The Etruscan Language. An introduction. Second edition
Giuliano Bonfante and Larissa Bonfante
Manchester University Press, 2002
En enlargerad fördjupande
reviserad edition från den redan klassiska 1983-editionen.
En välillustrerad mycket
intressant välskriven bok om det man vet om det etruskiska språket likväl
besittandes en stor mängd etruskiska inskriptioner, både i bild, reproduktion
som transkribering samt translatering, og källor samt arkeologisk et kulturell
introduktion för kontextsättning.
Jämfört med föregående utgåva så
innehåller denna upplaga en större mängd textexempel, en fullständigt omskriven
mytologisk del, en aktualiserad bibliografi samt djupare studium utav källorna,
samt og likväl inkluderas studier utav senare arkeologiska fynd såsom den
viktiga Zagrebmumiens etruskiska eftermäle, Iecur Placentinum, Tabula
Cortonensis samt Capuaplattan. Boken i sig är uppdelad i trenne delar, en del
om historisk bakgrund, en del om själva språket, samt en del om
studiehjälpmedel.
I del ett tillhandahålls en
väldigt detaljerad historisk-arkeologisk introduktion av den etruskiska världen
där man får tagandes del utav de huvudsakliga etruskiska städerna med en
tillnärmast komplett lista av dessas arkeologiska eftermälen samt kryptor.
Språket angripes senare i följande delar.
Dessvärre är kännedomen utav
språket bristfällig till följd utav den relativt enahanda källsituationen samt
brist på längre inskriptioner, all den etruskisk litteratur som verkar hava
funnits havom oss förgåtts, böcker og läsning verkar havandes varit väldigt
viktigt i den etruskiska civilisationen, ej minst den kvinnliga, bristfällig
ordkunskap samt exempelvis skral syntaxförståelse äro delvisa resultat utav
det. Boken giver en översikt utav etruskisk grammatik, glossarium, samt en del
om mytologiska föreställningar som äro av värde att känna till.
Utifrån känt material så
framlägger Bonfante en välbehövd samt excellent bok om detta ett utav Europas
mest intressanta folk samt språk, utan att i någon vidare mening spörsmåla
kring den såkallade etruskiska frågan. Eventuella kopplingar till andra språk
diskuteras således ej, utan avfärdas kort, språket framställes som isolat,
förutöver det lilla vi kännom kring lämningarna på Lemnos samt rätiskan, i
överensstämmelse med initierad forskningstradition oaktat många försök att
koppla språket, företrädesevis till indoeuropeisk anatoliska eller kaukasiska
tungomål.
Det är befriande att läsa en
avskalad ren bok om etruskiskan utan att låta förtäljningen besudlas utav dessa
ändlösa hitentills lönlösa diskussioner som pågått under minst två tusen år og
istället titta på etruskiskan som så, ävenså de etruskiska speglarna där de väl
självmedvetna fagra etruskiskorna bespeglat sin sagda skönhet.
~
Om etruskiskan skriver jag om i boken Europas tungomål, elva procent utav dikterna i boken Tu est Divina III äro dessutom skrivna på etruskiska.
Nessun commento:
Posta un commento