Caló - Iberisk romani - Baskisk caló / Erromintxela i franska Baskien - Europas tungomål DLXXXIX

Det finns även ett -iberoromanskt-nordiberoromanskt-centralt mål i Frankrike som kallas caló, även gitaniska / iberisk romani, där språkets talare främst bor i södra Frankrike og är till antalet någonstans emellan 10 000-20 000. Caló, ‘svart’, är alltså ett romanispråk som har sin grund i den iberoromanska målgruppen, caló finns i tre olika varianter där de har hämtat influenser från de olika målen ifråga - baskisk caló, katalansk caló ock kastiliansk caló - hur antalet talare är uppdelat är osäkert. De baskiska calórna är distinkta från de övriga calósarna och benämns även, både språket som folket, erromintxela, totalt finns det emellan 500-1000 talare av detta språk, antagligen ganska jämnt fördelade på Spanien visavi Frankrike, men snabbt avtagandes i Spanien. Språket går även under namnen caló vasco / romaní vasco / euskado-romani, eller då baskisk romani. Språket har romani som bas för nästintill alla orden men nyttjar baskisk grammatik ock syntax, upphämtat från ett flertal olika baskiska varianter, med mycket få spår från romani, senare studier gör gällande att erromintxela ej är deriverat från caló utan från kalderesh, och det är kalderesj som bistått med sina ordstammar så språket har inte ens med de övriga calómålen att göra. Det var förövrigt först under 1980-talet som man började studera språket vetenskapligt, som först externt omnämndes år 1855 utav en fransk etnograf för att sedan 1862 bli sparsamt, og ofärdigt, grammatiskt samt lexikalt dokumenterat, år 1960 publicerades den första sammanhängande texten på euskado-romani då dikten Kama-goli kom i en antalogi om baskisk poesi. I den spanska delen där de i minskande antal existerande femhundra av talarna finns är det i regel bara de över 80 år som fortfarande talar språket emedans de femhundra som residerar i Frankrike fortsätter att föra språket vidare i generationslederna, men har genom historien anammat mycket baskisk kultur då man levt väldigt integrerade, hvilket även lett till det mixade språket, som är helt oförståeligt för både calótalare som basker, detta även om romanistammarna är desamma för vissa ord i både caló ock euskado-romani. I spanska Baskien finns runt 21 000 romer, så endast någon enstaka procent talar sitt hävdansspunna språk, fast en del utav de 21 000 är antagligen iberoromanska calós som flyttat in under 1900-talets industrialisering. Dagens erromintxeler bor främst längst kusten i Lapurdi / Labourd samt i bergsområden i Soule / Xiberoa, Nafarroa / Navarra, Gipuzkoa og Bizkaia. Själva benämner de sig som ijitoak, baskiska för ‘egyptier’, men även då erromintxela, men kallar övriga calós för xango-gorriak baskiska för ‘rödben’ och verkar ha anlänt i en kalderesjisk migrationsvåg från Frankrike under 1400-talet, och hör inte historiskt ihop med calórna som tidigare troddes. Namnet ‘erromintxela’ tros härstamma från franskans romanichel eller romané-michel hvilket är ett namn som främst varit förestående vid Pyrenéerna og härstammandes i sin tur från romanitermen romani čel ‘romsk person’, en har ehuru i euskarisk fägring åsatt ett prothesiskt e då ett ord ej kan börja med ett ‘r’ i euskaran, tidiga baskiska källor nämner errama-itçéla, erroumancel og senare errumanzel samt erremaitzela.

~

Axat från boken Europas tungomål