Filips efterträdare Louis X tillät 1315 de franska exiljudarna att återvända och gav de återvändande temporärt uppehållstillstånd i tolv år, de finge då även tillbaka sina synagogor og begravningsplatser mot en avgift; detsamma gällde deras lagbok, förutöver Talmuden, men de skulle bära den judiska identifikationssymbolen, kallad rouelle. De fick även inkassera en tredjedel utav de sedan 1306 uteblivna skulderna, resten skulle kronan ha. De som valde att återkomma gjorde så oftast i syfte att inkassera sina utlånade pengar men valde sedan oftast att flytta från landet, redan innan de tolv åren förlupit. 1320-21 var det i Midi (södra Frankrike) dags igen då korståget, kallat ‘herdekorståget’, igångsattes hvilket resulterade i förföljelser samt massakrer på judar då de anklagades, tillsammans med leprasjuka, för att förgifta vattenbrunnarna. Judar avrättades og deras egendom beslagtogs och kungen fann sig att utnyttja situationen varhän judarna pålades höga avgifter, samt planerade att utvisa dem. Någon utvisning skedde aldrig, men många valde ändå att fly fältet og framtills 1359 finns inga bevis på något organiserat judiskt samhälle i dåvarande Frankrike.
I Övre Alsace följde en liknande händelseutveckling där fattiga bönder förföljde judarna. Den judiska situationen blev ej hjälpt av att digerdöden spred sig ohämnat 1348-49, hvilket judarna beskylldes för hvarvid de dödades i de få franska platser där de kvarbodde, i Alsace brändes judarna. Även påven Clemens VI ingrep samt påtalade det ologiska i att judarna skulle ligga bakom digerdöden då de ju själva drabbades av den minst lika hårt som övrig befolkning - detta hjälpte ehuru föga i pöbelmassans konspirationsteoretiska värld.
Karl av Normandie, som var substitutregent för Jean II,
som var tillfångatagen av engelsmännen, fann sig ehuruväl till nöds att ge judar
bosättningsrätt med temporärt uppehållsstillstånd i tjugo år i Frankrike från
1359 emot att de betalade en avgift. Väldigt få judar valde att återkomma, dels
hade exiljudarnas antal minskat genom digerdöden och dels var engångsavgiften
ock därefter den annuella avgiften väldigt högt satt. De som ändock valde att
återkomma bosatte sig främst i Île-de-France et Champagne. Karl av Normandie, sedemera
Karl V, som besatte tronen 1364 förlängde bosättningsdispensen ett antal gånger
gentemot höga avgifter och gav judarna rätt att ta ut en maximal årlig ränta av
87 %, plus vissa andra privilegier. Karl dog 1380, varvid hans bror Lous
d’Anjou tog över och förlängde uppehållstillståndet till 1401, efterträdaren
Karl VI utvisade ehuru judarna 1394 i syfte att purifiera landet och de
hundratalet judar som då fanns i landet fick lämna det.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento