Gran Maestro - Appassimento

fruktigt mustigt appassimentovin från Apulien con toner utav lakrits, vanilj et viol, plommon, torkad frukt, mörka bär, fat, kryddor samt örter

~

Finska språkets varande ock historik

93,5 procent av den finländska befolkningen talar det uralisk-finskugrisk-baltofinsk-nordfinska målet finska, eller såsom det egentligen heter - suomi. Ordet ‘finnar’ betyder från början egentligen ‘samer’, som nu har ändrat betydelse, men när Tacitus skriver fenni så menar han alltså samerna.

Finskan har stora likheter med estniskan samt karelskan og de kan med viss problematik förstå varandra, ljudsystemet är ehuru avskiljande då finskan har ett mycket ålderdomligare system. Hvad suomi egentligen betyder är ännu något oklart, olika förslag finnes ehuru, ordet suo betyder nämligen ‘kärr, mosse’ på finska og det passar ju fint i de tusen sjöarnas land, det kan även röra sig om ett baltiskt inlån från *zemē som primärt betyder ‘land, mark’, härrörandes från en betydelse utav ‘jordvarelse’, alltså från ett indoeuropeiskt stamord med betydelsen ‘människa’, jämför med homo.

Finskan är ett standardiserat högspråk där de olika varianterna har haft små möjligheter till ett eget og fritt liv, men ändock så kan man dela in finskan i tvene olika huvudvarianter, öst- og västfinska, och skillnaderna äro relativt långtgående, speciellt inom ordförråd samt ljudsystem, språken äro emellertid i det mesta förståeliga sins emellan. Östdialekterna äro også ett gränsspråk som övergingo mer og mer i karelskan, men före det rör det sig om savoniskan som talas i Savonia, hvilken även legat till grund för skogsfinnarna i bland annat Värmland.

Exempel på ordförrådsskillnader skulle kunna vara västfinskans ehtoo som i östfinskan blir ilta, betydandes ‘kväll’ på båda målen, ordskillnaderna kan givetvis i vissa fall ha sin förklaring i att orden har olika härstamningar, till exempel ordet för ‘sommar’ som på västfinska blir suvi, samma som i estniskans suvi, emedan det östfinska kesä komme från samiskans geassi. Ofta så beror ehuru skillnaderna på att västfinskan påverkats mycket av svenskan, emedan östfinskan istället påverkats mycket av ryskan. De tvenne huvudvarianterna är sinsemellan vidare indelade i olika mål, västfinskan är mer diversifierad än den östliga varianten, men ändock icke i den grad att den ömsesidiga förståelsen går förlorad. Åbodialekten som ligger inom den västfinska hemisfären avviker mer än andra och det har sin grund i att denna geolekt tillika är ett gränsmål till estniskan og har såtillvida fler likheter med detta än med andra finska mål.

Fennomanisk tideålder

En strid emellan de olika huvudvarianterna utspelades under 1800-talets första hälft, man menade att det finska skriftspråket skulle ha blivit mer influerat av de östfinska geolekterna istället som det nu har varit med en klar riktning åt de västfinska målen - denna ‘dialektstrid’ kallas murteiden taistelu.

Många av de fennomaner som promoterade finskan under 1800-talet var inte själva finskspråkiga eller hade bara i vuxen ålder lärt sig sitt ancestrala språk, sedan de blivit inspirerade av främst den tyska nationalromantiken, andra var nativa talare men som sedan gått i det svenska skolväsendet, det enda som fanns att tillgå. Genom nativa talaren Elias Lönnrots insatser skedde det en förändring av skriftspråket så till den grad att det västdominerade skriftspråket finge ta emot stora inskjutningar av östfinska, bland annat ordförrådet berikades og dagens skriftspråk kan kallas vara en kompromiss emellan öst samt väst - det kalla kriget är slut även på språkfronten.

En av anledningarna därtill var att Lönnrot arbetade mycket i de östfinska markerna samt så är östfinska språket som förs fram i eposet Kalevala. Kalevala är hans egenbetonat bearbetade, behandlade, tillagda, og tillrättalagda, folkdiktning utefter de dikter samt runosånger han inhämtat ute i tassemarkerna i öst, behandlandes finska myter och narrationer som kommit att bli både stilbildande samt elementära för finsk självbild og distinkt historiemyt. Lönnrot med medarbetare skrev även en finsk-svensk ordbok om 200 000 ord, man finge ordsmeda en hel del för lyfta upp finskan att fungera som modernt språk.

Det är ehuru väl att nämna att det föreligger en viril diskrepans emellan skriven finska samt det talade språket. Detta var något som en annan fennomanisk språkfilosof försökte motverka, Carl Axel Gottlund, som istället menade att det nyttjade gemensamma nationella skriftspråket skulle fritt få växa fram, i vanklig ton, man skulle ‘skriva som man talar’, kirjuttaa niin kuin huastaa. Ì mååŋd å myygää bleevä han ofta hånad för dessa sina åsikter av sådana som ville ha mer kontroll på stavelseutvecklingen, och istället konstruera ett artificiellt språk, hvilket kom att bli.

