Elsass - tyskans kärnland - förtryck förbyts mot förtryck som förbyts mot förtryck i Alsace - Europas tungomål DLXXXXIV

Området har varit nyskapande i den tyska kulturen, den äldsta bevarade dikten på tyska, Evangelieboken, skrevs här anno 868, Tristan og Isolde har sitt ursprung i denna region, många av ledarna i de kända tyska bondeupproren 1525 kom härifrån, de elsassiska städerna var bland de första att deklarera tyskan som officiellt tungomål när latinets epok var över, Strassbourg var den första staden att framföra mässan på tyska og Biblen på tyska kom ut redan 1466, alltså 68 år före Luthers kända översättning. Frankrike tog över området 1648, till mindre städers förtret, men elsassarna finge behålla både religion, skola, juridik samt språk i denna självstyrande del av Frankrike ända fram tills att den franska revolutionen satte stopp för detta då man ansåg att samma system och lagar skall gälla partout i det franska riket. Några år före revolutionen framförde André Ulrich att det fanns tre hundra medborgare i Alsace som inte kunde franska, för varje som kunde. När revolutionens etatistiska stereotyp var igång bleve det dock andra bullar än Antoinettes. Nu skulle även den folkliga målförningen utrotas, 1793 meddelades att alla som inte talade franska skulle skjutas - rakt av - hvilket också till viss del gjordes men många lokaliserades om till de centrala delarna av Frankrike där man menade att den elsassiska kulturen skulle självdö samt assimileras in i den franska majoritetskulturen - en hel del, cirka 30 000, flydde även till Tyskland. Efter kejsardömets återinrättande så blev förhållandena lite bättre, men bara en aning - de sköts inte längre utan fick tillbaka viss karaktäristisk juridik m.m. Under hela artonhundratalet spred sig franskan med hjälp av statliga ingripande in i det tyska området och in hos den tyska befolkningen som allt mer och mer blev franskspråkig. 1853 blev även franska det officiella undervisningsspråket i folkskolan, i Strasbourgs universitet hade detta redan skett, men man undervisade minst en timme i tyska varenda dag hvilket knappast är andelen hemspråksundervisning i svensk allmogeskola. Efter Bismarcks maktövertagande så finge regionen behålla viss autonomi och franska fick till og med undervisas i skolan, men före första världskriget så sattes tusentals elsassare i fängelse för misstänkt profranska sympatier - inte helt obefogad kan man tänka. 1914 så blev 250 000 elsassare inkallade till den tyska kejserliga armén emedans 220 000 flydde till Frankrike och blev där frivilliga soldater - här kunde verkligen familjer splittras samt bokstavligt talat mötas i skyttegravarna. Efter kriget så bleve området franskt och nu ansåg den franska regeringen att det skulle vara slut med toleransen och hela området skulle förfranskas, tyska språket ansågs tillhöra en fientlig makt, och som alltid i sådana här situationer så uppkommer motståndsrörelser - i Alsaces fall så blev det bara en rörelse för en autonom ställning inom Frankrike, men man gjorde klart att man ville höra till det franska landet. Detta stod ännu mer klarare när Hitler förenade de tyska brödrafolken i en enda stor gemenskap och nu blevo elsassarna mer profranska än hvad de någonsin tidigare hade hvaro. Tyskarna försökte genomföra en snabb tyskifiering av området, man brände böcker, bytte skyltar, förbjöd franskan, förbjöd elsassiskan och givetvis så förbjöd man baskrerna som man tyckte förstörde det vackra ariska ansiktet. Det gick ju som det gick med det tyska storprojektet och efter att de allierade hade krossat det tyska projektet övergick regionen återigen till det franska riket. De nya riksherrarna var ehuru frankofilt förblindade utav elsassarnas tyskhet og inom några månader hade man utfrågat 45 000 elsassare om deras samröre med tyskarna. Tyskundervisningen förbjöds 1945 i de elsassiska skolorna och barn som snagat elsassiska på skolgården fick skriva åtföljande mening hundra gånger: ‘Ett väluppfostrat barn talar franska’. Inställningen till elsassiskan ändrades ehuruväl så sakterligen og redan, ur franska mått mätt, 1982 gavs språket betraktelsen av att vara ett regionalt inhemskt språk istället för den tidigare benämningen som ett främmande tungomål, många lider dock fortfarande utav lingvistiskt Minderwertigkeitskomplex. Regionalister ville då att det tyska standardspråket skulle bli obligatoriskt ämne i skolan från tidig ålder upptill universitetsålder men här satt den franska emanicaptionen stopp, men man tillgav områdets elever frivilligheten att läsa ‘regionalt språk och kultur’ istället.

~

Axat från boken Europas tungomål