Modern franska et kampen mot le franglais - Europas tungomål DLIX

Efter franska revolutionen anno 1789 inleddes den nuvarande epoken, le français moderne som har gett vissa uttalsförändringar. Revolutionen förde med sig att det folkliga parisiska uttalet wa af -oi- revolutionerade mot den aristokratiska varianten we - og detta är nog den mest långtgående samt långvariga effekten som denna misslyckade revolution fick. Genom revolutionen fastslogs även det franska språkets universalism og abbé Grégoire framhävde exempelvis hävdiskt att franskan är ‘la langue de la Raison et de la Liberté’, änskönt tungomålet allena taltes obehindrat utav omkring 12-13 % av Frankrikes befolkning för tiden. Den franska stavningen är mycket konservativ och har i princip icke förändrats sedan 1700-talet, även om försök därtill gjorts ett flertal gånger. Bland annat så har man nu under senare tid trissat upp kampen gentemot de engelska lånorden, kallade le franglais, som har varit i starkt antågande under hela denna epok, och då speciellt under dess senare del. Kampen mot andra språk i Frankrike accelererade även under 1900-talet och 1975 kom till exempel la loi Bas-Lauriol som påtvingade användandet av franska i alla officiella sammanhang, i allt från produktdokument, arbetskontrakt, affischering og så vidare, även olika kommittéer har skapats för främjandet utav det franska språket både internt såsom internationellt. I Journal officiel publiceras de ord som skall ersätta ord som ej anses passande, till exempel är det beslutat att ‘e-mail’ skall heta adresse électronique eller courrier électronique, ‘disc-jockey’ byts till animateur, crédit-bail för ‘leasing’, foyer för ‘club-house’, mercatique för ‘marketing’, stylisme för ‘design’, coussin de sécurité för ‘airbag’, coche de plaisance för ‘house-boat’, manche à balai för ‘joystick’, planification för ‘planning’, parraineur för ‘sponsor’, emedans ‘Web’ eller ‘World wide web’ i enlighet med ett québéciskt förslag bör benämnas Toile d’araignée mondiale med förkortningen Toile eller T.A.M. o.s.v.

~

Axat från boken Europas tungomål