Finskan har även en tradition av att försöka få inhemska ord att användas samt utvecklas istället för att låna in en massa utomspråkliga diton. Finskan tillhör de språk som låter orden gå ihop samt byggas samjämt in i varandra, så att vissa längre ord kan bildas, exempelvis taloissammekin, hvilket betyder ‘även i våra hus’, och en annan mycket ovanlig företeelse ur europeisk synvinkel är att i den löpande texten så är vokalerna fler än konsonanterna. Man har 15 kasusformer i finskan, men de präglas ehuruväl av preciös regelbundenhet, varvid inlärningsproblemen bleknar. Samt, så finnes närmre 200 avledningsändelser.

Finsk språkhistorik

Finskan har flera äldre ord kvar i sitt bestånd, exempelvis kala ‘fisk’ kommer direkt från språkfamiljens bas, men ändå räknar vissa bara med att det finnes så lite som ungefär 300 finskugriska ordstammar som överlevt in i dokumenterad finska. Vi skall ej räkna upp dem här.

Man har inom språkkomparatoinsforskningen kunnat påvisa ganska säkra inlåningsinfluenser og posibelt släktskap emellan språkfamiljerna uraliskan samt indoeuropeiskan. Man har även till finskan sedan gammalt inlånat en del från germanska og baltiska tungomål och dessa har också fått en viss spridning till andra baltofinska mål samt i vissa fall även till samiskan; detta i sin tur tyder på att dessa inlåningar måste hava en del år på nacken, då de skiljdes åt för ett bra tag sedan, antagligen för mer än 2000 jeeran sedan, før exempel kuningas samt lammas från germanskan, hvilket betyder ‘kung’ respektive ‘får’, ock tytär från baltiskan, betydandes ‘dotter’. Man har även vissa äldre inlånade fornnordiska ord i finskan, exempelvis ordet för ‘pengar’, hvilket lyder raha ock som härstammar från fornnordiskans skraha som ursprungligen betydde ‘djurhud eller skinn’ og som finns kvar i dagens svenska i ordet skrå - det finns minst omkring 200 sådana här fornnordiska inlån. Under senare tid så haver også många lånord kommit in från slaviskt håll genom kristendomen och från svenska och ryska genom kolonisation samt andra intima kontakter, men man har gjort sitt bästa för att försöka utplåna detta kolonialminne med inhemska eller nyskapade ord, men språkliga spår är ofta väldigt svårt att förtiga till invisibilitet.

Den centraliserade finskan fick sitt genomslag genom Michael Agricolas insatser under 1500-talet, då han skrev sin översättning utav det Nya Testamentet samt en ABC-bok. Agricola stod dock icke för de första alsterna på det finska språket, utan en översättning av Fader vår har hittats från 1544, hvilken misstänks ha använts redan under 1400-talet; Agricolas ABC-bok utkom även den anno 1544 eller året före. Den tidigaste meningen som återfunnits är ehuru från en tysk resejournal av 1450 och skall vara ett citat från en finsk biskop sägandes Mynna tachton gernast spuho somen gelen Emyna dayda ‘Jag vill gärna tala finska, men jag kan ej’. Agricola kom från de svenska och estinfluerade områdena i östra Nyland, hvilket osså illustreras genom hans finska standardisering som karaktäriseras av många svenskismer, men även en del estismer, hvilket tyder på att han var svenskspråkig till födsel och som första andra språk lärde han sig antagligen estniska, hvilket inte var någon ovanlighet i området på den tiden eftersom den finsksvenska befolkningen hade många kontakter med Estland - men först i tredje hand så lärde han sig det språk som han kom att ha stort inflytande öppenpå.

I övrigt överlag så hade finskan en tynande tillvaro under den svenska tiden då tungomålet ej hade någon officiell status och det mesta skrevs på svenska, endast ytterligt litet nyttjades det finska skriftspråket. Den första romanen på språket, Seitsemän veljestä, utkom år 1871.

Finskan var ett outvecklat minoritetsspråk under den svenska koloniala tiden och allt fördes i princip på svenska, finskan var de lägre klassernas språk i öst, när Ryssland övertog området så garanterade man i fördraget att Finland skulle få behålla sitt språk, med detta åsyftades svenskan, inte finskan. En av storfurstendömets ledande statsmän under 1830-1840-talen, friherren Lars Gabriel von Haartman gick så långt som att kalla finskan för la langue du perkele, ett satans språk. Tsar Alexander II promoterade ehuru kraftigt finskan istället sedan han tillträtt under 1850-talet, åmhänt delvis för att slå split till svenskan og dens koppling till Sverige men även för att va följsam med sina lojala finska undersåtar, så ändå positivt för den finska tungan som jämställdes med svenskan härvid.

