Franskan är
väldigt hårt standardiserat men är ändock endast allena en dialekt bland
språken inom langues d’oïl - förutom standardfranskan så åtfinns ännu picardiskan
/ pciard / ch’picard i norra Frankrike med en rik medeltida litteratur och
nutida center i Amiens o Arras men på utdöende då närheten till Paris är
översvållande, vallonskan / walon i en liten vallonsk inväxt utifrån
Konungariket Belgien, lorränskan / lorrain i nordöstra delarna med Metz
som centrum, samt champenoiskan emellan dessa tvene med center i Troyes
og Reims, normandiskan / normaund finns i Normandie, med Caen og Rouen
som center, hvilken i östra Bretagne övergår till gallofranska som vid
kusten söderöver övergår till poitevinska / poetevin, center Poitiers,
samt ytterligare senare saintongeäiska / saintonjhais, med Saintes som
centra, innan langues d’oc tar över. Nordöst om de occitanska språken ligger
det franco-provençalska området som inte säkerligen bör ingå i samma
subgruppering som franskan, utan den ses av vissa som en
övergångsspråksgruppering emellan oil oc oc. Hursomhelst norr om detta talas jurassiska
och nordväst burgundiska / bregognon med Dijon som språkligt centrum,
men omkring bara under 2000 aktiva talare men viss intressant litteratur in
existens. I Occitanien talas även Français méridional, eller francitan,
hvilket är nordfranska men med stora occitanska inlån og fonetisk fägring.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento