Katalanskan i Katalonien

Katalanskan / Català tillhör ej det iberoromanska spektrat som de flesta andra iberoromanska tungomålen göre utan istället det -romansk-occitanska, og är således systematiskt avskiljt från exempelvis kastiljanskan.

Till katalanskan närstående språk äro valencianskan / valencià samt baleariskan / baléà, denna sistnämnda uppdelas utefter öarna samt benämnes dåledes mallorqui, menorqui samt på Pitiüsesöarna inklusive Ibiza / Eivissa, eivissenc - tillsammans haver de 4-6 miljoner talare, men tungomålen standar enbart för ungefär 2 % av bokmarknaden i Spanien, detta även om det finnes ytterligare 5 miljoner som förstår språket i form att de har det som andra eller tredjespråk. Strax under 40 procent utav Kataloniens befolkning har katalanska som modersmål, 55 procent har kastiljanska, men kataloniskan är i växande. De katalansktalande områdena Katalonien, Valencia, Balearerna, Andorra, Roussillon og Alghero benämns samjämnt som els païos catalanes.

Det standardiserade katalanska språket är en helt igenom artificiell produkt med inslag utav flertalet varianter, men havandes ej sin bas i någon. Bergstungomålen pallaresiska og ribogorcanska haver mindre överensstämmelse med standardspråket än övriga, detsamma kan kanske sägas vara gällande för benasquesiskan samt aiguavivanskan. Vissa hänför dessa till katalanska emedans andra menar att det rör sig om aragonesiska, just benasqués, i Vath de Benás, ses ofta som ett eget språk med sina 1000-2500 talare uppdelat på en övre som lägre variant, oftast följandes den aragonesiska ortografin i poesin som är främsta skrivdomänen för språket. Härnedan, Benasqués i Aragonien.

Vissa valencisktalande menar likväl stenhårt att deras tungomål ej böro sammanblandas med katalanskan, men många framhåller rätt å slätt att skillnaderna emellan katalanska, valencianska og baleariska är obetydliga - ehuru ej så pass obetydliga att man exempelvis i det lilla språket baleariska, som främst överlever på landsbygden när kastilianskan samt tyskan tagit över städerna, har geospråkliga skillnader som i logisk ordning främst baseras på de geografiska förehavandena, d.v.s. efter ö-befintligheten, men detta är gott nog. Katalanskan uppdelas oftast i en väst samt en östvariation, där valenciskan, om den nu räknas som ett katalanskt språk, og nordvästkatalanskan ingår i västkatalanskan emedans central-, balearisk- og nordkatalanskan ingår i östkatalanskan. Katalanskan talas i flera stater i Europa, bland annat är det statsbärande i Andorra, vanligt förekommande i Roussillon samt även i staden Alghero på Sardinien - det är osså det officiellt dominerande språket i Katalonien. Chanserna för överlevnad får därmed betecknas som ovanligt goda för ett minoritetsspråk, men språket behaver ej officiell status i den staten som bär det största antalet talare, men snart är förhoppningsvis Katalonien självständigt varhän språket kommer inta sin rättmäktiga position.

Så är ack ej fallet för valenciskan som dingnar under hotet utav snar utdagning, under tio procent utav befolkningen i städerna i Valencia uppges tala språket, i rurala områden når siffrorna upp till hälften utav befolkningen. En egen skriftlig tradition som avskiljer från barcelonsk katalanska uppkommer redan under 1400-talet påstyrkandes propåerna kring egen benämning. Egentligen finnes inget att agitera om, valenciska är ett eget språk, inom de occitanska tungorna, beläget i dess sydligaste domän, det råder dock dispyt även om huruvida den valeciska befolkningen delvis i högre grad består utav katalansk invandrad befolkning efter reconquestan eller om bara en smärre katalansk befolkning sipprade in. Vissa menar att valenciskan är en direkt avrinning från mozarabiskan men det finnes inga egentliga lingvistiska bevis för detta, andra menar då att det är katalanska, emedans andra framför att det är ett eget occitanskt språk direkt sprunget från protomyllan utav detta, men det korrektaste är nog att det är en del av ett språkkontinuum där valenciskan utgör en del, emedans katalanskan en norrare del, och övriga occitanska språk andra delar. De romanska språken har ju utvecklats i relation till varandra, och sammanfogas utefter hur de evolverats i denna relation. 64 % av valencierna skall enligt vetenskaplig undersökning tycka att valenciska är ett eget og annat språk i förhållande till katalanskan.

Katalonien som region är en av de rikaste i Spanien och har 7,5 miljoner invånare, landet var självständigt redan år 988 efter att germaner, morer og franker behärskat området i olika tider och riket expanderade på morers bekostnad under 1100-talet og det var osså då som katalanskan fick sin nuvarande utbredning - före morernas eröfvring i början av 700-talet talades den katalanska föregångaren enbart i ett begränsat område i östligaste Pyrenéerna. Under samma århundrade förenades Katalonien med kungariket Aragonien, hvilka då tillsammans bildade en konfederation och den katalonska delen utvecklades snabbt till en stark autonom stat med stora handelsintressen runt om i nabovärlden, d.v.s. medelhavsområdet, språket infick härmed en hegemonisk ställning.

Det kan vara av vikt att påpeka att katalanska var det första språket som kom att nyttjas i Europa, istället för latin, grekiska eller arabiska, i inte enbart skönlitteratur utan även i lärda verk og det kan därför sägas vara det första fullbordade moderna skriftliga språket med expanderande domäner, i Europa. Ramon Llull hette den storförfattande månglingvistiska personen som påverkade den katalanska historien på detta vis, hans skrifter går väl att läsa på katalanska än idag och är intressanta ur många fler aspekter än vad språket beträffar.

Språket som eljes finnes verifierat sedan 800-talet kom att under 1200-1400-talen utveckla en rik litteratur både inom skönlitteratur samt i vetenskapliga spörsmål och kallas den valenciska guldåldern, men genom Aragoniens inflytande så kom kastiljanskan in som kanslispråk även i Katalonien, hvilket bland annat gjorde att bilingualismen redan på tidigt stadium utvecklats samt påverkat den katalanska språkutvecklingen. År 1410 utslocknade dock huset Barcelona och med dem den katalonska dominansen i konfederationen, den union som 1469 ingicks emellan Aragonien og Kastilien förändrade ehuru ej den autonoma statusen för Katalonien även om det kastilianska skriftspråket efterhand trängde ut det katalanska, först i Katalonien samt sedan i Valencien, men ute på de baleariska öarna fortlevde den katalanska kulturen i motsträvighetens namn.

Kataloniens ekonomi och befolkningsantal var dock statt i minskning, ett missnöje bredde ut sig kring centralmakternas krigspolitik och centraliseringsförsök hvilket föranledde ett katalonskt utbrytningsförsök 1640-52 som ehuru inte föll väl ut. Det kataloniska självstyret bibehålls ehuruväl ända framtills 1716 då det förintades som en följd av att Katalonien stött tronpretendenten från Habsburg i det spanska tronföljdskriget 1701-14. Sedan 2 april anno 1700 var katalanskan även förbjuden i officiella handlingar i Frankrike, hvilket ej lättades förrän 10 december år 2007. Från mitten av 1700-talet ginge både ekonomi og befolkningstal uppåt, men 1809 så annekterade Napoleon området. En stark katalonsk rörelse uppkom vid 1800-talet och det påföljande sekelskiftet, man försökte pånyttföda Kataloniens egna kultur samt återskapa sitt skriftspråk, hvilket även gjordes i renässanstiden som därledes kallas Renaixença, och skönlitteratur började återigen skrivas på katalanska og i början av 1900-talet skrevs rättstavningsnormer, grammatik samt ordbok.

