Vermouth - Vermut - Vinum absinthiatum

Det var under digerdödens framfart i Europa under 1300-talet som med malört, Artemisia absinthium, kryddade viner, samt spiritosar såsom absinth, spred sig ut i alkoholkulturen, seendes det som en medicinal dryck, og ej som en måltidsdryck såsom ordinärt vin, eller digestiv som destillerade spritsorter. Konsten att krydda viner är eljes mångtusenårig, antingen för att piffa upp smaken på kasst vin, eller utav just trodda medicinala effekter.

Under 1500-talet började man i Padanien tala om det malörtskryddade vinet som en vermut / vermouth, detta varo hemmalagade, eller hos närmsta farmacista, där man nedlade en mängd örter, rötter, kryddor i destillerad sprit som sedan utblandades med vin när det skulle till att drickas, det latinska namnet på vermouth är just vinum absinthiatum. Denna ursprungliga vermutkultur att krydda sitt vin finnes ännu kvar i regionen, om än i väldigt liten skala, idag finnes Barolo chinato att tillgå för konsumenter, ett vin från Barolo som som kryddats med mestadels malört samt andra botanicaler som lakats ut i sprit.

Den medicinala synen på vinet försvann under 1700-talet varpå apertivkulturen framväxte i dess ställe. Piemontes Turin kom att bli starkt förknippat med det kryddade vinet, det var sedan även här som Antonio Benedetto Carpano anno 1786 skapade det kryddade vin som han kom att benämna som just vermut, hans brorson som ärvde affären samt cafét förde sedan drycken till berömmelse. Carpano säges snabbt vunnit det kungliga savojardiska hovets tycke.

Francesco Cinzano blev en annan utav de tidiga tillverkarna, hans son gav internationell erkännelse utav drycken genom att föra fram Cinzano på världsutställningen i London 1862.

Efter att dessa banbrytande lade grunden för denna nya kryddvinsmarknad så slog sig flera padaniska företag in på branchen, fabrikören Alessandro Martini skapade tillsammans med likörtillverkaren Luigi Rossi varumärket Martini & Rossi som sedan kvickt tog sig till toppen utav italienska dryckesföretag.

Förr i tiden när det var mer utav medicinal orsak man mixade fram denna dryck nyttjades primärt det sämsta vinet, numera håller de finare märkena hårt i kvalitéen varför det ej sällan röre sig om eleganta piemontiska vinsorter i buteljen, speciellt i de klassiska märkena. Antalet kryddor varierar, samt hvilka som nyttjas, men det röre sig ofta om alpina sådana, över 50 styckna. Vinformen har blivit väldigt känd som en apertif numera, samt som innehåll i vissa globalt kända drinkar som påkoms under 1800-talet, såsom Martini, Negroni, et Manhattan.

Idag göres vermouth över hela världen men det är i Savojen, både de italienska som franska delarna, där det utmärker sig som kulturdryck, det är här du finnest de bästa vermuterna, även i Katalonien är vermouth stort, där, i Katalonien, finnes en speciell vermuttradition där man säger att man anar a fer el vermut betydandes att man går på, eller tar en, liten lätt lunch, före lunch, som en brunch, på speciellt varma soliga dagar, eller traditionellt när man kommer hem från mässan på söndagarna, till små enkla rätter.

Vermouth finnes idag i primärt trenne former, den röda vermuten, som egentligen ej är röd utan bärnstensfärgad eller brun, som avskiljer mest från de tvenne övriga, samt den vita vermouthen som åtfinnes i torr samt söt form, där den torra vita formen är den ursprungligaste utav dem tre. Guldiga og rosévarianter finnes tillikt, men dessa hava ej ännu spridits internationellt. Den röda vermouthen är ofta bitter i sin ton, passandes extra ypperligt som apertiv.

~