lunedì 29 novembre 2010

Jämnbördiga språk? – Europas tungomål XX


På grund utav att alla språk ungefär har samma uppbyggnad och att det ej finnes något språk som helt saknar beteckningar för djur, växter og ting eller för mänskliga aktiviteter som att sova eller äta - men självklart så finnes det lika många, om inte fler, sätt att uttrycka dessa som det finns språk – kan man se att språken är likstående och har samma språkliga potential för språklig modifiering. Men eftersom alla språk är likartade så kan man heller icke klassificera in dem i olika kvalitetsgrupper med vissa som är mer utvecklingsbara och därmed har framtiden för sig och andra som äro primitiva, till exempel så har de australiensiska samt khoisanska språken tidigare, och av vissa fortfarande, beskyllts för att vara särledes primitiva. Ett sådant tyckande är ehuru primitivt. Studier visar att alla språk som vi havom kännedom om, alltså både utdöda som levande, har samma grad av komplexitet. Det är inte så att tungomålen haver utvecklats från primitivism till en mer subtilare grad, utan alla språk har en likartad komplexitet då det gäller fonologi og grammatik i alla tidsmässiga eller historiska stadier utav språket ifråga - språk förändras och anpassas bara, de utvecklas icke. De som förespråkar teorier kring vissa språks primitivism menar att dessa språks talare bara har att välja emellan att överge sitt språk eller att helt komma utanför världen och dess utveckling. Detta stämmer givetvis icke, utan alla språk är lika värda ock lika lätta eller svåra att anpassa till olika nymodigheter - svenskan är ju exempelvis full med låneord och ävenledes är engelskan som numera har fått ett slags orättvist tillfälligt världsherravälde, för både dessa tu språken har de flesta lånorden ankommit från latinet, hvilket däremot är att klassa som ett utdött födslospråk. Engelskan klassificeras vardagligt som ett germanskt språk men medels mestadels romanska ord, hvilket ju med denna syn innebär att den germanska engelskan egentligen var så primitivt att man var tvungen att ta in en mängd lånord från superiora romanska mål för att klara av utvecklingen - Romarriket har aldrig raserats utan dess spöke härskar ännu. Detta även om latinet i så fall var så ogångbart att det dog ut. Detta stämmer givetvis icke, utan det är ju så att man måste låta impulser utifrån komma in och det är inget fel i att använda lånord, från antingen nutida eller ‘klassiska’ tungomål, och att domesticera dessa - det är inget tecken på primitivitism, utan på anpasslighet samt framstegsanda. En annan möjlig väg är ju att försöka förändra sitt eget språk och använda befintliga resurser eller helt enkelt skapa nya ord för nymodigheter, typ tekniska uppfinningar. Detta sätt har till exempel islänningarna och kineserna valt med ett mycket lyckat resultat, något stelbent dock. Inget språk kan ju från början uttrycka nymodigheter och språk som varit isolerade en längre tid har således mer att ta igen än de som varit med om utvecklingen i en rörlig värld - men alla språk kan utvecklas i den riktning om och som de behöver.

Vad man än väljer för väg så är ju det ens eget val och inget är väl bättre än det andra - varje individ inom en språkgrupp har möjlighet att påverka denna utveckling, i det lilla och/eller i det stora, i den riktning som man finner bäst, det är därför även av vikt att man låter dessa varje individer ha denna frihet. Språk har alltid blivit influerade av varandra och genomgår en ständig förändringsprocess - hade det inte varit så, så hade vi fortfarande talat prototelluskiska om det nu över huvudtaget har existerat. Inte ens det mest ‘ursprungliga’ språk som talas i Europa är så värst ursprungligt mera då det är uppblandat i väldigt stor omfattning med det romanska ordförrådet. Om man ändock har tilltro till det förgångnas idéer och hänfaller åt primitivismtanken så bör man betänka att latinet, det första världsspråket, exempelvis ej hade några ord för så enkla ting som ‘ja’ eller ‘nej’, utan man sa istället est samt non est, ‘det är’ och ‘det är inte’ för dessa elementära ord - var latinet därmed ett simpelt språk? Så simpelt att det endast idag kan fortleva genom konstgjord andning. Detta lilla exempel visar även att språk är olika, deras beståndsdelar ser olikt ut, och döljer olika tankemönster.

~




Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.

Småländsk litteratur vinner pris, SvD, DN.

