Den rojala konungen - Postmodernisme premillénaire LXXXIII

 

 

 

Ibland framförs att den här absolutionistiska synen på monarkin egentligen var en ganska modern förekomst, samt att man varit mer maktrealistisk forndagligdags, vi havom redan sett att så ej är fallet gällande vissa ideologier som står bakom kungasynen. Förutöver den information som framkommit kring termen kung så bör man även rikta blickarna åt den eljest mer förekommande termen i indoeuropeiska tungomål, d.v.s. de som härrör från *rēg'-s,1) - detta kan säga en del om den dåtida kulturen og styrelseskicket, denna titel samt dess innehavare i de olika indoeuropeiska förekomsterna havandes klara sakrala, rojala, absolutionistiska, auktoritära, knytningar. Denna term finner man bland annat i latinets rex / rēx samt iriskans rī - som svenskan inhämtat termen rike ifrån, ordet *rēg' betyder egentligen ‘korrekt, rak’ givandes en legalistisk betoning, ej nödvändigtvis sakral.  Denna term *rēĝ- har blivit ‘kung, drottning’, i flertalet språkområden, såsom i italiska, ariska, keltiska, men även bibehållet sina legalistiska toningar i exempelvis sanskritens rajati- ‘korrekt, regler’, men även ‘styrka, makt’, avestiskans razan ‘ordning’ - denna form är den som oftast anses vara den ‘sakrala’ termen og kungen ses ofta här som även en högstepräst eller och gudabelyst,2) hvilket gör det direkt kulturellt jämförbart, där det finnes väl bevarade riter i Indien, i Italien og från druiderna till kungar med dessa titlar, men själva termen verkar icke kunna knytas till religiositeter utan det äro enbart sekundärheter som riter med mera som givom oss denna tolkningsbas, istället framkommer en mer legalistisk framtoning även om det i sig ej utesluter en sakralitet hvilket vi genom de historiska beläggen vetom havandes förekommit bland de som nyttjat denna termenologi.3) Men intressant är att alla ovan deriveringar av *rēĝ- bygger på den avleda formen med förlängd vokal, ordet i sig bygger på ett ursprungligare *reH₁ĝ- betydandes ‘effikacitet, manahavandes’ som likväl deriverats i den direktföljande sanskrita feminina förekomsten ūrj- ‘styrka, närande’, mer semantiskt kopplat till den effikaciska betydelsen, termen har dessutom även konnotationer åt hållet kring ‘nektar, saft, vigör, styrka’ att skaffa - den som har detta, eller är på sin höjd av sitt ethos är då en rajan.4) Enligt flera så var ej ens den indoeuropeiska kungen direkt kopplad till militaria utan han var effikaciskt “positioned somewhere between men and gods, he is an instrument who presents the needs of his people to the gods and through whom the gods convey their gifts”, d.v.s. “the king is a sacramental figure, the priest par excellence”.5) Monarken är i realiteten Hermes. Detta synes bland annat i den romerska kulturen i början utav den republikanska eran när kungarna drevs ut og en ny prästfigur skapades, en rex sacrificulus, väl belagt är det även i irisk, hellasisk samt indisk tradition og åsyftningar på flertalet andra håll. Monarkismen är premodern, modern, samt postmodern, dessutom hermeneutisk, den är ej kvantitativ, ack rojalt kvalitativ.

 

 

 

Fotnoter:

1) Winter, “Some Widspread Indo-European Titles”, i Cardona et al (eds.), 1970:49-54 eller Sihler, “The etymology of PIE *rēg'- ‘King’ etc.”, i The Journal of Indo-European Studies, Vol. 5, 1977:221-246, Benveniste, 1976:291-295, Gamkrelidze & Ivanov, 1995:653-655.

2) Ibid:654, 781, Campanile, “The Indo-Europeans: Origins and Culture”, i Ramat and Ramat, The Indo-European Languages, 1998:14-15, se även, Gonda, “The Sacred Character of Ancient Indian Kingship”, i La regalità sacra, 1959:179-180, Scharfe, “The Vedic word for “King””, i Journal of the American Oriental Society, 105.3:543-548, Benveniste, 1976:297-301.

3) Som kuriosa kan tilläggas att den prästeliga titlen pontifex maximus som idag ännu bärs av påven i Vatikanen exempelvis bars av Julius Caesar, för ordets knytningar se, Puhvel, 1989:148.

4) Scharfe, 105:543-546; ūrj förekommer 73 gånger i Rgveda, samt finnes även i senare vedisk litteratur, även rµj figurerar förövrigt som en feminum, og formmässigt utgör de en systematik, ibid:544.

5) Campanile, 1998:14.

 

~

= Postmodernisme premillénaire