Kyrkogäliska et Östsutherländskan - Gäliska varianter

 

Gäliskan, eller skotsk-gäliskan, är uppdelad på olika varianter, där målet på Lewis / Leòdhas, ogillas mest utav de övriga, men varandes egentligen ej särledes avskiljbara förutom i speciellt tvenne fall där man kanske kan tala om olika tungor, dessa skulle i så fall vara kyrkogæliska som bygger på Perthshiredialekten som den talades för 200 år sedan og den skiljer sig markant från nutida språk, men det äro ytterst få som behärskar detta språk, samt även East Sutherlands gäliska variant som kan karaktäriseras som ett separat mål, då folket inte utan stora svårigheter kan bli förstådda av övriga gälisktalande og viceverca.

Östsutherlänskan talas som namnet förtäljer i de östra delarna av Sutherland, hvilket är det egentliga Sutherland, Machair-Chat, med association till klanen Sutherland - i området talades ehuru först piktiska, hvilket ortnamn på pit- förtäljer. Så vitt man vete så hava earlarna aldrig fört sig på östsutherländska, utan i början av dynastin så parlerade de latin, franska og engelska och från 1500-talet så residerade de esomoftast i det engelsktalande Edinburgh samt senare efter 1707 så blev London den nya residensorten, även den lokala myndighetsutövningen sköttes på engelska från en så tidig tid som 1500-talet och det berättas att brev först lästes på engelska som tolkar senare fingo förklara innebörden för gälerna.

Östsutherländskan är nu på god väg att dö ut og nedgången fick en kraftigt spiraliserande nedgång med början på 1700-talet, då jordägare slängde ut de ofta jordbrukande gælerna från jordbruksområdena för att föra fårskötsel istället - och för detta togo man in anglosaxisktalande folk, hvilket gjorde att gälerna hädanefter var förvisade till att bedriva fiske, hvilket förvisso fungerade bra i förmodern tid samt i viss mån i modernt samhälle. Men från och med 1800-talet så haver engelskan allt mer samt mer erövrat även denna överlevande spillra då inflyttade engelsktalande ej haft intresse av att lära sig det lokala språket, utan gälerna har istället allt mer fått övergå till engelska för att klara av att kommunicera.

Så kallade ‘Charity schools’ inrättades också i svallet efter språkimperialismen och deras uttryckliga syfte var att sprida protestantism samt anglicism - ungefäreligen som svenskens behandling utav tornedallänningarna angående arbetsstugor samt folkhögskola. På några generationer haver man nästintill utraderat detta östsutherländska tungomål även om det fortfarande finns aktiva talare kvar - ur skrifthänsyn finnes icke mycket att tala om utöver vissa lingvisters nedteckningar.

Flera andra östsutherlänska tungomål har redan gått hädan då det tidigare fanns lingvistiska variationer emellan nord og syd, samt emellan fiskebefolkning och jordbrukare men tiden är snart kommen även för den sista varianten. Östsutherländarna kanske tar det med saktmod, ty Tha leigheas air gach càs, Ach cha‘n eil leigheas air a‘ bhàs, som försvenskat betyder: ‘Det finns botmedel för varje tillstånd förutom döden’.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.