SvD, DN

Andra om: , , , , , , , , , , int

Saknad

~
saknaden så stor
av den man i själen
håller kär

av la primadonna

kärleken i ens liv

överlämnad till ensamheten
själslig ensamhet

i det förgångna
i nuet
i det framtida

ett stort hål
i själen sin

inget att fylla med

vill inte fylla
förutom med dig

saknad

sorg

~




Andra om: , , , , ,

~~~Ett år sedan~~~

- Abu Laith al-Lando.

~

mercoledì 24 novembre 2010

Koreanerna i Ryssland – Koryo-saram – Sovjets första etniska utrensning

~
I Ryssland finns primärt tu olika koreanska språk och entiteter, i Ryssland är den ena grupperingen idag runt 125 000 gåendes under beteckningen koryo-saram men till dessa skall även de separata sakhalinkoreanerna läggas som talar ett annat koreanskt tungomål, samt haver annat ursprung, än vad som är fallet för koryo-saramerna, dessa sista är omkring 55 000 i antalet varav de flesta bor på Sakhalin. Dessa inkluderas ej i nedanstående.

Gällande koryo-saram så haver ett visst koreanskt befolkningselement i ryska Fjärran östern varit bestående i långa tider men under andra halvan utav 1800-talet blev det sämre tider på Koreahalvön och Joseondynastin förföll varhän fattiga bönder en masse började emigrera norrut mot Ryssland då gränsen mot Kina var av Qing stängd, redan år 1869 utgjorde koreaner runt en femtedel av befolkningen i Primorsky krai och innan den Transsibiriska järnvägen byggdes så var antalet koreaner högre än ryssar i Ryska Fjärran Östern. Antalet koreaner i Amurregionen ökade snabbt emellan åren 1917-1926 från omkring 53 000 till 168 000 individer utgjörandes en kvarts utav den rurala befolkningen i Vladivostokregionen samt så fanns Koreatowns i de flesta orterna, de flesta nyanlända ankom från Hamgyŏng i nordöstra delen av Korea.

Under början av 1900-talet hamnade både Korea såsom Ryssland i konflikt med Japan och efter att Ryssland förlorat det Russo-Japanska kriget 1907 infördes antikoreansk lagstiftning i Ryssland där man konfiskerade koreaners markegendomar samtidigt som etniska koreaner avskedades en masse. Men Ryssland fortsatte ändå att husera stora delar utav den koreanska självständighetsrörelsen samt dess armée och år 1924 diskuterades det från ryskt håll seriöst om man inte skulle skapa en autonom koreansk region under det sovjetiska paraplyet, men förslaget avslogs året därpå, bland annat så var ryssarna som bodde i området rädda för markkonflikter samt så ville man hålla god ton till det kejserliga Japan. Däremot skapades mindre koreanska administrativa territorier där koreanska skolor og tidningar startades.

I slutet av 1920-talet började man titta på alternativa bosättningsområden för koreanerna då man i princip ville hava bort dom från det ryskkoreanska gränsområdet, man misstyckte heller ej till att runt 50 000 koreaner återflyttade till Korea efter att de ansett att antikoreanismen hos den ryska befolkningen varit alltför stor. När man framarbetade deportationsplanen så blevo den färdiga agendan mer vidgående än den Stalin själv föreslagit och anledningen till detta var att man förstod att om man bara deporterade en viss del av befolkningen så skulle den resterande delen komma att bli ett farligt element i området, då familjesammansättningen hos koreanerna till synes är väldigt stark. Detta ledde till att man i oktober 1937 förnöjsamt kunde rapportera in till Moskva att man nu deporterat hela, och inte halva hvilket först föreslagits, den koreanska befolkningen bestående utav 171 781 individer till Kazakhstan og Özbäkistan och än idag finns omkring 500 000 koreanskhärstammande i de centralasiatiska republikerna.

Med bland de tvångsförflyttade fanns ehuru ej de 2500 lokala koreanska ledarna som uppenbarligen försvunnit i den sovjetska byråkratin, antagligen med en kula i bagaget. Med vid deportationen som avslutades 25 oktober 1937 fanns heller ej de koreaner som befann sig till sjöss fiskandes, på affärsresor eller på Kamtjatka, dessa deporterades istället senare den 1 november. Detta var första gången i Sovjets historia som en etnisk rensning var så total så att alla, kommunister eller ej, inom en etnicitet undanröjdes og det haver även blivit en av de mest förglömda etniska rensningarna i modern världshistoria, runt 100 000 dog på själva resan.

Den etniska rensningen under 1930-talet berörde dock naturligtvis ej den koreanska befolkningen på Sakhalin, som nu uppgår till 7 % utav befolkningen där, eftersom denna ö kom under rysk domvärjo först efter att kriget med japanerna under 1940-talet avslutats. Fallet är ack så att även om hela befolkningen fick maka på sig så haver man i sen tid börjat återvända, d.v.s. främst de tvångsförflyttades barn og barnbarn, till Fjärran östern. Det är bland annat den spirande nationalismen, samt islamismen, i de centralasiatiska länderna och den generellt negativa samhällsutvecklingen som gör att många hellre vill pröva lyckan i det fagrande Östern. Migranterna är till antalet flera tusen och de är oftast mer än välkomna i denna avlägsna del av det ryska riket, då de oftast är välutbildade samt ekonomiskt välbärgade.

Sedan 1950-talet og framåt haver man även infått nya migrantarbetare från Nordkorea i tiotusentals, idag beräknas de vara runt 10 000 men deras status är diskutabel, samt osäker, de flesta verkar komma från huvudstaden Pyongyang och pratar nordkoreansk standardkoreanska, d.v.s.pyonganmål.


Koryo-mar

Det koreanska språk dessa Fjärranösternkoreaner talar ancestralt heter koryo-mar / goryeomal / koryŏmal / centralasiatisk koreanska / Корё маль, samt höre till hamgyŏng-språket, hvilket är ett av de mer distinkta utav de olika nordöstkoreanska tungomålen avskiljandes fonetiskt, vokabulärt samt grammatiskt från standardkoreanskan och språken äro heller ej ömsesidigt förståeliga.

Tungomålet används väldigt sällan i skrift, men det sker, och det är istället standardkoreanskan som brukas. När man har skrivit på språket så är det primär användning av det koreanska hangul-skriften som nyttjas, ett försök till latinisering utav språket skedde under 1930-talet men det möttes med ointresse.

I Ryssland finnes idag runt 125 000 koryo-saram, samt runt 500 000 i de övriga centralasiatiska staterna, hur många utav dessa som verkligen talar goryeomal är ännu oklart då språket snabbt gick ner under deportationstiden genom att det var ett förbjudet tal, samt då kraftig urbanisering ej i detta fall lett till bibehållning av språket utan snar övergång till ryskan.

~









Förutom Koryo-saram, samt Sakhalinkoreanerna, genomgås övriga relevanta koreanska grupperingar i boken Europas tungomål.

Andra om: , , , , , , , , , , , , , , , int

Monokultur

~
det talas flera hundra olika modersmål i dagens mångkulturella samhälle
ändå, märks det knappt av här



















~

+ Monolingua, Linguiku, Multikulturalism, Sveriges segregationsproblem
++ Europas språk, Europas folk - Europas tungomål

Andra om: , , , ,

~~~Ett år sedan~~~

- Turcica.

