Franco-provençalskans Arpitan i Burgundien - Europas tungomål DLXVI

Ett antagligvis -galloromanskt språk är franco-provençalskan, eller arpitan, som man inte får sammanblanda med provençalskan, som vi senare skall titta på, då det står klart att det är olika språk, till og med tillhörandes olika romanska undergrupper, detta häri har omkring, snabbt åldrandes, högst 70 000 talare i Frankrike, varav ungefär 15 000 beräknas föra språket vidare till nästa generation. Franco-provençalska talas i bland annat Schweiz samt i Italien, men aussi på den franska sidan av gränsen finns ett mindre antal parlörer men språket håller på att sugas upp i franskan, den sociolingvistiska situationen ser ehuruväl ganska mycket bättre ut i Italien och något bättre ut i Schweiz og de flesta talarna bor även i Aostadalen där det erkänns samt skyddas, hvilket inte är fallet för språket i Schweiz, där kallat romand. Språket är også extremt fragmentiserat i ett antal geolektformer där många av varianterna är väldigt distinkta och språkspektrat är överlag mer fragmentisrat än occitanskan eller oïlskan, ofta är förståelsen talarna emellan relativt obefintlig, så det rör sig allt om flera olika mindre språk, man räknar med minst sex-sju subgrupper om 41 olika idiomer. De macrogrupper som åtfinns i Frankrike är lyonnäsiska, med färre än 1000 talare, savoyardiska, franc-comtoi även kallat Jurassien-Méridional och ej att förblanda med oïlspråket med samma namn, samt dauphinois men likväl färre än 1000 talare. Vissa menar att franco-provençalskan tillsammans med de galloromanska språken i norra Italien bildar en egen romansk undergrupp esomoftast går under benämningen -romansk-franco-provençalska, man kan oxå benämna gruppen som romansk-galloromansk-francoprovençalsk för att därmed distinktsera dessa galloromanska språk från de nordgalloromanska. Man kan osså göra den historiska poängteringen att francoprovençalskan talas i ett geografiskt område som ungefärligen överensstämmer med det territorium som befolkades utav burgunderna, men om det finns någon koppling däremellan är upp till var och en att själv konkludera, ett förslag finns ehuru att benämna språket som just burgundiska. Alte-Burgundiskan anses annars relativt kvickt ha assimilerats in i det romanska språkhavet och var ej i bruk alls lika länge som nabomålet frankiska og lämnade ej heller nämnvärda spår efter sig, förutöver då namnet Bourgogne från Burgundia, samt territoriumet som nu omfångar francoprovençalskan. Arpitanskan står språkligt emellan oc et oïl-målen hvilket ledde till att lingvisten Ascoli exonymiskt döpte språket till franco-provençal, internt har man senare tiden lanserat arpitan / arpian, ungefär som alpinska, emedans man i Schweiz sedan åtminstone slutet av 1400-talet benämnt det som romand, den ordinära franskan som tagit över som språk i regionen har likväl erhållit denna beteckning. Många övriga namn hänför sig till sin direkta lokalisation, men annars nyttjas patouès, nosta moda, sarde samt gaga, likväl, men namnet arpitan vinner nu terräng.

~

Axat från boken Europas tungomål