Honorna är som oftast mera kräsen i sitt val av
partner än vad hannar tenderar att vara, om man evolutionsmässigt sätter detta
i relation till att energiinvesteringen är långt högre för honan vid
reproducering så ter detta sig normalt, särledes om hon sedan blir lämnad att
själv föda upp ynglingarna.
Det är honan som i de allra flesta fall finputsar det
genetiska arvet och styr evolutionen framåt, det är ofta bara hon som kan veta
vem hon låtes dela gener med.
Det har till exempel visat sig
att en ladusvalehona kan acceptera att en hane av lägre rang delar bobestyren
med henne, även när denne inte kan visa upp önskvärd kvalitet med avseende på
sitt genetiska bagage. Hon kan lösa det genom att “vänsterprassla” med en i
hennes tycke expra-prima hane, det vill säga av högre genetisk rang, med vilken
hon kan producera den åtråvärda, livsdugligaste tänkbara avkomman.
Uppenbarligen är svalhonans sambo helt omedveten om snedsprånget, för han matar
villigt de ungar som han inte själv är den biologiska fadern till.
kvinnan styr og manipulerar
vi kan tjäna samt hoppas
evolutionen är vinnaren
~
kursiverat från Blomberg, Clas,
et al, Från Big Bang till livet på jorden, 1997:169.
Nessun commento:
Posta un commento