~

Stackars små pluttiga amerikanska svin

~
Två idiotiska studenter som råkade komma med i Borats succéfilm önskade bli bortklippta

de redan kortklippta idioterna dricker däruti sprit, vilket ju inte riktigt går hem i USA, samt tittar på p-rulle, vilket ju inte heller hade gått hem i Sverige

~

USA samt Svärje
dubbelmoralens länder

porrproducenter

gärna med en, två, stark snaps
eller butelj Daniels, Jack

~

men än värrre, de fäller utifrån sitt sinne rasistiska kommentarer om slaveri samt andra minoriteter

ena har blivit sparkad från sin studentförening
den andra fick slopat stipendiat

stackare

~

oförhappandes
skrala sinnelag

USAskpöblens dom


~



+ Borat - antisemiten

DN

Andra om: , , , , ,

martedì 23 novembre 2010

Cupido

~
passion of fire
romantic feelings

drugs of dopamine


















~

+ Dionysus MysteriesDiamante minuscola, Backantisk kärlek, Romulus romantik

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Livets ankomning

~
när livet kommer över mig
när livet är som värst

tankarna i mig flödar
känslorna i mig flödar

när livet kommer över mig
när livet är som värst

jag bara livet vill avsluta

kommer ehuru ej så göra
så jag måste ack va
en sadomaschistisk sate
som plågar mig så

men inget annat värde
finnes i min själ
att utvinna på något vis

när livet kommer över mig
när livet är som värst

jag bara mitt liv vill utsläcka
för någon lycka
jag ej kan finna
i mitt inre själaliv

kommer ehuru ej så göra
för jag gillar
att hata mig själv
enda sanna glädjen
i mitt liv att finna

även om jag kärlek känna
kärlek till andra
kärlek in principum
det dock ej nog vara
för att mig innerlig glädje giva

jag måste va en
människa fylld av hat
en diablo
som kärlek utlyser
men som endast
i mig själv
hat erkänner

en individ
full av hat

hat till sig själv

till en sån
man endast
hat kan känna

- jag gör så

~




+ Älska mig, Dagslig uttorkningDe orörda

SvD, SvD, SvD

Andra om: , , , , , ,

~~~Ett år sedan~~~

- Livets fängelse.

~

Mördarstaterna

~
Kina
Iran
Irak
Saudiarabien
USA
Jemen

de länder som avrättar flest människor i sina juridiska system. Tar man med även de statsunderstödda avrättningar som sker utanför domstolsvärlden så hamnar USA på topp.

~









+ USA:s sjuka system, USA - fängelselandet, Guantánamo

Andra om: , , , , , , , , , , , ,

lunedì 22 novembre 2010

Priset för inbunden beundran

~
Augustpriset är öppet för alla förlag med utgivning på svenska språket, men i praktiken är priset inbundet ock paketerat, i den skönlitterära klasen

allenast en enda gång har en bok prisförts utanför Norstedts eller Bonniers lådor

~



Årets bästa facklitterära bok är eljes Europas tungomål, helt unik i Sverige genom alla tider, ehuru obunden.

NT, SvDSvD, SvD, DNDN, DN, DNGp, Gp

Andra om: , , , ,

Կիլիկիոյ Հայկական Թագաւորութիւն - Konungadömet Kilikien – Genealogica CLVIII

~


Det Nya Armenien, eller Kungadömet Kilikien grundades år 1187 samt bestod framtills år 1375 och bleve en viktig allierad för de latinska korsfararstaterna, exempelvis Konungadömet Jerusalem och Furstendömet Antiochia, och både Genua som Venedig hade kolonier här efter avtal därom. Armenier havandes troligtvis inflyttat till detta västerliggande område längs sydkusten av dagens Turkiet vid Taurusbergen sedan 500-talet, Kilikien återtogs från araberna utav byzantierna runt år 965 varvid man slängde ut alla muselmaner som bodde där samt uppmuntrade kristna att flytta in.


De efterföljande seljukiska erövringarna till öster ledde till armeniska flyktingar till Kilikien och slutligen grundades den nya dynastyn utifrån den gamla kungaätten. Då styrkan hos det Byzantiska riket runkade till genom maktkampen mot de anhopandes turkarna, särledes efter Manzikertslaget Ao 1071, så togo sig olika militärt starka armenier tillfälle i akt att skapa egna små riken, ofta var dessa armeniska generaler i den byzantiska arméen eller andra höga ledare inom administrationen.

Ett av dessa skapades utav den byzantisk-armeniska generalen Philaretus Brachamius som inbjöd armeniska adlingar att bosätta sig med erbjudande om land. När han avdog uppdelades dåledes riket i olika smådömen varav ett tillföll prins Ruben av Bagratunidynastin, efter att han rebellerat mot det Byzantiska riket kunde det Nya Armeniska riket uppstå, härefter styrt utav rubeniderna.

År 1268 skedde en kraftig jordbävning som tros ha dödat omkring 60 000 människor i Kilikien. Hursom, mer än hundra år därefter, år 1375 besegrades kungadömet Lill-Armenien utav den egyptiska mamelukiska sultanen och den armenisk-franska kungen Levon VI, av huset Lusignan, avsattes. Riket hade redan varit vasallstat till mamlukerna i runt hundra år, innehållandes många krig samtidigt som rikets ledarskickt alltmer og mer europiserades i ätt och kultur. Härefter har västarmenierna aldrig haft ett eget område att bebo, titlen kung över kilikiska Armenien finns ehuru än, hållen utav det savojanska huset samtidigt som den Heliga stolen af Cilicia är situerad i Libanon. Ättlingarna inom kungahuset Lusignan bor fortfarande vid Turkiets medelhavskust.



Mamlukerna bihöll ej området särledes länge utan turkarna tog snart över, den fattiga armeniska befolkningen bodde kvar i området framtills de till stora delar folkmördades, eller flydde, år 1915. 30 000 rika armenier flyttade redan i slutet utav 1300-talet till Cypern istället, som i ytterligare hundra år styrdes utav Lusignandynastin framtills den sista drottningen, venetiansk-trebizondskan, Caterina Cornaro lämnade över landet till Venedig i utbyte mot att få bibehålla titlen drottning samt erhållningen av ett eget nytt litet rike i Asolo, Venetien. Hovet där blev vida känt för sin kulturella pondus. På Cypern finns än idag några tusen armenisktalande, bland annat boendes i Limassol, Cornarofamiljens starkaste fäste.













~


Västarmenierna behandlas naturligtvis likväl i boken Europas tungomål.

Ett av mina livs misstag

~
att sluta röka

~



+ Rökning, Rökning II, Rökning III
++ Socialingenjörerna i Nord

Gp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp, DN, DN
Blogg: Mikael Persson, Metsis

Andra om: , , ,

~~~Ett år sedan~~~

- Partaja intill Domedagen 2012 - The Dawn of Womenhood.

