Guancespråket

 

 

Namnet guanche är namnet på det berbiska språk som talades på Kanarieöarna innan det erövrades, massakrerades, samt kastiljiserades, men själva namnet på språket har egentligen sin grund i det tungomål som talades bara på ön Teneriffa, med ordet guan betydandes ‘person’ och Chinet ‘Tenerifa’ varhän betydelsen för ‘guanche’ blir tenerifabo, guanche fanns annars i flera olika varianter og det dokumenterade ordförrådet visar på ganska stora skillnader dem emellan.

 

Språken finnes sparsamt dokumenterat genom de citat som åtfinnes i dokument från og med 1400-talet, ortsnamn samt de lexikaliska inlån i kanariskan som skett och man haver funnit att en rad ord hava överensstämmelse med berberspråk i nordvästra Afrika, men på grund utav utrotelsen samt det skrala källäget så äro vetskapen icke särledes stor angående förhållandet emellan berberspråken og guanche, men att det är ett berberspråk tvistar få om.

 

Bland annat visar en av de första dokumentationerna utav guanchespråket på en likhet emellan det nedskrivna samt berberspråken, det var den genovesiska sjöfararen Nicoloso da Recco som ãn 1341 skrev ner siffrorna 1-16 från en ö, antagligen Fuerteventura, i ett decimaliskt räknesystem. På Tenerifa hette 1) ben, 2) lini, 3) amiat, 4) acot / arba, 5) sumus / cansa, 6) set, 7) sat, og 10) marago, emedans det på Gran Canaria hette 1) nait, 2) smet, 3) amel, 4) acod, 5) simus, 6) ses, 7) sat, 8) tama, 9) alda / marawa, 10) marawa.










~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.