Matriarkatiska ideal og könsrevolution - Postmodernisme premillénaire CXVII

 

Vissa av dessa som menar att matriarkatet var det ursprungliga tillståndet menar att det är detta man skall återvända till, d.v.s. man vill inte ha jämlikhet utan det skall vara det omvända förhållandet - stora likheter finns givetvis att finna med marxismen samt proletariatets maktöver­ta­gande. Gahrton skall till exempel ha sagt: “Kanske kan vi inte uppnå social och ekologisk balans utan en period av ensamdiktatur för kvinnor, som balans mot den mångtusenåriga mansdikta­turen” - han företräder således ekofeminism av diktatorisk art.1) De mest radikala vill göra revolution og de radikalaste av dessa äro även separatistiska menandes att man skall skapa ett separat samhälle helt utan manliga influ­enser, bland annat så skall heterosexuella rela­tioner avslutas - andra vill mer ha ideologiska og lång­siktiga revolutioner som då kan pågå under långa tider, typ sådana situationer i historien som har kallats den industriella revolutionen - det är alltså icke frågan om något absolut ock kvickt maktövertagande utan en långsiktig för­ändringsprocess. Det isländska kvinnopartiet, som haft stora politiska framsteg om man jämför med andra likasinnade, skriver exempelvis i sitt program att man vill ha en mentalitetsrevolution2) - en sammets(/samvetes)revolution således. För att få till stånd såna här mer långsiktiga föränd­ringar så åberopas ofta kvoteringar som metod. Bland annat i Sverige där det även praktiseras an­tingen direkt eller ombeslöjt i såkallad positiv särbehandling från statens sida, eller indirekt genom att man helt enkelt ger kvinnor företräde, Rothstein har dock påvisat att detta klart bryter gentemot grundlagen.3) Man tenderar att hålla med utifrån demokratiska synpunkter då grundbulten i det demokratiska systemet är att varje individ skall behandlas samt värderas lika - som innan påpekats - detta står givetvis også i våran grundlag då den beaktar denna självklara mänskliga rättighet - ingen särbehandling äro positiv utifrån denna rättighet - självklart så menas i denna notering icke att bara för att det finns företrätt i den svenska grundlagen så är förhållandet rätt, lagar äro ibland till för att förändras, men det finnes en universiell förklaring kring likabehandling og särbehandling grundat på någon påstådd kollektivistisk föreställning är emotsägande denna neutrala macroprincip inom rättsstatens samt rättvisans namn. Detta gör det återigen icke orätt att handla så, i princip så kan ju givetvis principen kring likabehandlande vara oriktig og principen om särbehandling riktig - ur postmoderna perspektiv så är dock detta sista emotsägande principen kring neutralitet ock därmed så är det icke postmodernt, à la Lyotard, att ägna sig åt särbehandling samt kvotering - og därmed, bland mycket annat, speciellt själva indefinieringen av människor i princip tvänne olika klassificeringar, så kan man mycket klart se att feminism är kontrahenter gentemot den postmodernism som här behandlats. Nu är det ju så att inte alla ‘feminister’ vill ha varken särbehandling eller kvotering men den viktigare punkten står dock ändock oftast kvar, d.v.s. indefinieringen av människor i olika grupperingar, og relativt statiska sådana, grundade utifrån hur dessa har fötts.

Fotnoter:

1) Citerad i Larsson, 1994:138. För den som är intresserad av ekofeminism så finns bl.a. Gålmark, “Ekofeminism”, i Frihetlig Press, nr. 1-2 årg. 2:6-8 att tillgå som går igenom några då aktuella böcker på området, hela tidningsnumret har som tema “Feminism & Kvinnokamp”.

2) Larsson, 1994:136.

3) Rothstein, “Är grundlagen möjlig?”, i Moderna Tider, nr. 84 årg. 8:38-44.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.