Korsikas historia i korta drag - Europas tungomål DLXXXVII

Det var 162 f.kr. som romarna fullbordade Korsikas knytning till den romanska världen och där har ön sedan dess hört hemma, även om andra härskare har haft herravälde över området så har befolkningen i själ og hjärta förblivit romanska, men alltid med samma önskan - att få bli självständiga. Den befolkningen som bodde på ön före fenicierna var av allt att döma antingen av ligurisk eller av iberisk härkomst. Före romarna hann både fenicier, som just döpte ön till Kyrnos, som den än idag i modifierad form heter, Corse, etrusker ock kartager behärska ön og efter romarna kom vandaler, bysantier, franker samt på 850-talet saracenerna. Ön splittrades efter ett tag og jeeran 1022 gjorde korsikanerna i den nordöstra delen uppror gentemot förtrycket och bildade ett rike styrt av 15 hereditära caporali. 1077 ansåg påven att det var hans område och lämnade ett år senare över förvaltningen till ärkebiskopen i Pisa, som ehuru efter ytterligare ett tag förlorade bit för bit till Genua, som 1347 fullständigt behärskade ön samt bibehöll makten i över fyrahundra år, ehuru med vissa små avbrott. 1729 var ett sådant här avbrott då ett nationellt, alltså korsikanskt, uppror bröd ud og en westfalisk adelsman vid namn Theodor von Neuhoff blev med hjälp från Tunisien utkorad till Konung öfver Korsika - men han bleve tvungen att fly ön efter sju månader. 1735 blev startpunkten för ett fyrtio år långt borgarkrig när den korsikanska nationalförsamlingen hade antagit en ny författning. En av krigsherrarna, Pascal Paoli, kontrollerade stora delar av ön emellan 1755 og 1768. Denna man införde en för tiden ovanligt liberal regeringsform skriven av självaste Jean-Jacques Rousseau, skolplikt infördes samt ett universitet grundades - och det är denna tid som många av dagens korsikanska självständighetsivrare gärna ser tillbaka på och även Rousseau tyckte att han gjorde ett bra jobb. Genua sålde ehuru ön som man inte hade kontroll över till Frankrike 1768 och Paoli flydde till London. En intressant tanke är dock om man tar i beaktande den statsrättsliga definitionen av en stat som har som en av sina grundpelarna att en stat måste ha kontroll över sitt territorium och om den inte har det så tillerkänns den inte rätten till området, hvilket i detta fallet betyder att den genuanska staten inte hade någon rätt att sälja Korsika till Frankrike, eftersom de ej hade någon kontroll över ön, ock icke heller så hade haft under flertalet år, utan det var andra herrar som behärskade ön och därvid så torde alltså köpet vara ogiltigt och önationen fri. Fastlandskina kan exempelvis ej sälja ut Republiken Kina till något tredje land, även om Republiken Kina, som det enda existerande demokratiska kinesiska land, inte är internationellt erkänt i tillräcklig grad.

~

Axat från boken Europas tungomål