År 1912 så fick slutligen Katalonien återigen åtminstone viss administrativ självstyrelse, denna toges dogh tillbaka 1923, men då de katalonska nationalisterna kämpade väl för den spanska republiken ledde detta till att de redan 1932 belönades med en omfattande autonomi. Denna starka republikanism gick ehuru ej för sig i Francos syn, efter inbördeskriget, och han avskaffade självstyret i bestraffningssyfte, men nöjde sig inte med detta utan förbjöd även nyttjandet utav katalanskan, även i privata sammanhang.

I slutet av francoperioden släppte man ehuru igenom lite katalonsktalig folklore och även tillåtelse att nyttja språket i vissa religiösa spörsmål. Det tog sedan en lång tid medels långa hårda förhandlingar innan Katalonien återfick en autonom status, hvilket inte skedde förrän 1979 när den demokratiskt valde, men inte respekterande, spanska regeringen slutligen fick ge med sig för de katalonska krafterna. I och med detta finge så äntligen katalanskan ett stort uppsving och fler människor fick möjlighet att lära sig språket som innan motarbetats från officiellt håll, och det är väl det occitanska språk som hava bäst förutsättningar för långsiktig överlevnad även om uppblandningen är relativt stor i Valencia samt på Balearerna, hvilket kan leda till språkens utplåning i dessa områden.

Det katalanska självstyret haver i princip gått i ökande grad hela tiden, katalanerna har lyckats nå sin nuvarande situation via politiska påtryckningsmedel och har icke tagit till mer drastiska medel för att nå sina mål. Kataloniens ställning har också gett de positiva bieffekterna att även andra regioner inom det spanska riket har kunnat erhålla större självbestämmande. Det katalanska inflytandet ses dock inte alltid, eller hos alla, med blida ögon, utan de antikatalanska känslorna i surveyundersökningar kommer ibland upp över 10 % i Spanien. Rörelsen för full självständighet är ehuru långt starkare, när man i slutet av år 2009 höll inofficiellt, men seriöst, val i 166 katalonska kommuner så var det hela 94,9 % som röstade för självständighet, allena 3,2 % röstade emot, valdeltagandet låg ungefär 10 % lägre än vad regionen hade i EU-parlamentsvalet varhän valet får ses som nästintill lika legitimt som det.

Spanska staten försökte förhindra själva omröstningen och menade att denna demokratiska symbolyttring var okonstitutionell, samma innehållslösa argument gnatar man om ständigt.

Må kartan ritas om.

Judisk avkomma, et förintelse

Utifrån katalanskan utvecklades även tidigt språket קאטאלנית / qatalanit / katalaniska / judæo-katalanska, som hade sin guldålder från 1100-talet framtills judarna utslängdes från territoriumet anno 1492, när Spanien genomförde sin antisemitiska förenhetlighetssträvanden.

Det talades såldes utav de judiska samfälligheterna i Katalonien samt på de Baleariska öarna, judar hade funnits i Katalonien sedan minst 300-talet. Rent lingvistiskt hade det väldigt mycket med det i Frankrike tidigare förestående språket shuaditiska / judæo-provençalska, och skall alltså inte alls sammanblandas med det judeokastiljanska språket ladino, og man hade även många kontakter områdena emellan änskönt sina divergenta politiska domäner, särledes under 700-800-talen.

Språket är klassificerat som utdött och de judar som idag är att klassificera som katalonska, i Katalonien, talar även katalanska utan någon egentlig avskiljnad, förutom kanske några enstaka hebreiska inlån. Ehuru, enligt vissa uppgifter så talades catalànic utav vissa utav de sefardiska judarna i Hellas, specifikt i Athen, före utrotningen där under 1940-talet, samt så skall den sista utav språkets talare ha erlevt sitt liv i Venezuela.

Den spanska staten har redan många offer på sin hand.

~

+ Europas tungomål