~

sabato 20 novembre 2010

Khoisan, Nostratiska, SCAN og Proto-tellusiska? – Europas tungomål XVIII

~

Att alla språk likväl är relativt ‘likartade’ har fått vissa forskare att tro att det en gång i tiden fanns ett proto-världsspråk, som skulle talats för sisådär 100 000-200 000 jeeran sedan, beroendes på hur man räknar. Detta språk menas således vara varandes det första, eller ett av de första men överlevandes, språk som uppkommit samtidigt som homo sapiens uppstigit i den afrikanska myllan, med världsspråk åsyftas således ej att det talats på hela jordklotet utan i den mänskliga sfären utav det, från en början således bara på en geografiskt liten plats. Vi återkommo nedan kring detta kort.

Språken på jorden är i de flesta fallen komna från någonstans, samt relaterade till andra språkformer, varav vissa kan vara i livet, emedans andra är ancestrala, hvilket gjort att studium kring språken i de flesta fallen kunnat ingruppera olika språk inom olika slags språkfamiljer med hvilket avsyftas att det finnes ett genetiskt band emellan flera olika språk som går tillbaka till språkens historik. De största samt välkändaste språkfamiljerna äro indoeuropeiskan, afroasiatiskan, altaiskan, nilo-sahariskan, dravidiskan, amerindiskan, austroasiatiskan, austronesiskan, dené-jenisejiskan, uraliskan, nordkaukasiskan, sydkaukasiskan, eskimå-aleutiskan, australiska språk, khoisanspråk, niger-kongospråk, kradai, papuanska språk, paleosibiriska familjer samt den gigantiska sinotibetanska språkfamiljen, alla dessa omfattar tillsammans flera tusentals olika språk erkända av vetenskapen. En del utav dessa kluster äro osäkra sammanbildningar som det inte med säkerhet går att avgöra ett genetiskt band dem emellan, samt till dessa skall alla språkisolata språkfägringar läggas såsom sumeriska, baskiska, etruskiska samt en mängd till. Med språkisolat åsyftas dåledes språk som man ännu ej kommit i någon högre klarhet kring huruvida de ingår i någon större familj eller ej, ofta finns många olika förslag som inte annamats av övriga forskarsamhälle. Vissa språk är sammanfogade plausibelt utan någon alls vetenskaplig grund såsom fallet är för de paupanska språken, det är en negativ definiering sägandes att de paupanska språken är alla naturliga språk i Västoceanien som varken klassificerats som austronesiska eller australiska, i verkligheten består de paupanska språken av omkring 800 språk fördelade på kanske hela 60 olika definierade språkfamiljer, plus isolater, i en röra som vetenskapsvärlden ännu ej förstått sig på eller hittat släktskapsband emellan. Endast de paupanska språk som talas i Östtimor är officiellt erkända.

På grund utav problemen med vissa tungomål samt för att tidsavstånden blir så långa vill vissa ej gå riktigt så långt bak i tiden som till homo sapiens upprinnelse och hävda existensen utav ett prototellusianskt språk som vandrat vidare genom generationsleden utan förhåller sig istället snarare till vissa specifika språkfamiljer såsom indoeuropeiska, afroasiatiska, uraliska, dravidiska, altaiska, eskimo-aleutiska, japanska ock koreanska skulle vara sammankopplade genom ett protospråk kallat nostratiska, ett namn skapat från latinets nostrās ‘våra landsmän’, och existensen utav andra språkfamiljer i dessas regioner kan vara resultatet utav olika migrationsvågor. I jämföringsarbetet för detta så bygger man alltså på de rekonstruerade protospråken för de olika familjerna, ett stort problem är likväl att protospråken inte i alla fall är lika väl underbyggda såsom fallet är för protoindoeuropeiskan och afroasiatiska, och inte ens dessa är kompletta, förståss. Ett exempel skulle kunna vara ordet ‘mullbär’, hvilket enligt de rekonstruerade protospråken skulle vara på protoindoeuropeiska *mor, hvilket liknar det protoaltaiska ordet för ‘bär’, *müř, samt protouraliska, *marja, hvilket även skulle kunna jämföras med protokartveliskans / sydkaukasiska ord för ‘smultron’ hvilket skulle vara *mar-caw - alla dessa skulle härstamma från nostratiskans *marja. Teoretikerna menar att nostratiskerna skulle havandes haft sitt ursprung i Mellersta Östern, och för cirka 15 000 år sedan så skulle dessa nostratisktalande jägar- og samlarfolk ha bebott hela Europa, norra, nordöstra, södra och västra Asien samt nordliggande delar utav Afrika. Anledningen till att man antar att det skulle ha varit ett jägar- samt samlarfolk är på grund utav att forskarna inte har kunnat rekonstruera något ord för domesticerade djur eller växter, även om vissa anser sig ha klarat av att rekonstruera hela omkring 1600 ord.

Andra vill gå ännu längre och menar att amerindspråken skall vara kopplade till detta nostratiska samt att sinotibetanska, kaukasiska, baskiska og na-dene skulle utgöra en familj kallad sinokaukasiska, och att denna ihop med nostratiskamerindskan skulle bilda ett proto-proto-proto språk kallat SCAN. Andra vill som sagt gå ännu längre bak och även till exempel koppla alla befintliga språk, inalles även khoisanspråken och härvid komma bak till ett potentiellt prototellusiskt tungomål där den resterande världen avskiljde sig från sitt afrikanska urhem för sisådär 100 000 år sedan. Vi skulle kunnom kalla detta vårt tidiga språk, afrikanska. Precis som människan i grund är en afrikansk apart.

Liknande sammankopplandes teorier finnes i princip för alla jordens språkliga hörn och vissa menar ju då att det enbart funnits ett tungomål från början då språket enbart kan ha utvecklats på ett ställe en gång, d.v.s. där det uppkom, och att det därefter distinktserat sig sins emellan i olika dialekter och bildat nya grupperingar som skulle ha kommit längre och längre bort från varandra tills de blev oigenkännliga för de numera diversata användarna, det vill säga att språkevolveringen skett utefter ordinära lingvistiska principer från språkets upprinnelsetid. Ganska logiskt. Denna utveckling är ju fullt normal samt logisk ifråga om mänsklig, eller annandjurslig, territoriell expansion där grupper avskiljs från varandra i tider då face-to-face-kommunicering var det enda möjliga för vårt talade språk. Det är ju ett känt faktum att när ett språk övertar ett nytt område så kommer det i sinom tid att utvecklas i olika varianter som i sinom tid kommer allt längre ifrån varandra om kontakterna emellan grupperna försvinner helt eller förminskas avsevärt - i nutid så har stat, teknik och massmedia varit en återhållande faktor för denna högst naturliga utveckling. Som ett litet sentida ytexempel så kan man i den nya världen åberopa att i engelskans USA så är det en mycket mer fragmenterad språksituation i de östra tidigt bosatta områdena emedan det i västra USA råder brist på variationer av geospråklig art inom det engelska tungomålet. Det är således högst troligt att teorin i princip stämmer, då detta är ett förlopp som skett över hela jorden, så vitt vi vet.

Det kanske mest enastående med detta resonemang longue durée är ehuruväl att genetiska undersökningar hos hundratalet etniska folk stödjer hela teorin om protospråket och man kan enligt forskarna följa hela mänsklighetens förflyttningar och uppsplittringar ~ huruvida metoden för detta är en gångbar metod är ehuru en helt annan fråga, det är som alltid viktigt att påpeka att gener samt språk ej alltid reser tillsammans. Ett av de mest häpnadsväckande resultaten av undersökningarna var just att exempelvis japaner, koreaner, sibirier och andra folk i området kring nordöstra Asien var genetiskt närmare européer, även om yttre fysiska drag säger annat, än vad sydöstasiater som exempelvis kineser och thailändare äro - exakt det som språkteoretikerna har kommit fram till tidigare, även om det kanske är ganska svårt att förstå att før exempel svenskan skulle vara närmare besläktat med japanskan än med kinesiskan. Men med dessa ganska ambitiösa teorier kvarstår ett stort problem och det är huru de på ett trovärdigt sätt skall kunna föra bevis för sin talan förutom teoretiska resonemang, genetiska bevis är bra men det räcker nog inte för att övertyga en skeptisk forskarvärld - det är inte generna som bestämmer hvilket språk man talar och man kan inte heller i generna utläsa hvilket språk bäraren har talat. Som ett simpelt exempel så kan man ju ha i åtanke alla folk som har gett upp sitt språk för att tala ett annat och för detta behövs inga genförändringar ske och de ändras inte heller själva för ändamålet, exempelvis folk som härstammar från Sydöstasien i USA nu talandes engelska eller de ursprungliga australierna som om några decennium enligt nuvarande språkutveckling helt eller nästan helt har övergett sina mångtiotusenåriga språk till fördel för det kolonialt påförda engelska målet. Även de teoretiska bevisresonemangen är inte tillräckligt trovärdiga då de allra flesta språkforskare anser att det är bevisat att allting i ett språk är förändrat in i oigenkännlighet så att släktskapsbevis eller ens likhet skulle vara omöjligt efter enbart 10 000 år och då blir det problem när man för teorier om släktskap och urspråk så långt bak som 200 000 jeeran sedan eller ännu längre bak i mänsklighetens förhistoria. De mer stringenta forskarna menar att allting bortom 10 000 år, ge och ta några år, är slumpens lingvistiska historik.

Vissa få ‘språkvetare’ anser ändå att de inte bara teoretiskt och logiskt kan tänka sig ett prototellusiskt språk utan att de dessutom kan rekonstruera ett mänskligt språk, eller dess fonem, till det senaste gemensamma språket talandes på denna jord. Man räknar med att detta skulle ha inträffat för något mer än hundra tusen år sedan då det var vid ungefär denna tid som den moderna människan utgick utur det afrikanska urheimat. Som nämndes ovan så utgår man även utifrån teorin att språket enbart har påkommits en gång och därmed så borde alla språk på något sätt vara besläktade även om detta inte är direkt skönjbart idag, på samma vis som ju alla människor ultimat är besläktade med varandra. Men den prototellusiska idéen är inte teoretiskt beroende av denna tungomålsliga monogenesis utan även om språket uppkommit flera gånger eller om det vid den prototellusiska tiden fanns flera olika språk så kan det som ‘vi’ kallom prototellusiska på något sätt varit det enda att kvarleva. Den prototellusiska teorin kanske däremot skulle ta allvarlig skada av en multiutveckling av språket då sannolikheten skulle bli mindre att just detta språk fått övertaget över alla andra språk till den grad att övriga försvunnit - även om språkförsvinnelse ej är, eller har varit, speciellt ovanligt i denna värld. Idén har sitt ursprung i den nostratiska tesens förlängning när man menat att detta språk måste ha varit besläktat med även andra språk med sin hemmakomighet i Afrika, Sydöstra Asien, Australien samt Amerika, och menar således att alla språk som parleras utanför Afrika torde vara besläktade då språket uppfanns före emigrationen och därmed så förde dessa det med sig från den afrikanska myllan. Men dessutom, enär språket enbart torde vara påkommet en enda gång så är ju även de afrikanska språken besläktade med varandra och tillika med de exterafrikanska, därmed är alla världens språk, både nutida som dåtida ihopknytna i en kittel. Sannolikhetsgraderna äro givetvis olika för olika ting, det är exempelvis ej helt osannolikt att språket enbart muterades fram en gång och att härvid allt kulturellt tal som yttrats av oss människor sedan dess på något sett är besläktat, en annan sannolikhetsgradstillämpning får dock beaktas när man anser att man kan se spår av detta när historien gått fram i över 100 000 år, av dessa hundratusen år är den allra mesta dessutom ej i egentlig mening alls historia utan per definition prehistoria, d.v.s. skriftlös samt enbart talad - och som ofta är så är prehistorien höljd i dunkel och som vi alla vetom samt fått erfara så är det just dunkelheten som oftast ger upphov till allehanda myter. Ock myter kan, bevisligen, i vissa fall innehålla vissa ‘sanna’ beståndsdelar även om så givetvis ej behöver vara fallet i detta fallet, men en historia, en bra historia, är det och så börjar ju oftast alla historier. Rent logiskt torde alla språk vara besläktade, att vi ehuru även skall kunna se detta faller enligt många inom inlogikens ramar.

Hursomhelst, prototelluserteoretikerna nyttjar de olika framrekonstruerade protospråken för att rekonstruera bakåt, ju längre bak desto större felmarginal, så att säga, och hur rätt de hava angående detta protospråk är det enbart fantasin som får avgöra. Vitaly Ševoroškin, en av de stora förespråkarna utav prototellusiska, menar att elementaorden i de olika protospråken, eller protoprotospråken, ofta äro basalt lika, och ibland till å med identiska, i sin struktur, og tager gärna som exempel den nostratiska rekonstruktionen *lapa som betyder ‘löv’ och liknar denekaukasiskans *Lapa, innehavandes ett glottalt ljud illustrerad med versal, samt amerindiskans *dap eller *Lap. Eller nostratiskans ord för ‘kvinna’ *küni hvilket jämföres med amerind *kuni og *kuna, dessa här nedskrivna ord är mycket riktigt nästan identiska, men frågan ligger hellre i om de är genetiskt kopplade till varandra, eller ens om de är korrekt (re)konstruerade.

Ševoroškin menar även att dessa tre phyla av språk, här alltså nostratiska, denekaukasiska og amerindiska, likväl är relaterade till andra prototungomål, han hänvisar till den tjeckiska lingvisten Václav Blažek som jämfört nostratiska, denekaukasiska, amerind, protoaustraliensiska samt de austroasiatiska protomålen hvilka gett upphov till flertalet språk i Sydöstra Asien. Hans studie inkluderade även den kongosahariska phylumen som numera består utav hundratals språk i södra samt centrala Afrika, likväl den austronesiska familjen och thaispråken. De austroasiatiska, austronesiska familjerna och thaispråken utgöre den såkallade austriska phylumen. Man menar att khoisanspråken är den äldsta av alla phylum, hvilket antropologer ofta enkelt skriver under på då de inte bara ofta ses som behavandes de äldsta språken utan även den äldsta kulturen och de äldsta generna på hela jorden, så att säga varandes hela jordens ursprungsbefolkning. Deras metod går ut på att jämföra elementaord såsom ‘jag’, ‘du’, ord för naturting og dyligt, och de försöker härmed få fram hvilka ljudlagar som genererat uttalsskillnaderna. När änn möjligt, anser de, skall man använda vokabulärer från de phylutiska protospråken såsom nostratiska, sinokaukasiska eller austriska, men i vissa fall så måste man använda sig av modern vokabulär då inget protospråk har rekonstruerats, så är till exempel fallet för de khoisanska språken - enbart detta måste ju anses vara ett gigantiskt problem då modern vokabulär nyttjas för att rekonstruera ett språk som antas ha talats för över 100 000 år sedan. Ševoroškin bemöter den vanliga kritiken kring att man står på en mycket lös grund men att man nyttjar en strikt fonetisk följelinje.

Ordet för ‘tand’ finnes exempelvis rekonstruerat, från det kongosahariska *nigi, austro-asiatiska *gini, sinokaukasiska *gin og nostratiskans *nigi samt *gini, deriverat till bland annat svenskans gnaga. Vitaly menar att man härmed har kunnat rekonstruera uppemot 150-200 ord på prototellusiska - eller ‘proto-World’ som han kallar det. Ordet för ‘jag’ skulle vara *ngai och det andra mest frekventa ordet var ordet för ‘två’, detta ord bleve senare en grammatisk kategori, dualis, som bland annat refererat till armar, ögon, ben, föräldrar samt annat som vanligtvis äro kommen in tu.

Merik Ruhlen som räknar sig som den andre medlemmen av den greenbergianska skolan arbetar med att skapa globala etymologier ock har så gjort för 31 rötter, som *pal ‘två’, *aja för ‘moder eller äldre kvinnlig släkting’, *bur ‘aska eller damm’, och *ku eller *kun för ‘vem?’. Blažeks etymologiska lista innehåller även till exempel tandordet ovan samt *tali för ‘tunga’. Vissa ord äro än idag enligt dessa klart igenkänneliga i dagens språk, till exempel Ruhlens *mano samt *mena, det första för ‘man’ och det andra för ‘att tänka’, cf. ‘mental’. Men inga av dessa rötter åtfinnes i alla språkfamiljer, Blažek som indelar jordens språk i åtta familjer menar att varje rot finnes attesterad i trenne, men elva av hans tolv rötter åtfinns i minst fyra phylum och en - den för ‘tunga’ - finns i alla. Vissa av Ruhlens rötter finns attesterade i enbart sex av de trettiotvå använda språkfamiljerna. Men som ovan påpekades så får man i behandlandet av denna prototellusiska ofta hänfalla åt fantasins gränser, bland annat så kan man ju nämna Ruhlens komparation av ordet för ‘ett’, *tik. Ruhlen menar att ordet åtfinnes i tjugo av de trettiotvå familjerna, men de påstådda derivaterna innehåller ej enbart de synligt nära som dik ‘ett’ i det nilosahariska tungomålet fur ock tik ‘pekfinger’ i kuskokwimiska, hvilket är ett eskimåspråk, utan även tong för ‘arm’ taget från kedespråket som talas på Andamanöarna. Med över 6000 språk att hämta exempel från så är det inte så konstigt att lika ord finnes, speciellt inte om man tämjer på betydelsegränserna relativt kraftigt, visst kan komparatibiliteten vara ancestralt posibel, men mer än teoretisk posibilitet bör avkrävas för att bringa trovärdighet. Men Ruhlen hänvisar till att hon har en strikt hållning i sin grad av vetenskaplighet och aldrig bygger sina etymologier från enbart ett ord från ett språk i en familj, till exempel inom de nilosahariska språken finnes ej enbart dik i furiskan utan även tok i dinka, och man räknar det till över hundra ord från *tik hos de olika familjerna. Ruhlen använder rekonstruerade protoord att representera hela familjen när så synes möjligt, som vid protoindoeuropeiskans *deik ‘att visa, peka’, protoafroasiatiskans *tak ‘ett’ samt protoaustroasiatiskans *(k-)tig ‘arm, eller hand’.

Ševoroškin framför även att tidigare trodde man att detta språk skulle ha talats för sisådär 35 000 år sedan och att alla dagens språk förvisso är besläktade med prototellusiska, men att det nödvändigtvis inte behöver ha varit det enda tungomålet som talades vid tiden. Detta språk ansågs då ha talats i Nära Östern och till exempel de khoisanska språken skulle i sådana fall ha blivit introducerade utav emigranter. Men tack vare, enligt Ševoroškin, genetiska studier som visat att det phylogenetiska trädet sträcker sig ner till Afrika och att homo sapiens härifrån vandrat, ju mindre gemensam DNA desto längre bak i tiden måste man gå för att söka gemensamheten. Han konkluderar utifrån dessa genetiska studier som visar på att khoisanerna har smärst genetiskt gemensamt med övriga att det torde vara de som först avvikit från den övriga sapiensgruppen, detta förklarar också enligt honom varför de klickande khoisanska språken, även om basord delas, skiljer sig mest från andra språkphyla. En andra folksplittring tedde sig emellan talare av kongosahariska, hvilka senare ledde till språken i centrala samt norra Afrika, og de som emigrerade ut ur Afrika och in i Nära Östern samt senare vidare ut i resten av världen. Platsen för denna prototellusiska haver föreslagits vara öster om Victoriasjön, ett litet område i närheten av språk från alla fyra av Afrikas lingvistiska familjer. Det är nära den sydöstligaste delen av den afroasiatiska språkhemisfären, hvilket enligt dessa även kan knytas närmast till de eurasiatiska tungorna, samt på en språkgräns emellan nigerkordofianska och nilosahariska. Det intressantaste är emellertid att de khoisanska språken som, vi sågom, anses vara de mest arkaiska av dem alla, khoisanerna bor ju som bekant långt söderut, men två khoisanska små språköar finnes i närheten av den föreslagna regionen hvilket vanligtvis tas som bevis för att den khoisanska familjens utbredning en gång varit långt mycket större än dagens spillra ~ detta föreslagna prototellusiska urhem passar givetvis väl ihop med vissa paleoarkeologiska efterlämningar. Det är fantastiskt, nästan helt otroligt, att språkgränserna har kunnat bevarats genom hela hundra tusen år, men å andra sidan vet vi att språkgränsen emellan de romanska och de germanska språken i Europa faktiskt hållit sig relativt intakt under två årtusenden, änskönt otaliga konflikter och migrationsvågor skett under denna tids förlopp.

~



Islamofobins slöja

~
ignorans är islamofobens svarta slöja

~




+ Muhammed Lando, Baphomet, Abrahamitiska trossystem

SvD, Dag

Andra om: , , , , , , ,

~~~Ett år sedan~~~

- Monolingua.

~

venerdì 19 novembre 2010

A l’é na-ie Marìa Catlin-a

~


~


+ Fiama etèrn


SvD, DN, Gp, DTele, Dag

da n'àutra blòg svedèis: , , , , , , , , ,

Lando on digitala böcker


Kulturbloggen framför sin avighet gentemot digitala böcker men framför en frågeställning till läsarna, som jag tänkte besvara.

1. Läser du böcker digitalt?
2. Kommer du att skappa en ipad när de kommer till Sverige?
3. Lyssnar du på ljudböcker?
4. Och sist men inte minst: vilken bok läser du nu? Och i vilket format är den: inbunden, pocket, digital, ljudbok?

1) Jag har aldrig läst en digital bok och kommer troligtvis vänta i det längsta innan jag gör det.

Jag är det man kan karaktärisera som en storläsare og storkonsument utav skrifter. Naturligtvis läser jag enstaka sidor via nätet, men när det gäller böcker så köper jag dem jag vill ha, eller planerar att köpa och avstår därmed att läsa innan jag har så gjort. Det finns ingen behaglig eller perceptionsmaximerad läsupplevelse, för mig, när det läses på skärm. Jag avstår hellre.

I mitt tycke är det bara typ tidigare masstryckt skönlitterär pressbyråpocketar som passar till läsplattor. Pappersbesparning.

2) Ipad, jag vet inte ens vad det är, och bryr mig inte, och tänker inte göra det. Någonslags läsplatta? Nej tack.

3) Ljudböcker, det är för blinda, ögonproblematiker, analfabeter og barn. Jag läser mina böcker. Senast jag lyssnade på en ljudbok var när jag var runt fem år.

4) Just nu läser jag en extremt bra och välinformerad bok av den store Ian Tattersall från 1996, i paperback. The fossil trail. How we know what we think we know about human evolution. Jag har redan läst den en gång tidigare men läser om den för ett av mina projekt.

Hur ställer ni er?

~



Mina senaste böcker Europas tungomål og Erotica trycks bara on demand, miljöeffektivt.


DN, DN, SvDSvD, SvD, SvD, SvD, GpGp, ExpExp

Andra om: , , , , ,

~• ~• ~•

~
samt i skötet gå
lent og mjukt det hoppas va

salvan du nu fick

~




+ Heta källa av liv, ErotikuFriendly Islands, i Dig, Varför kvinnor bör ha flera män

Aft

Andra om: , , , , , , , , ,


~~~Ett år sedan~~~

- I juvelerarbutiken.

