Ël piemontèis a l’é bele ancor adess parlà coma prima lenga da 2 500 000 person-e apeupré, mach ant ël Piemont. Piemontiskan / Piemontesiska / Piemontèis, som talas utav omkring 2-2,5 miljoner piemonteser i regionen med samma namn i nordvästra delen av Italien är uppdelad på främst två olika varianter, låg og högpiemontesiska, runt ytterligare 1 miljon människor bedöms ha passiva kunskaper i språket. Hög-, eller väst-, piemontiskans turineiskan, turinèis, är den hegemoniska varianten, min fars ena mål. Piedmontesiskan har flera arkaiska drag og vissa beräknar att det finnes flera hundra ord med icke-romerskt, men ändock ursprungligt, ursprung. En del ord finnes från preitaliska språk såsom galliska, keltoliguriska samt liguriska, eller senare en masse ankomna germanska tungomål såsom longobardiska, burgundiska og frankiska, det vanligt förekommande suffixet –asch, som i orten Grujasch / Grugliasco vid Turin, tros exempelvis av vissa vara preindoeuropeiskt. Språket har erhuldigt stora influenser från franskan samt kallas osså ofta ett gränslandshybridspråk, men det är ändock icke rätteligt då de flesta influenserna har kommit från nabomålet francoprovençalska, oc occitan, ock ej alls från franskan, däremot så ingår man ju i de galloromanska tungomålen till skillnad från italienskan samt så är det rätt att franskan var vanligt nyttjat och passivt kunnat innan italienskan tog över varvid en del influenser kunde sippra in i språket. Av de olika språken som esomoftast går under benämningen ‘italiensk dialekt’, så är det i nordvästra delen av landet som tungomålen bäst bibehållits och just i fallet piemontiska så är det mer socialt acceptabelt att föra sig på språket även i ‘högre’ sammanhang, bland annat utges det litterära tidskrifter på språket. Språket är även konsidererat som ett språk utav de flesta lingvister som betänkt det, emedans italienska staten hårdnackat ser det som pur patois, fastän det ej ens ingår i samma romanska subgrupp, samt änskönt det varit Italiens självaste hovmål, regionen Piemonte har ehuru delvis erkänt språket, men språkkampen bedrivs inte lika hårt som exempelvis i Veneto.
Nessun commento:
Posta un commento