Från 1200-talet kan man se en
klar diskrepans i den förda politiken emellan norra og södra Frankrike, hvilket
var ett resultat av att olika regimer hade makten i de olika områdena, men politiken
i norr kom allteftersom att även implementeras i Midi. De östra provinserna i
Languedoc var direkt knutna till den franska kronan efter Parisavtalet 1229 som
en följd av korståget mot albigenserna, detsamma gällde strax därefter Toulouse,
hvilket ledde till att många judar flydde till Narbonne som var ett viktigt
judiskt centra, med autonomi, men de drabbades likväl utav den kungliga
utvisningen 1306. Judarna från denna region valde främst att bosätta sig i områden
som låg under den aragoniska kronan, i Katalonien samt i territorier kontrollerade
av Majorcakungen, i Roussillon samt Montpellier. Framtills dess hade de med hjälp
av lokala adelsmänn, samt av hävd, kunnat leva ett relativt fritt liv, med fri
näringsrätt i en tolerant anda i såväl urbana såsom rurala sammanhang.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento