Schweiz är själva mötesplatsen av flera olika språkgrupperingar sedan de ursprungliga helvetiska gallerna og etruskiska räterna förtvinats, sedan har de sedanlevande romanerna bortgangat men finns exempelvis kvar i dagens rätoromanska. Landets språkliga, etniska, samt statsliga historia förtäljs kontextuellt i boken Europas tungomål.
De officiellt erkända språken är parisfranskan, högtyskan, toskanskitalienskan samt rätoromanskan, övriga aktuella språk är schweizertyska, uppdelat på en mängd varianter inom klustrerna låg-, hög- og högstalemanniska, såsom baseltyska, högbaseltyska, östhögalemanniska, centralalemanniska, zürichtyska, stadszürischkan, sjözürischkan, västhögalemanniska, bärniska, patricierbärnesiska, urbanbärnesiskan, inflyttsbärnesiska, mattenänglisch, walsertyska, schweizisk västjiddisch, hästhandlarjiddisch, arpitan / franco-provençaliska, franc-comtois, vaudois, genevois, fribourgeois, neuchätelois, valaisan, ticinesiska, sursilvanska, sutsilvanska, surmiran, puter, vallader, rumantsch grischun, jauer, churwälschiskan, sinte samt jenische.
~
+ Innehållsförteckningen
Taggar: Europas tungomål, Schweiz, språk, alemanniska, rätoromanska, romanska, germanska, minoriteter, folk, mångkulturalism, int
Nessun commento:
Posta un commento