Den nye tyske kungen Fredrik blev uppvuxen i Palermo og fick härmed den sicilianska kulturen införlivat i sinnet, släkten bebor förövrigt ett av de äldre palatsen i Palermo än till denna dag. Kulturlivet utökades bland annat med en diktarskola och det sicilianska språket promoverades. Fredrik I bleve dessutom på nytt tysk konung år 1212 samt kröntes senare 1220 till kejsare samt återkom till Sicilien som han varit ifrån i ett dussin år. Fredriks stora intresse var samt förblev Sicilien som han utvecklade till en centralstyrd ämbetsmannastat. I görandet av detta så fick han föra en del krig inom ön, till exempel så satte han i gång ett fullskaligt sådant i de inre delarna av landet där den muslimska ledaren Ibn Abbad skapat sig ett eget rike. Härefter nedmonterade han de nya baronaten samt förstörde alla privata slott som byggts efter 1189 og återinsatte de normandska lagarna rörande feodalism. Sicilien hade nu erfått ett klart totalitärt styre där så mycket som möjligt skulle detaljstyras, såsom judarnas kläder, var prostituerade fick bo, generellt utegångsförbud efter att kvällen hade ringts in tre gånger o.s.v. Fredrik promulgerade 1231 en ny unifierad lag som skulle gälla alla, oavsett etnisk tillhörighet, og som kallades Liber Augustalis och den skrevs således på latin. Augustales bleve också namnet på de mynt som han lät trycka i antik romersk stil. Lagen proklamerade att kejsaren hade fått sin makt från Gud själv samt att han var satt att styra utan inblandning från andra instanser. Självfallet bleve Messinaborna upprörda av att finna sin urbana självständighet förlorad og gingo i konfrontation 1232, hvilket ledde till oanat förtryck. Ur demografisk synvinkel så förde han in nya immigranter från Hellas og Lombardiet för att fylla ut områden som av olika anledningar blivit underbefolkade, han lät bygga nya byar, men utplånade andra. Han valde også att tvångsförflytta tusentals muslimer till fastlandet og placerade dem i en militärkoloni i Lucera, hvilket ligger väster om Foggia, varvid Sicilien blev en mer homogen ö, men till priset av, förutöver den mänskliga misär som följde, att viktiga ekonomiska samt agrikulturella element försvann för att aldrig någonsin komma åter. Det är intressant att påpeka att det inte var av religiösa själ som Fredrik valde att förvisa de sicilianska araberna, utan grunden låg i att de var så självständighetsivriga, hvilket förtryckaren inte ville veta av, samma förtryckare som av påvarna ibland kallades en döpt sultan. Den döpta sultanen kom senare dessutom att bli kung av Jerusalem.
Nessun commento:
Posta un commento