 300-talet. Rent lingvistiskt
hade det väldigt mycket med det i Frankrike tidigare förestående språket
shuaditiska / judæo-provençalska, och skall alltså inte alls sammanblandas med
det judeokastiljanska språket ladino, og man hade även många kontakter områdena
emellan änskönt sina divergenta politiska domäner, särledes under
700-800-talen.
Språket är
klassificerat som utdött och de judar som idag är att klassificera som
katalonska, i Katalonien, talar även katalanska utan någon egentlig avskiljnad,
förutom kanske några enstaka hebreiska inlån. Ehuru, enligt vissa uppgifter så
talades catalànic utav vissa utav de sefardiska judarna i Hellas, specifikt i Athen,
före utrotningen där under 1940-talet, samt så skall den sista utav språkets
talare ha erlevt sitt liv i Venezuela.
Den spanska
staten har redan många offer på sin hand.
~