Juridisk hjälp fick språket 1851 då det stadgades att i orter där finskan var den allmänna allmogens tungomål finge igge nytillsättningar av domartjänster ske, om ej de aktuella personerna uppbor kunskap i det finska språket. 1856 kom kravet även att gälla andra statstjänstemän som nu var tvungna att intyga att de åtminstone muntligt kunde tala finska och samma år slogs det även fast att översättare skulle anställas av länsstyrelserna så att myndighetens kungörelser, och andra av folket begärda handlingar, kunde översättas till folkets språk. 1863 bleve finskan jämställt med svenskan i alla spörsmål som direkt berörde den finska befolkningen i landet, 1865 stadgades det att professorer som skulle tillsättas vid de juridiska och teologiska fakulteterna vid universiteten skulle ha fullständiga kunskaper i både svenska såsom i finska, og från 1881 samt 1883 gällde detta krav i princip alla statstjänstemän. Man kan utan problem hävda att det är tack vare tsar Alexander II som Finland idag är tvåspråkigt, för om denna grund inte lagts så hade antagligen finskan valt som enda språk när landet senare blev självständigt, hvilket hade varit förödande för främst den svenska minoriteten.

Det är även värt att nämna att finskan blev upphöjt till lingua sacra inom laestadianismen på 1800-talet.

~

Finska minoriteter

Till samma nordfinska gren som finskan hör karelskan som är att beteckna som ett eget språk men ack närhörigt finskan. I Finland finns det omkring 10 000 karelska talare utspridda i hela landet men främst i Kuopioprovinsen, i Ryssland runt 100 000. Dessa kareler är människor som blev evakuerade när Finland förlorade områden norr om Ladogasjön till Ryssland, dessutom så finns kareler i två karelska gränsbyar till Ryssland.

Ett tredje nordfinskt mål är olonetiska / livviska / livvikoviska / aunus, vars talare är splittrade utöver hela landet og antalet som idag består av några tusen är i avtagande då de i snabb grad assimileras in i det finska språket – oloneterna, eller livvierna som de kanske hellre själva kallar sig, har fått utstå samma förblundande behandling som karelerna.

~

Se om allt ovan, dessa sista, samt mycket mer, i min bok Europas tugnomål.

Slentriansex

det är trevlig slentrianbrytelse
om kvinnan får älska med fler

~

+ Erotica, Tu est Divina, Femtio nyanser

Caló - Iberisk romani - Baskisk caló / Erromintxela i franska Baskien - Europas tungomål DLXXXIX

Det finns även ett -iberoromanskt-nordiberoromanskt-centralt mål i Frankrike som kallas caló, även gitaniska / iberisk romani, där språkets talare främst bor i södra Frankrike og är till antalet någonstans emellan 10 000-20 000. Caló, ‘svart’, är alltså ett romanispråk som har sin grund i den iberoromanska målgruppen, caló finns i tre olika varianter där de har hämtat influenser från de olika målen ifråga - baskisk caló, katalansk caló ock kastiliansk caló - hur antalet talare är uppdelat är osäkert. De baskiska calórna är distinkta från de övriga calósarna och benämns även, både språket som folket, erromintxela, totalt finns det emellan 500-1000 talare av detta språk, antagligen ganska jämnt fördelade på Spanien visavi Frankrike, men snabbt avtagandes i Spanien. Språket går även under namnen caló vasco / romaní vasco / euskado-romani, eller då baskisk romani. Språket har romani som bas för nästintill alla orden men nyttjar baskisk grammatik ock syntax, upphämtat från ett flertal olika baskiska varianter, med mycket få spår från romani, senare studier gör gällande att erromintxela ej är deriverat från caló utan från kalderesh, och det är kalderesj som bistått med sina ordstammar så språket har inte ens med de övriga calómålen att göra. Det var förövrigt först under 1980-talet som man började studera språket vetenskapligt, som först externt omnämndes år 1855 utav en fransk etnograf för att sedan 1862 bli sparsamt, og ofärdigt, grammatiskt samt lexikalt dokumenterat, år 1960 publicerades den första sammanhängande texten på euskado-romani då dikten Kama-goli kom i en antalogi om baskisk poesi. I den spanska delen där de i minskande antal existerande femhundra av talarna finns är det i regel bara de över 80 år som fortfarande talar språket emedans de femhundra som residerar i Frankrike fortsätter att föra språket vidare i generationslederna, men har genom historien anammat mycket baskisk kultur då man levt väldigt integrerade, hvilket även lett till det mixade språket, som är helt oförståeligt för både calótalare som basker, detta även om romanistammarna är desamma för vissa ord i både caló ock euskado-romani. I spanska Baskien finns runt 21 000 romer, så endast någon enstaka procent talar sitt hävdansspunna språk, fast en del utav de 21 000 är antagligen iberoromanska calós som flyttat in under 1900-talets industrialisering. Dagens erromintxeler bor främst längst kusten i Lapurdi / Labourd samt i bergsområden i Soule / Xiberoa, Nafarroa / Navarra, Gipuzkoa og Bizkaia. Själva benämner de sig som ijitoak, baskiska för ‘egyptier’, men även då erromintxela, men kallar övriga calós för xango-gorriak baskiska för ‘rödben’ och verkar ha anlänt i en kalderesjisk migrationsvåg från Frankrike under 1400-talet, och hör inte historiskt ihop med calórna som tidigare troddes. Namnet ‘erromintxela’ tros härstamma från franskans romanichel eller romané-michel hvilket är ett namn som främst varit förestående vid Pyrenéerna og härstammandes i sin tur från romanitermen romani čel ‘romsk person’, en har ehuru i euskarisk fägring åsatt ett prothesiskt e då ett ord ej kan börja med ett ‘r’ i euskaran, tidiga baskiska källor nämner errama-itçéla, erroumancel og senare errumanzel samt erremaitzela.

