Vad gäller östfrankiskans erzgebirgisch / aarzgebèèrgsch
så är den i avtagande, dels med anledning utav dess låga förståelsenivå med
övrig tyska hvilket iscensatt en språkövergång till mer regiolektiskt eller ren
högtysklig språkform, samt med anledning utav stor utflyttning där de
utflyttande snart överger sitt alte sprooch. Ergebirgiskan säges ändå hava
omkring en halv miljon talare som kan uppdelas utefter väderstrecken, speciellt
de västra og östra, språket räknas ofta som östfrankonisk men är en uppenbar
transitionell språkform ihop med nordbavariskan.
Fornbavariska og fornöstfrankoniska språkelement har
inkommit via bosättning för omkring tusen år sedan där man utträngt tidigare
slavisk befolkning. I öst nyttjar man exempelvis negationen ni(ç)
emedans man i väst framhäver ett nèt. Språket talas i södra Mittweida,
Stollberg, Mittlerer Erzgebirgskreis, Annaberg-Buchholz, södra Freiberg samt
Aue-Schwarzenberg, og i orten Lichtenstein i Chemnitzer Land, ytterligare en
kommunitet bor i sydvästra Harzbergen i Clausthal-Zellerfeldregionen,
ditflyttad som gruvarbetare under 1500-talet, vidhållandes sitt språk fram till
denna dag, men i en särpräglad utveckling med thüringska influenser men med en
allena saktfärdig utvecklad vokallära sedan 1600-talet, tungomålet här bekallas
oberharzisch. Språket har haft en större utbredning tidigare men dessa
områden har tagits över utav inträngande thüringska, även i vissa delar utav
Sudetenland fanns aarzgebèèrgsch talat framtills 1940-talet i Kaaden-Duppau.
Aarzgebèèrgiskan har ingen kodifierad skrivform, även
om propåer gjorts som ej låtit sprida sig, men språket har aktivt nyttjats ändå
i en stor mängd kortare narrationer samt särledes i poesi og sånger, måhänt om daar
schiinn fraa, der schènsdn fraa.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento