~
Man skall ej heller blint tro att det bara är vårt släkte, homo sapiens, som har varit utrustade med denna förmåga, utan det kan mycket väl vara så att exempelvis neanderthalarna kunde föra sig på ett distinkt språksätt, det är ej allena möjligt utan till och med troligt. Homo neanderthalensis levde under den ungefärliga perioden 100 000 - 30 000 år sedan och utvecklades likväl från någon erectusform. Mycket tyder ehuru på att dessa människor hade en mindre förmåga att uttala samt förstå en mängd ljud, hvilket gör att de av genetiska skäl var förhindrade att utveckla ett lika brett spektrum av ljud og tal som den moderna människan kan då neanderthalarnas talapparat kan liknas med schimpansens. Å andra sidan har man funnit att neandertalarna bar på exakt samma variant av den så kallade språkgenen FOXP2, den enda gen som till skrivandes stund bevisligen haver betydelse för vår tal- og språkförmåga. FOXP2 bedömes hava utvecklats till sin nuvarande funktion för omkring 800 000 år sedan, hvilket bakslungar språkupprinnelsen en del men inom den miljonte år vi här diskuterat kort. Vissa datorsimulationer tyder på att neanderthalarnas uttalsförmåga var mindre än den nutida människans, bland annat skall ej vokalerna u, i, och a ha kunnat uttalas ock beträffande konsonanter så var man begränsad till labiala samt dentala sådana. Men de hade alltså bättre talförmåga än andra primater och kunde uttala flertalet av de ljud som vi behaver än idag. Andra menar att de borde haft en talförmåga likstående vår, men vi lär ju aldrig få full klarhet i denna fråga. Neanderthalarna i likhet med den moderna människan utvecklades från erectus, och om det var under erectustiden som människan troligtvis påbörjade en utveckling emot talet, som mycket tyder på, så kan mycket väl neanderthalarna också haft en relativt fullgod talförmåga även om den icke var lika fullgod som hos oss, enligt våra standarder, där utvecklingen gått vidare på ett från neanderthalarnas utveckling avskiljt sätt. De genetiska studierna stödjer således en erectusutveckling av talförmågan.
Neanderthalare hade en ganska välutvecklad kultur med kanske både begravningsriter, konstframställning och en från övrig primatisk synvinkel ännu mer utvecklad social organisation - dessa tre saker är svåra att utveckla och därefter vidmakthålla utan ett utvecklat språk eller vidare kommunikation av något slag. Huruvida begravningsriter förekommit är, skall påpekas, fortfarande oklart, men de andra fenomenen står sig, genetiska påvisningar om att neanderthalare och homo sapiens, ex africana, reproducerat sig tillsammans har likväl framlagts. Att neanderthalarna kunde framställa konst och kanske genomförde ceremoniella riter vid begravningarna visar att de hade ett symboliskt tänkande - språket är just en av de största förutsättningarna för detta symboliska tänkande då språket inte enbart används som kommunikationsmedel utan mer subtilare begrepp kan handskas genom detta, hvilket även är en förutsättning för ett strukturerat tänkande. Dessutom så skall man tillägga att neanderthalarna hade en relativt stor hjärnvolym hvilket möjliggör en utveckling av språkförmågan. Man skall likafullt ha i åtanke att hjärnstorleken hos en art inte är det mest relevanta ifråga om arten är intelligent eller innehavandes kompetenta medel. Neanderthalshjärnan var större än sapienshjärnan, men sapienshjärnan är mycket bättre organiserad, strukturerad samt mer rationellt uppbyggd gentemot neanderthalarnas arkaiska form av hjärna - kontentan av denna eviga fråga är alltså att storleken inte har någon större betydelse utan det som har betydelse är hur man använder sig av den.
Men om vi för en stund förutsätter att neanderthalarna hade en språkförmåga och också kunde använda sig av den, om än rudimentärt, så väcks en intressant tanke om vi, moderna människor, på något sätt blivit influerade av deras språk eller utsöndringar av ljud. Det finns ju numera bevis på att neanderthalare och homo sapiens har levt ihop sida vid sida under en lång epok av flera tiotusentals år i till exempel Mellanöstern där kopulering biarterna emellan likväl skett, då studier visar att neanderthalsgener rinner i alla människors blod, exklusive subsahariska afrikaner. Det är ju i sådana fall även teoretiskt möjligt att de skulle ha influerat vårat språk, eller något i vår övriga kultur, på något sätt, för som vi nedan skall se så sträcker sig även viss historisk lingvistik ända bak till denna tid likväl. Kopuleringen lär således ha skett när homo sapiens lämnade jungfrukontinenten och inkom i det förlovade landet, för att sedan spridas vidare. Både Erectus såsom Neanderthalarnas eventuella tal höre till Europas språkhistoria.
~
Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.
Homo erectus talförmåga diskuterades i stycket ovan detta, och när neanderthalarna uppsteg i materialet från senerectusaktiga former står ännu oklart, redan under perioden 600 000-350 000 finns protostadier på de neanderthaliska karaktäristika hos skelettela eftermälningar men dessa går ofta under andra namn, såsom Homo heidelbergensis, runt för samt från 130 000-100 000 år sedan är de stereotypiska og kompletta neanderthalarna i livet.
~
Andra om: Europas tungomål, hominider, Homo neanderthalensis, neanderthalare, språk, språkförmåga, språkgenen, talförmåga, int
~
Nessun commento:
Posta un commento