Gallofranskan
har omkring 28 000 talare samt är språket som talades i medeltidens Neustriska
rike och har till exempel ej de nordiska influenser som broderspråket
normandiska erhar, istället har det, särledes i väst, erhållit influenser från
keltiskans bretonska. Galliskan är ehuru inte alls lika synlig offentligt som
bretonskan är, inte ens i dess historiska hjärtland Pays Gallo hvilket
inkluderar kapitalstäderna Rennes og Nantes, eller Resnn og Nauntt
på galliska, eller Roazhon og Naoned på bretonska. Gallofranskan
är uppdelad på en del olika varianter där litterära traditioner finnes, även om
språket som vanligast främst figurerar i musikaliska, teatralistiska samt
narrativa kontexter. Några ord av jämförelse är gallo-fr fórmaij-fromage,
desort-sortie, limerot-numéro og anoet-aujourd’hui. Normandiskan har
ett nära gemensamt ursprung med galliskan och verkar vara sprungna från samma
källa men normandiskan fick en egen utvecklingslinje i och med normandernas
erövring och bosättning utav området hvilket ingivit en ny språkkontext,
språket lever även i utökad grad på vissa av de normandiska öarna där
språkentusianismen är hög hos vissa få. Poitevin, eller poetevin, är
klassificerat oïlmål men har med anledning utav sin belägenhet vid Poitou,
tidigare Thifalien, klara drag av även ocmålen då detta var gränslandet emellan
de tu i tidigare tider. De tidigaste skrivelserna på detta parlanjhe
skrevs under 1200-talet i formen av juridiska dokument och första boken
trycktes 1554, många narrationer hamnade sedan i tryck och från 1800- og
1900-talen intog tungomålet tidningsvärlden. Mycket utav den acadiska franskan
är hämtat härifrån, detta är även gällande för saintongeäiska, saintonjhouê
/ jhabrail, som numer annars främst talas på landsbygden samt i den
bianuella tidningen Xaintonge.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento