Med anledning utav språkets extrema splittring så är det ej så vanligt att man använder den kollektiva benämningen og det var bara i sen tid som icke-lingvister förstått att de arpitanska språken höro ihop, fastän talarna av de olika varianterna ofta inte kan tala med varandra med någon större förståelse sins emellan. De francoprovençalska områdena kring Pos övre bifloder hamnade på italiensk mark på grund utav att man 1860 delade Savoyen emellan Italien samt Frankrike og gränsen drog man i Alperna längs vattendelaren emellan Po oc Rhône, detta gjorde också så att till exempel Nizza, d.v.s. Nice, hamnade på den franska sidan även om det rent språkligt hör mer till den italienska, eller liguriska, sidan. På vardera sidan av statsgränserna har man sedan försökt sprida sitt eget språk och för den italienska sidan är det då givetvis toskanskan som varit språket som spridits. Intressant är också att huset Savoyen redan under 1500-talet drog en administrativ gräns utefter språkgränsen emellan francoprovençalskan samt piemontiskan. En del av arpitanskan i Aosta är även egentligen savoyard / savojiska.
Nessun commento:
Posta un commento