~

mercoledì 17 novembre 2010

Perspektiv

~
den del jorden utgör av observerbara universum
är väsentligt mindre än den del som en enda väteatom utgör av jorden

hur stor del tror du din hjärna upptar?

~




शून्यता, Jitarazu,

Antimateria funnen: SvD
Planet funnen: SvD, DN, Exp, Gp

Andra om: , ,

De toren van Babel – Europas tungomål XVII

~



~


Den klassiska tavlan rörandes Babels torn, av Pieter Bruegel de Oude, 1563, låtes inleda kapitlet om den lingvistiska idéen om proto-världsspråket og dess splittring i boken Europas tungomål.

SvD, SvD, SvD, Gp, DN, DN, Dag, DTele

Andra om: , , , , , , , , ,

~~~Ett år sedan~~~

- Ma maîtresse.

~

Palazzo dei Normanni – Genealogica CLVI

~


~


Imperiale Reale Casa di Svevia


+ Lando langobardi, Siciliens historia og språg, Il regno di Sicilia storia e protagonistiDas Reich der Hohenstaufen, Heiliges Römisches Reich

SvD, DN

Andra om: , , , , , , , , , , ,

~~~Ett år sedan~~~

- Cirklen.

~

lunedì 15 novembre 2010

mercoledì 10 novembre 2010

Diamanten Du

~


Diamant
gnistrande • skimrande
finslipad • essentiell • stenhård
ädelsten • kol • basal beståndsdel • universum
helhet • alltet • fascinerande
sakralt • divint
Du



~



+ अम्बाDiamanteAnimus~Anima, Desiderio, Rosa Diamant

SvD, Aft, DNDN, DN

Andra om: , , , , , , , , , ,

Kattor

~
kattor äro af gudomliga stam
så lärde oss antikens Ægyptia

Europas mörka mediokra eon
sa ehuru att de varo av sort klang

närstående djävulens hägn
likt en mystisk häxlig madam


i mina gnistrande ögons böj
ses I kattor likt en mystisk falang
inom divinhetens sakrala hägn

kvinnor, smeksama själar
gudomliga till kropp og själ
mystiska i positiv vigör

doftandes i sin fleur


glänsandes ögon
oemotståndliga

haver så bägge part


de båda spinno samt
likt en katta
när de så kelas med

vibrerandes när de vill
ha mer


i mina ögon är du en katta
kanske rent utav en tigrinna

men som en häxa skall du ej så brännas
utan som en gudinna bör du dyrkas

i fullt bål

~




+ Du egyptiska gudinna, エロチカ, Fugge, Kattan, La chatte

SvD, SvD, DN

Andra om: , , , , , , , , , , , , ,

Sentinelese

~

Softec Ignite 2010 - Sentinelese from Softec on Vimeo.

~


+ Australiska, andamanesiska og språkens ancienneté

Andra om , , , ,

Australiska, andamanesiska og språkens ancienneté – Europas tungomål XVI

~
Att det är en saktfärdig förändring av den mänskliga naturen som sker visar sig ju när man undersöker tungomål som under en längre tid varit isolerade från omvärlden, till exempel de australiensiska språken som antagligen har varit isolerade de senaste 50 000 åren, enligt vissa rön kanske mer än 100 000 år - dessa språk skiljer sig likväl ej i väsentlig grad från andra språk. Detsamma gäller för de starkt hotade andamaniska språken. Men å andra sidan så är ju 50 000 jeeran ingenting i jämförelse med de flera hundratusen år som det antagligen har funnits tungotal i någon mer avancerad grad på denna jord. Det torde ej heller vara så att australiensarna i sin isolation utvecklade sitt eget språk som på grund utav slump eller fysiska förutsättningar utvecklades ändock till ett liknande mål utan språkförmågan måste ha funnits innan de begov sig ut på vandringar både till lands och till sjöss, till den nya kontinenten, då en relativt välutvecklad kommunikation är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna företa en tocken resa, tänker man sig. Det skall nämnas att det var kortare sjöavstånd på den tiden då havsnivån var lägre - detta gör i sin tur att det är problematiskt att finna de tidigaste lämningarna efter bosättningar och dylikt efter de tidigaste immigranterna. Detta får man alltid ha i åtanke när man läser olika tidsangivelser angående den mänskliga erövrelsen utav den australienska kontinenten. Hursomhelst, relativt irrelevant för denna skrifts agenda.

~




Axat efter stycket som behandlar neanderthalarnas språk, som fortfarande fanns i Eurasien när dessa ovan avföll till isolation, från boken Europas tungomål, dessvärre har de flesta utav de ovannämnda språken mått extremt dåligt, de flesta har redan avfallit helt eller är på väg att så göra, efter att isolationen bröts og kolonialismen togs vid, samt fortsätter än idag.

Sentineleserna är de enda kvarvarande helt okontaktbara og okontaktade folket som finns kvar i regionen, de dödar helt enkelt alla som närmar sig deras land, varvid vi ej havom någon kännedom om deras språk, samt bara ytterst lite om deras kultur eller samhälle, sådant man kunnat observera med kikare. Så sent som år 2006 dödade de några fiskare som inkräktade för nära på deras ö, samt avfyrade en armada av pilar mot helikoptern som kom för att ta upp fiskarnas lik varhän de fick avblåsa hämtningen, sentineleserna hava dock begravt liken intakta själva hvilket roterblåsten uppvisade (Sydn.Morn.Her.). Vissa matavlämningar har utsocknes kunnat göra men utan att få någon vidare kontakt med dem. De bör lämnas ifred, hvilket uppenbarligen är deras önskan.

Jag har ett youtubat språkprov på det tradeligen helt nyligen utdöda fagra andameniska Bo-språket här.