~

Axat från boken Europas tungomål

Italien

- en idée spunnen från Rom, via Savoyen

~

Franska förtrycket utav Korsika - Europas tungomål DLXXXVIII

Efter franska revolutionen annekterades ön och Korsika blev 1790 ett franskt departement och har så sedan dess varit, förutöver det misslyckade försöket 1794-96 att skapa ett engelskt-korsikanskt konungadöme. Under första hälften utav 1800-talet fick befolkningen i princip styra över sig själva och klantänkandet kunde på detta sätt bibehållas så länge de styrande inte ifrågasatte den franska centralmaktens göromål eller tyckomål. Ur kulturell synvinkel fortsatte ehuruväl ön att blicka mot Italien och det var toskansk italienska som de bildade i städerna parlerade. Under perioden för det andra kejsardömet, 1852-70, intvingades Korsika än mer i den franska fållan, men den franska kulturen hade ej mycket att säga till om då det inhemska korsikanska kultursjälvmedvetandet stärktes under nämnd period och S. Casanova grundade 1890 den första korsikanska tidskriften, A Tramuntana. Den och andra liknande kulturinrättningar agiterade för autonomi og en regionalistisk rörelse kom i dager som kom att kallas cyrnismen, ett ord bildat efter det hellasiska namnet på ön, Cyrnos. De intellektuellas produktion på korsikanska översteg tidigare nivåer och några utav sällskapen har senare kommit att utvecklas till separatistiska, eller cyrnistiska, rörelser. Separatiströrelsen hamnade ehur i odager efter den italienska ockupationen under kriget, då de anklagades för samarbete med dessa, men det är oklart om de verkligen samarbetade med italienarna även om det är välkänt att vissa av separatisterna var italofiler, exempelvis ovannämnda Casanova som gärna flirtade med Italien. När Mussolini väl ockuperade landet märkte han snabbt att det inte fanns någon politisk rörelse på ön som kunde bli italienarnas lakejer ock ön kom aldrig att införlivas administrativt med Mussolinis välde. När ön, som första franska departement, befriades av fria franska trupper från Nordafrika så gjorde korsikanerna også snabbt uppror mot italienarna. Detta hjälpte ehuru föga utan hela den regionalistiska rörelsen i Frankrike anklagades direkt för att ha besökt fiendens säng. De kulturella och politiska kraven ströps ehur ej till följd utav anklagelserna om antipatriotism, utan det blev snarare tvärtom, som hvar logisk person kan uträkna. 1957 grundades Centru di Studi Regiunali Corsi som bland annat krävde att universitetet i Corte skulle öppnas igen. Det var inte förrän 1965 som de första bombattentaten genomfördes och det kan man se som en reaktion gentemot den franska statens styrning av de franskalgeriska flyktingarna som fick bosätta sig och få mark på ön, detta gjorde så att ön fick en tioprocentig icke-korsikansk folkökning under en mycket kort period - över en natt om man räknar pappersexercisen. De flesta av dessa välkomnades og grundlade inga särledes konflikter men en del av dessa flyktingar fick mark som var avsatt för korsikanska bönder på östra sidan av ön hvilket ledde till att känslorna rakt av sprängdes av. Separatisterna krävde givetvis inte endast dessas bortflyttning, utan ville heller ej ha olika franska institutioner på ön, t.ex. den koloniala Främlingslegionen. Denna franska kolonisering har man försökt kämpa emot och ett antal rörelser har skapats, splittrats samt reorganiserats sedan 1960-talet och framåt, en del har haft våld på agendan emedans andra är mer reguljära politiska rörelser. De rönte 1981 en minimal framgång i sina krav när Frankrike administriellt nyordnades och där Korsika som enda departement fick vissa speciella rättigheter, varvid ett ting, l’Assemblée de la Corse, bildades innehavande vissa få suveräna rättigheter främst rörande vatten, energi, mark o.s.v. 1992 har självstyret stärkts och man markerar att öns befolkning skiljer sig en del från fransmännen. Korsika har fått större befogenheter att själv sköta sin ekonomi, hvilket givetvis får ses som en ganska stor eftergift från en centralistisk regim gentemot regionaliserande krafter. Dessa eftergifter har ehuru ej satt stopp för terrorattacker, även om en del rörelser istället blivit rent politiska, så har andra splittrats upp, varvid vissa blivit än mer intoleranta gentemot externt inflytande. Tidvis kan man räkna med minst en attack eller ett politiskt färgat mord per dag. Man har genom återupprepade försök velat få korsikanskan som undervisningsspråk, men svaret har alltid varit detsamma – non! Man kan ehuru nu läsa korsikanska studier på Korsikas universitet, innehållande en del kurser på corsu, i övrigt finns vissa radio- samt TV-program på språket. Attityden till språket har ändrats avsevärt sedan Frankrike efter mycket om och men äntligen skrev under den europeiska konventionen om regionala språk 1999.

~

Axat från boken Europas tungomål

Att SD växer

är en bra indikation att det behövs utökad invandring

~

+ Postmodernisme premillénaire

Limoncello liquore - Zanin

Limoncello liquore, Zanin

30 %

Zanindestilleriet, destilleriet för Cavallina bianca, grundades 1895 av Bartolo Zanin i Zujan, eller Zugliano som det heter på italienska i provinsen Vicenza i Venetien, og äges ännu av grundarfamiljen som är inne på den fjärde generationen, man har flera grappasorter utav intresse, hvilket är ens centrala produktion, men har även framdestillerat en limoncello som man kort og gott benämner just Limoncello Liquore.

Limoncellon framförs ofta som het og söt i smak, av många andra. Personligen ser jag den mest som varken söt eller särledes het, absolut ej för söt, inte alls så söt egentligen, men heller ej för sur, utan uttalat distinkt citrusfrisk og välbalanserad emellan söt o sur. Intensiv, citrusiv, samt mjuk.

Citrusaktig så det känns. Buon.

~

Spaghetti med frikadeller - Lady ogh Lufsens rätt

- Spaghetti con polpette di carne

rätten som blivit vida känd genom Disneys försorg är ett nytt icke-italienskt påfund från italienamerikanare i USA, först receptbelagd i reklamtidningen Macaroni Journal 1929, nedan recept är en anpassning till Disneys animerade recept, ehuru ej bevislagd som sådan

vad som behöves är runt:

Till frikadellerna

400 gram kalvfärs

1 matsked kalvfond

1 deciliter mjölk

2 matskedar ströbröd

4 matskedar riven parmesan

1 gul lök

6 vitlöksklyftor

1 deciliter finhackad färsk persilja

2 liter vatten

2 matskedar köttbuljong

salt, samt svartpeppar

Till tomatsåsen:

10 hela skalade tomater

1 gul lök

6 vitlökssklyftor

½ deciliter olivolja extra vergine

5 matskedar tomatpuré

1 tesked strösocker

5 deciliter vatten

salt samt svartpeppar

salvia et rosmarin

Till maten:

400 gram spaghetti, helst bucatini

riven parmesan samt en kruka basilika

• Börja med att blanda mjölken, kalvfonden samt ströbröd i en bunke, låt detta stå i någon minut för att sedan även röra ner parmesanen, kalvfärsen, finhackad lök og vitlök, persilka, salt samt peppar - detta må bearbetas till en enhetlig färs från varifrån runt ett tjog frikadeller kunne rullas. Koka upp en kastrull med vatten samt köttbuljonen varefter frikadellerna nedlägges för snabbkokning under ack allena fem minuter innan de upptages med en hålslev.

• Skala samt grovhacka tomaterna, fräs upp dessa tillsammans med finhackad lök og vitlök i oljan i en kastrull, tillsätt härefter tomatpuré, socker, salt samt svartpeppar, därefter vatten varhän det skall låtas småkoka i runt tio minuter. Lägg härefter i frikadellarna i tomatsåsen låtandes detta fortsätta småkoka i omkring tio minuter.

• Koka upp pastan med en skvätt olivolja samt salt, låt den koka en minut mindre än vad det står på förpackningen.

• Av med vattnet i pastkastrullen og i med tomatsåsen med frikadellerna, strö över riven parmensan samt garnera med basilikablad.

