Armoricas galler intill bretonernas inflyttning - Europas tungomål DCV

Bretonerna gjorde världen en otjänst när de, som britanner, på 400 samt 500-talen flyttade till området, när de flydde från angler och saxare i hemlandet, som då hette Armorica, hvilket förövrigt betyder just ‘landet vid havet’ enligt den keltiska benämningen på halvön. De annalkande ökelterna kom främst från Devon som i princip lämnades åt sitt germanska öde. Armorica var befolkat av en autokton gallisk kontinentalkeltisk befolkning som antagligen fortfarande vid tidpunkten talade sitt eget eller sina egna språk. Romarna hade inte varit så intresserade av denna perifiera del av deras rike, utan läto dem vara, efter att det hade underkuvats i likhet med situationen i Baskien, hvilket hade medfört att både kultur samt språk hade bevarats framtills britannernas ankomst hvilket ledde till att gallerna assimilerades in i de ankomandes kultur og därmed var denna folkspillra samt hela gren av keltiskan borta för evigt. Veneterna som bodde i sydvästra delarna av Bretagne och som var något av en lokal stormakt försvann ehuru tidigare genom romarnas grymma behandling, som vi ju innan sett, andra folk i området var osismier og redoneser. Änskönt vissa drag og lånord från armoricanska mål kan ha lyckats slingra sig in i bretonskan och därmed bevarats för framtiden, men därom är svårt att veta till följd utav det skrala källäget.

~

Axat från boken Europas tungomål