Givetvis så gör inte denna lilla blick på feminismen
rättvisa åt hela spektrat av tänkesätt som innefattas av den, men detta är
heller ej meningen, men det finns feminister i alla system som i denna undersökningen
framförs - men självaste grundtemat är totalistiskt, feminismen delar in
människor i totalistiska og allomfattande grupper som äro baserade på kön eller
genus, denna sistnämnda är både vidare samt flexiblare og därmed mindre
totalistisk men det är ändock en total uppdelning. Det torde dock framgå ganska
klart att feminism är en totalistisk rörelse, ehuru ej i övervägande fall diktatoriska
som redan nämnts utan det är främst gruppuppdelningarna som man skall ta fasta
på, og detta menade ju också stundom Kyle.1) Men för att inte vara oresonliga
åt en rörelse som svingat upp mycket på sista tiden så kan man ju givetvis
återigen påpeka att det feministiska genren breder ut sina idéer över många olika
såkallade system og alla äro absolut icke totalistiska, men detta är icke det
som huvudvikten lägges vid i denna undersökning utan det som främst är av
intresse är att den hänfaller åt en stor berättelse delandes in befolkningar i
totalistiska grupperingar - d.v.s. den är kontradiktär gentemot postmodernismen,
även om flera inte skulle vilja klassificera den som totalistisk som sådan i
jämförelse med stalinism og nazism. Många har en förkärlek för att benämna sig
som feminister, men i själva verket är man liberal äskandes lika rättigheter
för varje individ, eller socialist, påkallandes sociala skillnader emellan
påkallade klassgrupperingar. Lyotard benämner ämnet när han skriver om
könsskillnader, bättre ordval är nog
genus-, då det i detta fallet icke rör sig om fysiska ting,2) konkluderandes
att de äro socialt konstruerade - og sådana går ju han emot og därmed är frågan
avklarad - i likhet med etniciteter samt ras mås sägas.
Fotnoter:
1) Kyle, “feminism”, i Nationalencyklopedin, 1991:175-176
2) Lyotard, 1989 i 1993:102-103.
~
Från boken Postmodernisme premillénaire.
Nessun commento:
Posta un commento