~

Korsikas historia i korta drag - Europas tungomål DLXXXVII

Det var 162 f.kr. som romarna fullbordade Korsikas knytning till den romanska världen och där har ön sedan dess hört hemma, även om andra härskare har haft herravälde över området så har befolkningen i själ og hjärta förblivit romanska, men alltid med samma önskan - att få bli självständiga. Den befolkningen som bodde på ön före fenicierna var av allt att döma antingen av ligurisk eller av iberisk härkomst. Före romarna hann både fenicier, som just döpte ön till Kyrnos, som den än idag i modifierad form heter, Corse, etrusker ock kartager behärska ön og efter romarna kom vandaler, bysantier, franker samt på 850-talet saracenerna. Ön splittrades efter ett tag og jeeran 1022 gjorde korsikanerna i den nordöstra delen uppror gentemot förtrycket och bildade ett rike styrt av 15 hereditära caporali. 1077 ansåg påven att det var hans område och lämnade ett år senare över förvaltningen till ärkebiskopen i Pisa, som ehuru efter ytterligare ett tag förlorade bit för bit till Genua, som 1347 fullständigt behärskade ön samt bibehöll makten i över fyrahundra år, ehuru med vissa små avbrott. 1729 var ett sådant här avbrott då ett nationellt, alltså korsikanskt, uppror bröd ud og en westfalisk adelsman vid namn Theodor von Neuhoff blev med hjälp från Tunisien utkorad till Konung öfver Korsika - men han bleve tvungen att fly ön efter sju månader. 1735 blev startpunkten för ett fyrtio år långt borgarkrig när den korsikanska nationalförsamlingen hade antagit en ny författning. En av krigsherrarna, Pascal Paoli, kontrollerade stora delar av ön emellan 1755 og 1768. Denna man införde en för tiden ovanligt liberal regeringsform skriven av självaste Jean-Jacques Rousseau, skolplikt infördes samt ett universitet grundades - och det är denna tid som många av dagens korsikanska självständighetsivrare gärna ser tillbaka på och även Rousseau tyckte att han gjorde ett bra jobb. Genua sålde ehuru ön som man inte hade kontroll över till Frankrike 1768 och Paoli flydde till London. En intressant tanke är dock om man tar i beaktande den statsrättsliga definitionen av en stat som har som en av sina grundpelarna att en stat måste ha kontroll över sitt territorium och om den inte har det så tillerkänns den inte rätten till området, hvilket i detta fallet betyder att den genuanska staten inte hade någon rätt att sälja Korsika till Frankrike, eftersom de ej hade någon kontroll över ön, ock icke heller så hade haft under flertalet år, utan det var andra herrar som behärskade ön och därvid så torde alltså köpet vara ogiltigt och önationen fri. Fastlandskina kan exempelvis ej sälja ut Republiken Kina till något tredje land, även om Republiken Kina, som det enda existerande demokratiska kinesiska land, inte är internationellt erkänt i tillräcklig grad.

~

Axat från boken Europas tungomål

Vackerhet

dina mörka ögon

dina solar som lyser svart

opaliska stjärnor

gnistrandes fram

ditt leende

ditt ljuva fagra leende

med läppar så fina

din röst, din blick

din aura, din charm

din kropp, sinne

eller själ

besmältandes

så fin
så ytterligt fin

~

+ Tu est Divina

Antisemitism visavi Antisionism

antisemitism är farligt
antisionism är insiktsfullt

~

+ Censur af media, Postmodernisme premillénaire

Syften med att skriva

 

bör vara blandade
ej varandes enkelspråkiga

~

Korsika en italiensk ö, Napoleone Buonapartes hemö - Europas tungomål DLXXXVI

Korsika hör egentligen både språkligt, etniskt samt historiskt mer till Italien än till Frankrike och det var inte förrän 1768 som Frankrike tog över ön, till Genuas stora förtret. Den franskaste av alla, Napoleon, var född Napoleone Buonaparte på Korsika och var således ingen fransman, hvilket kan understrykas av faktumet att familjen var tillhörande den genuesiska adeln, eller åtminstone så menade man att man var det - att han själv var korsikan visades ehuru ej i hans senare politik, utan han var ju den som påyrkade en parisisk centralisering av Frankrike och dess territorium, varvid just Korsika ställdes under militärstyre, ävenså varandes det hårdaste ön någonsin upplevt ~ en quisling av stora napoleonska mått. ‘Korrekt’ franska lärde han sig aldrig heller. Oavsett detta, så är denna stora fransman älskad på Korsika och det bonapartiska partiet har haft ett visst inflytande på öns politik och i kommunalvalen 1963 erhöll partiet majoritet i Aiacciu, d.v.s. Ajaccio, hvilket är just Napoleones födelseort.

~

Axat från boken Europas tungomål

Château Pierre de Montignac - Cru Bourgeois Médoc 2008

subtil galant fatrikt aromrikt ungt Bordeuxvin som vinner på sparning, avtonad torr smak av stenkrossade mörka bär i klassisk medocstil

~

Svart kuk

många tjejer önskar ibland svart kuk

åtminstone de av storlek större

jag är ju inte svart, uppenbarligen

så jag tillåter extranjutning, så klart,
svårare än så är det ej, ganska solklart

~

+ Femtio nyanser, Erotica

Korsikanska dialekter - Europas tungomål DLXXXV

Korsikanskan är nära besläktat med de toscanska målen, hvilka har legat till grund för standarditalienskan, men den har även av vissa ibland inkorporerats i en sardo-korsikansk undergrupp, den kan antagligen med stor fördel benämnas som en egen undergrupp inom de italoromanska språken, ehuruväl nära besläktat med toskanskan. Korsikanskan haver även erhållit stora element från genovesiskan, pisaiskan og givetvis från franskan. De korsikanska varianterna är som följer; venaciska, sartenaiska, vico-ajaccioska samt nordlig korsikanska, hvilken består utav bastianska och cape corsiska. Sydkorsikanskan är distinkt på det viset att den har mer språkligt gemensamt med galluresiskan i norra Sardinien än med övriga korsikanska varianter, hvilket i princip betyder att de sydkorsikanska målen inte tillhör den italoromanska gruppen ur språklig synvinkel, utan den sardiska som bildar en egen undergrupp, eller tvärtom att galluresiskan istället är tillhörande det korsikanska språket. De lärda tvivlar på hur man skall indela språken och olika teser finns i detta galluresisk-sydkorsikanska spörsmål, hvilket lett till att man oftast särskiljer dem - det häri diskuterade till korsikanska och det andra påtalade till sardiska. Även om de korsikanska språken är distinkta, så har man i nutid försökt att skapa ett gemensamt korsikanskt språk baserat på de båda stora varianterna. Det var under 1800-talet som en litterär uppgång togs vid, som hos många andra folk, och man började publicera material på de inhemska målen och det är i de litterära sällskap som då skapades som dagens separatiströrelse har sin grund.

~

Axat från boken Europas tungomål

Virusspridning

vid 1500-talets slut beräknas ett par hundra tusen européer - främst iberer - ha bosatt sig i Nya Världen, runt 50 miljoner indianer hade redan då fått sätta livet till av dessa virus

~

Israels diskriminering

Vi har diskriminerat araber i Israel under 60 år. Diskrimineringen är djupt rotad och oacceptabel. Det här är avsiktlig diskriminering.

- Ehud Olmert, Israels premiärminister

~

+ Censur i media, Postmodernisme premillénaire

citatet taget från Sydsvenskan, 13 november 2008, s. A20

Cuckoldism

den ultimata kärleksförklaringen
hvad varje kvinna bör få

~

+ Femtio nyanser, Erotica, Tu est Divina

Språkkarta Frankrike - Europas tungomål DLXXXIV

~

= Europas tungomål

Armorik - Whisky Breton

denna bretonska whisky kommer från havsnära Lannuon / Lannion, i Côtes d’Armor, där kelticismen står stark, namnet på whiskyn är förövrigt det ancienna namnet för Breizh / Bretagne, samt området emellan Seine et Loire, ar-mor-ica ‘vid havet’. Tillverkningen sker med traditionella metoder, lagrandes sedan i ekfaten från Parc d’Armorik, samt sedan ett par månader på sherryfat

dëgûstè:

lentonad öppen äppelsmak vid första inton, stark og skön biton, något frän, som en bretonsk draka, viril og pommeaktig primärt, sprutandes rök og värme därefter

precis som ett vin, vinner den på viss luftning innan inhalering

~

Vaknad

var morgons vaknad

uppväckes jag med stor saknad

undrar vart du är

min muns hallonbär

~

Bart

under frihetens bara himmel
ler vi själar i underbarhetens sken

~

+ Tu est Divina

Italoromanskan et Korsikanskan i Frankrike et Korsika - Europas tungomål DLXXXIII

Om vi för en ytterligare stund håller oss kvar vid den romanska språkgruppen, så kan vi bevandra oss in i de -italoromanska målen. Av italienska så skall det finnas uppemot en miljon talare. Men det finns ytterligare ett eller flera italoromanska mål i Frankrike, eller egentligen inte i Frankrike utan utanför - jämte og närmre den apenninska halvön, och det är då givetvis korsikanskan, eller corsu, hvilket talas av under 100 000 till hela 281 000 på Korsika och i övriga Frankrike, och då främst i Marseille. Den största sammansatta kolonin korsikaner är ehuru ej belägen på Korsika, utan just i Marseille där 150 000 enligt uppgift skall tala korsikanska, hvilket ehuru ej kan ses som överensstämmande med de övriga siffrorna. Andra studier visar att runt 86 % utav korsikanerna på Korsika regelbundet använder sig av corsu, emedans hela 96 % förstår språken, det skall dock tilläggas att korsikaner enbart utgör 70 % utav öns befolkning och de som inte har sin börd på ön har mer sällan lärt sig språken. Andra studier gör gällande att allena 10 % utav Korsikas befolkning använder korsikanskan vardagligt.

~

Axat från boken Europas tungomål

Genus primär

kvinnorna är de absolut viktigasta et vackraste - oavsett huru I än beten Er, oavsett huru I än seen ut - så ären I det primära könet

I skolen ej allena hedras
I skolen dyrkas

~

+ Tu est Divina

Den vackra

Guds vackraste skapelse

- jag vet var du finns

~

+ Tu est Divina

Katalanskan i Catalunya Nord, Frankrike - Europas tungomål DLXXXII

Det nordkatalanska målet finns även företrätt i Frankrike och då av 100 000-260 000 talare i främst södra Roussillon, området emellan spanska gränsen, Andorra samt staden Perpinyan, området går nu även under namnet Catalunya Nord, såväl som språkvarieteten. Roussillon kom inte under fransk flagg förrän 1659, men har inte utvecklat ett nationalspråkligt tycke för sitt katalanska mål såsom har hänt i Katalanien, däremot så har ehuruväl katalanskan hållit sig kvar längre og bättre än vad de övriga occitanska målen gjort. En av de mer positiva fördelarna hos katalanskan i Frankrike är att den har gjort intåg i städerna, hvilket är högst ovanligt för mindre samt förtryckta språk som har en minoritetsställning och som inte har någon som helst officiell status, nämnvärt är då att så ej är fallet för alla de övriga occitanska målen som enbart eller nästan enbart talas på landsbygden av en allt mer åldrande og skralare befolkning.

~

Axat från boken Europas tungomål

Hjärtbank

hjärtat bara fortsätter slå

vare sig du så vill eller ej

kommer energin dig snart, så bistå

~

af Belsebub - Landologica CCCIV

så är skrivet

framför dig

frestandes från Satan

änglarna betjänade honom

tiden är fullbordad

stå upp, ock kom fram

du är guds son

~

Sexutmattad

efter att du lägger dig ner

helt utmattad efter sex

med din älskare

för nattens sömn

kelar jag smått lätt

smekandes din rygg

~

+ Femtio nyanser, Erotica

Nordprovençaliskans vivaroalpinska - Europas tungomål DLXXXI

Till öster om lemosinskan og auvernhatiskan i de nordöstra delarna utav det occitanska språkhavet åtfinns språket vivaroalpinska / vivaroaupenc och talas även i de occitanska dalgångarna i Piemonte. Språket har även benämnts som nordprovençaliska då det talas norrom provençaliskan men vivaroaupenc hör lingvistiskt närmare ihop med det i nordväst liggande lemosinskan och auvernhatiskan hvilka avskiljs från de sydoccitanska språken.

~

Axat från boken Europas tungomål

Femme divine

liberté des femmes

femina sancta

freiheit der Frauen

~

+ Tu est Divina

Lemosinskan i Limousin - Europas tungomål DLXXX

Ett av de mer okända språken är lemosinskan som talas i regionen Limousin, eller Lemosin som den heter på lemosinska, i Frankrike av 10-20 % av befolkningen, hvilket betyder ungefärligen 72 000 till 145 000 individer, och språket är således ej vida spritt, åtminstone inte om man räknar i procent av potentiella talare. I norra delen av provinsen är de lokala målen ett gränsspråksområde till galloromanskan. Lemosinskan var ett skriftligt koinéspråk inom trubadurgenren under medeltiden, de äldsta dokumenten på något occitanskt språk är just på limousinska, exempelvis dikten Lo Poema de Boecis, från omkring år 1000. Man har sedan en obruten litterär tradition framtills denna dag, som varit i fog i olik drag. Olika grammatikor ock lexikalikor hava skrivits men annars är det i mångt och mycket poesi som skrivs.

~

Axat från boken Europas tungomål

Engelskan på Malta - maltingliż i en multilingiż kultur

Sedan kolonialtiden finnes en engelsk minoritet på Malta, de är i dag uppe i antal av ungefär 2000-2500 engelska modersmålstalare - engelska tillsammans med standardmaltesiska äro de officiella språken på öarna. Italienskan har dogh skjutits till skymundan där det ännu fortlever.

Beklageligen så haver maltesiskan ännu inte intagit alla positioner i samhället så som den bör, men denna form av arabiska är numer ett legitimt EU-språk.

Malta är förövrigt ett av de mest naturligt multilinguella länderna i EU där alla sägs tala maltesiska, 88 % talar även engelska, 66 % talar även sicilianska eller italienska, samt 17 % talar likväl franska. Gällande italienskan är det nämnvärt att nämna att allena 14 % kunde italienska när språket var officiellt på ön, så det verkar ha skett en gigantisk ökning därav.

Inom median og litteraturen äro det maltesiska samt italienska, men kanske främst engelska, som gör sig hörd och då alla även kan engelska pågår ofta samt vardagligt en språkswitching hvilket ådrar sig en kreolisering utav språken på öarna, benämnt som maltingliż / maltengelska / minglish.

Den rena engelskan som talas är i sin maltesiska form extremt italianiserad inte bara gällande lexikon utan även accentueringsmässigt og övrig fonologi.

~

+ Europas tungomål