Det ovan
nämnda shuadit / hébraïco-comtadin är det sista av de provençalska målen
som har anknytning till Frankrike men har ehuru redan försvunnit från vår jord,
även kallat judeo-provençalska / judeo-comtadinesiska eller provense
som det heter i hebreiska källor. Shuaditiska, שואדית, var av sefardisk börd, till skillnad från de
ashkenaziska i Tsorfas, hvilket är namnet på norra Frankrike i judisk
tradition, ordet shuadit betyder i likhet med exempelvis jiddisch just ‘judisk’
og illustrerar det judæo-provençalska uttalet av hebreiskans yehudit.
Shudatitiska var ett judiskt kreolspråk baserat på provençalskan som talades i
det sydfranska departementet Vaucluse samt i staden Avignon innan det dog ut
1977 med författaren Armand Lunels död, men det kan ehuru fortfarande vara i
livet genom användandet av språket i vissa sånger, då de aktuella judarna finns
intill denna dag. En av de stora anledningarna till utdöendet var i likhet med
många andra judiska språk nazisternas illgärningar, men även här är det också
frågan om förfranskning och att hebreiskan tagit över inom liturgin, hvilket
gör att nyttjandet av shuaditiska inte hade några språkliga domäner kvar att
verka inom. Den aktiva nedgången av språket började ehuru tidigare, redan år
1498 utvisade franska staten alla judar från Sydfrankrike varav många flyttade
till Genua eller flydde till Tyskland, emellertid fick de provençalska judarna
ett sydfranskt andhåll genom att påven domderade i Comtat-Venaissin sedan 1274
framtills franska revolutionen, som vi nedan skall vidare se. Just termen
shuaditiska är en relativt ny benämning på ett gammalt språk, då det var först
1803 som språket fick den benämningen - den fick detta i satirer och komedier.
Språket har ehuru en äldre börd och de äldsta texterna på judeoprovençalska är
glosor från 1170-1193, men det finns även litteratur från 1200-talet, en avant.
Vissa arkaiska fonologiska påvisningar gör gällande att detta språk var en
direkt efterföljare till ett tidigare judeo-latinskt tungomål då det
innehåller vissa ljudlagar som varit förestående i utvecklingen utav latinet
från protoitaliska og inte något som skett i språken i södra Provence, en annan
möjlighet är att det är utvecklat från judaistikskolan som var förestående i
Narbonne men just de fonologiska bevisen är hard evidence. Man kan säg att
shuaditiskan kommit till oss i tvenne former, en högform som mest nyttjades i
religiösa skrifter där man ser en högre stil samt månge fler inlån från hebreiska,
latin, grekiska, arameiska, provençau, fornfranska, samt en mer prosaliknande
skriftform som till mycket högre del är baserat på provençaliskan, båda är
skrivna med en modifierad form av det hebreiska alfabetet. Hursom, språket bör
återupplivas.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento