Gasconskan et Biarnesiskan - Europas tungomål DLXXVIII

Det gasconska, eller gasku, målet hör även det till samma grupp och talas av 204 000-250 000 av en befolkning i regionen på 400 000, än mer folk förstår det och ännu fler, 85 %, vill göre något för att rädda det, och utgångspositionen ter sig ganska bra när åtminstone hälften utav befolkningen talar tungomålet. Den geolektiska uppdelningen är som följer, araneseiska, ariégeoiska, biarnesiska samt landaiska. Det står klart att språket står ganska nära provençalskan och kanske även languedociskan, en del menar att gascon är utvecklat uppenpå ett baskiskt, eller baskiskliknande, substrattal hvilket syns lexikalt samt även i vissa fonologiska fenomen, samt tvärtom, ja själva ordet gaskisk härstammar från samma latinska rot som vasco / vasconem hvilken givit oss bask. En av varianterna av målet talas i Spanien, där det kallas aranesisk gasconska och där är språksituationen avsevärt bättre. Detta kan låta lustigt om man hör hur få talarna är i Spanien gentemot Frankrike, i Frankrike finns det ju över 200 000 parlanter, och occitanskan är i ett område med över 10 miljoner människor, emedan det i Spanien rör sig om 4800 människor, men skillnaden är att i Spanien så bevarar de språket och det har även en officiell status i Katalonien sedan 2006, tidigare var det bara officiellt i Arandalen. Barnen lär sig målet og en stolthet finnes inför det, sammanvägandes gör detta att förutsättningarna läggs för ett långsiktigt överlevande till skillnad från den mörka nedgången för språket såsom fallet är i språkcentralismens Frankrike; detta även om det faktiskt ser positivare ut för just detta tungomål än de andra occitanska målen, kanske blir de inspirerade av sina spanska kusiner. Man kan även göra en geospråklig distinktion og påtala att det enbart är biarnesiskan som aktivt används och det är då den som har störst chans till överlevnad i Frankrike, de brukar heller inte nedvärdera sitt eget språk och benämna det som patois utan kallar det rätt béarnais, en av anledningarna till detta är säkerligen att det varit en självständig stat 1347-1620 och språket nyttjades då bland annat i juridiska samt administrativa handlingar. Biarnesiskan är ehuru väldigt geosplittrat den med, ofta uppdelat i väst, öst, samt det bergiga syd. Bearnäsiskan särbehandlas ofta utav politiskhistoriska skäl men rent lingvistiskt ingår det i macrogruppen gasconska, som ju som nämnt är splittrat på flertalet olika tungomål. Språkets officiella status skulle inte vara något nytt påfund, utan redan Henrik IV skrev enbart på gascon.

~

Axat från boken Europas tungomål