De albanska judarna

I likhet med de flesta övriga länder i Europa samt längs Medelhavet så finns en judisk historia i Albanien, samt dåledes primärt en sefardisk sådan genom de iberoromanska spanjolska og portugisiska judarna som främst traditionellt talat ladino, ankomna till det Ottomanska riket sedan Spanien kastat ut dem i slutet av 1400-talet.

Första uppgiften om några judar i Albanien härstammar ehuruväl några århundraden tidigare från 1100-talet och från og med i början av 1500-talet så fanns det judiska grupperingar i de flesta utav de större städerna i Albanien, såsom Berat, Elbasan, Vlora, Durrës, samt även inne i dagens Kosova. Så vitt man vet så var de flesta utav dessa sefardiska judar från Iberiska halvön ankomna hit efter att de blivit utvisade därifrån under slutet av 1400-talet. I Vlora så rapporteras att det fanns 609 judiska hushåll år 1520 och detta var platsen för Albaniens enda synagoga som destruerades under det första europeiska storkriget under 1900-talet.

Enligt censusen som skedde år 1930 fanns det då 204 judar registrerade i Albanien och de erkändes som minoritet 1937, då hade de blivit 300 i antal. När Nazityskland växte sig starkt så flydde en del tyska samt österrikerska judar till Albanien, dessa får då antas ha varit tysk- eller jiddisch-talandes och därledes ingåendes i den germanska språkgrupperingen, man fortsatte att utfärda visum till judar vid ambassaden i Berlin längre än de flesta andra länder i Europa.

Norbert Jokl, en moravisk jude verksam i Wien och bekallad fadern för albanologin erhöll albanskt medborgarskap på nästan stående fot efter hans egen förfrågan därom, men dessvärre räddade detta ej honom från Gestapos klor og slutliga förintelse. Albanien hade ungefär 200 judar i början utav det andra stora europeiska kriget under nittonhundratalet och var ett av de få involverade länder som hade fler judar när kriget var över än vad de hade haft vid dess start, förvisso bara några hundra fler, men ändå.

Kommunismen var dock i antågande och under Enver Hoxhas regim så isolerades den judiska kommuniteten från övrig judisk värld, i likhet med resten utav samhället, och konfessionell verksamhet förbjöds. När så äntligen kommunismen föll transporterades nästan alla albanska judar till Israel och finns numer främst i Tel Aviv.

Idag finns kvar omkring 10 albanojudar boendes främst i Tirana, det är i övrigt inte mycket av organiserat liv och huruvida de talar något judiskt tungomål är oklart, ödet ej likaså.

~

+ Europas tungomål, Postmodernisme premillénaire