Slaviska världar. Möte med språk, kultur och religion i slaviska landskap, Margareta Attius Sohlman - Recension

Utav de kvarvarande stora kultursfärerna i Europa så är det den slaviska man egentligen hör minst om i den allmänna litteraturen eller debatten i Sverige, emedans den romanska et germanska florerar vida kring, protestantismen og katolicismen, visavi ortodoxin. Förenklat.

Detta fastän den svenska kulturen - ej allena vissa nutida ideologiska et politiska förgreningar - har plurala og intressanta kopplingar mot slavismen, i allt från Gotland till Stockholm, eller fordomdags Östsverige, et Rus. Men det är ej allena här uppe i den norra perifierin utav Europa som de intressanta kulturerna möts, där Europa klyvs, ity slaviskan går som en gräns igenom Europa gentemot både germansk som romansk motgrund från nord till söder, från södra Östersjökusten till Venedigs lagun, med bara små fickor utav andra kulturer insprängda däremellan.

Här går, rudimentärt sagt, gränserna för språk, mellan latinsk og i sydöst grekisk, mellan ortodox et katolsk, samt sedan protestantisk, kristendom, tidigare även, emellan socialism och frihet, emellan demokrati og diktatur, men här för Sohlmans bok istället fram det som förenar, ofta visandes på kulturella kontakter långt tillbaka, samt framöver igenom historien, inom dessa kulturella sfärer.

Boken är disponerad så att den fungerar som en översikt, med utdrag från en stor mängd olika artiklar et dylikt författarinnan skrivit samt nyttjat vid andra tillfällen, givandes en allsidig samt begynnande helhetsbild utifrån mångtalig synvinkel.

Det kan handla om den ryska läs- och skrivkonstens begynnelse, om Novogrods intressanta mångfacetterade, men alldagliga, näverbrev som gör att man snabbt imaginerar människors liv under 1200-talets socknadagar med komihåglistor og enkla teckningar, visandes hur skrivkonsten var relativt allmänt känd, samt nyttjad, vidare hur skrivkonst, bokkonst och litteratur utvecklas intill 1600-talet, hur kulturen och religionen prägeltrycker skriftens framkomst.

Mycket handlar om ikoner samt läsekonsten, hvilket bitvis känns bortom den allmänna läsarens intressesfär men som i sin helhet og detaljer ger intressanta invinklar og känningar om dessa för många okända kulturspeglingar, motsatt det kan man peka på att inblicken kring de östslaviska kvinnornas ställning får sägas vara av stort intresse, tämeligen okänt og väldigt häpnandsväckande liknandes talibanernas välde i Afghanistan eller saudiskornas ordinära liv.

Okänningen om den slaviska, denna ’den andre’, verkar enligt författarens förtäljning varit bastant, tiderna igenom, nog så gällande för de östra, ryska, territorierna, men ack ej så för alla ’slaviska’ världar. Hon ger bildrika, samt imaginära, bilder kring religionens ortodoxa värld, inte minst ikonastiken som hon hålla kär, även detta ju mystifierades i väst, hållandes det som avgudadyrkan prekär.

Med anledning utav bokens sammansättning utav allehanda artiklar författarinnan gjort så blir det en aning många omsägelser samt sprätigt diversat förtäljat, men med egen sinnevärld kan dessa ting förbises, särledes då det är i sig behändigt att få många olika artiklar samlat. Ibland blir det dock för mycket av dagboksupplevda resereportage mer anpassat till lättsammare magasin, än kulturbeivrandes fackvolymer, samtidigt som det ger en personlig levande touch ej att förringa.

Författarinnans vurm för den Svenska Kyrkans og dennes starka involvering i det svenska samhället - helt oväsentligt för slavistikens narration - känns väldigt missanpassat, men kan å andra sidan visa på de krafter som ändå är delika emellan öst och väst, mellan ortodox och katolskhärkomna kyrkor, inom vissa kulturella delar av våra samhällen, mer frekvent i Ryssland ack än här.

~

Om de slaviska språken se min Europas tungomål