Som innan påpekades så missköttes styret av Sicilien i nästan alla hänseenden, allt från att man kunde köpa sig en domarpost till att domaren i sin tur sålde frihet så att han kunde få tillbaka insatsen med god ränta, till att skatter samt titlar påhittades enkom för att man skulle kunna sälja rättigheterna till dem. Det fanns även flera laglösa områden hvilket gjorde att stora grupper av frihetliga människor existerade som försökte klara sig på egen hand, dessa grupper bestodo till viss del av grupper utgjörandes av ättlingar till tidigare genomförda invasionstrupper eller herdegrupper som kommit i konflikt med expanderande agrikulturism, tillika bönder som höllo sig undan från skattesystemet. Vissa av de här gängen hade egna flaggor, arméer samt till og med trummor, vissa gäng leddes, stöddes eller beskyddades utav baroner emedans andra var rädandes fattigmannagäng. Vissa försök att få områden att underkasta sig lagen gjordes givetvis, men bara sällan föllo de ut med tillfälligt lyckade resultat, omertà var i bruk redan då, men myndigheterna nyttjade likväl redan vid den tiden det system som senare kommit i bruk i det USAska rättssystemet, d.v.s. tjallen I så frias du. Denna politik hjälper ehuru föga i ett samhälle där det ligger en samhällskulturell heder i att bryta mot överhetens lag samtidigt som det ligger en samhällskulturell skam i att förtälja vad man vet eller har sett. Andra sätt för statsmakten att åtminstone i viss mån försöka få bukt med de fria banditgängen var att förhandla med dem. Under slutet av 1500-talet så finge Sicilien dessutom utstå ett hårt tryck från pirater som gjorde räder mot ön för att plundra både slavar samt materiella resurser. Runt denna tid så strömmande även nya immigranter in till Sicilien, i huvudsak så var det hellaser och albaner som flytt den ottomanska ockupationen av Balkan. Väl komna till Sicilien så grundade de sina egna samhällen, det största var Piana dei Greci som befolkades utav albaner, som vissa gånger fortlevt ända till vår tid. Messina fick en långtgående autonom ställning under 1600-talet där kungens lakej ej lade sig i speciellt mycket i det lokala styret, de fattiga i staden la sig ehuru själva i politiken genom det uppror som de genomförde under 1670-talet. Rebellerna utestängde spanjorerna från staden samt sökte stöd hos Frankrike som låg i strid med Spanien och som snabbt replikerade genom att utse en guvernör av Sicilien och kriget emellan Spanien og Frankrige fördes nu på siciliansk mark, emedans sicilianarna i det stora hela förhöll sig neutrala. Denna neutralitet var ehuru ej gällandes i Messina, staden som initierade kriget samt sökte hjälp hos fransmännen, som snart märkte att Frankrike inte var speciellt intresserade av att respektera Messinas hävdansspunna privilegier. Messinas befolkning stödde därmed Spaniens återerövring av staden, men detta tog Spanien ingen hänsyn till utan förödmjukade dem rejält genom att ruinsätta stadens stadshus, det valbara rådet upphävdes, så även universitetet og pengarna som sparades in för detta satsades istället på att bygga ett slott varifrån staden kom att styras. Ytterligare åtgärder var att man konfiskerade eldvapnen, myntverket flyttades till Palermo, rebellfamiljernas egendomar, inklusive förläningar, jurisdiktioner samt hela byar, konfiskerades ock såldes ut. Den nya hårda irrespektabla antimessinska linjen som fördes ledde bland annat till att stadens befolkning kommo att minska med mer än hälften under ett decennium. 1700 dogo dogh den den sista spansk-sicilianske kungen av den habsburgiska linjen, och han testamenterade Spanien samt Sicilien till Louis XIVs sonson Filip av Anjou / FiliP V og Sicilien kom nu således ändock under ett franskt styre. Omvärlden sågo ehuru ej med blida ögon på denna utveckling utan det spanska tronföljdskriget sattes igång för att hindra samgåendet av Frankrike med Spanien, hvilket bland annat ledde till att Sicilien i viss mån kom i skottgluggen samt blev utsatt för bland annat österrikiska samt engelska krigsplaner og efterföljande bombardemang. Palermobor togo også tillfället i akt för att skapa lite självständighet i dessa för kolonialmakterna problemfyllda tider, den egna administrationen bleve ehuru ej långvarig utan myndigheterna återfinge kontrollen samt dödade upprorsmakarna. I freden vid Utrecht år 1713 fick Frankrike behålla Spanien men inte Sicilien som istället övergick till ett savojanskt styre och kom härmed att styras från Turin som gjorde sitt bästa för att få igång det sicilianska samhället. Piemontesernas övertro på sig själva skapade ehuru missnöje då främst norditalienare valdes till alla betydelsefulla poster. Missnöjet yttrade sig bland annat i en lek som fortlevde i hundratalet år där barnen slängde stenar på en docka med namnet Vittorio Amadeo, samma namn, med tillägget II, som den turinska härskaren bar. Missnöjet hann dock ej bli tillräckligt stort för att leda till en revolt, dessutom så fick vissa baroner jobb efter att man diskuterat de olikas svagheter i föraktfull stil, de övriga baronerna fick fortleva med sina privilegier intakta. I slutet av 1710-talet så bleve de europeiska förhållandena mer komplicerade hvilket bland annat slutade i att Vittorio ville byta bort Sicilien samt för det få exempelvis Toscana. Spanien og Österrige slogs om Sicilien på Sicilien. Österrike vann över Spanien samt erhöll därledes Sicilien, emedans Savojen fick Sardinien, en hel del av de mer administrativt kompetenta sicilienarna valde nu att flytta till Turin där deras chanser till förbrödning ansågs vara bättre.
Nessun commento:
Posta un commento